söndag 12 oktober 2014

Kära dagbok jag gör upp med mitt förflutna

Jag har sagt förlåt så många gånger, och jag har menat det vartenda gång, men jag har sagt förlåt om saker som jag inte borde be om förlåtelse för.
Jag sa förlåt när du sa att jag tuggade för högt, jag sa förlåt när du sade att jag var konstig, jag sa förlåt när du sa att jag borde vara lite annorlunda. Jag sade förlåt vartenda dag, jag har försökt att vara allt och ändå aldrig riktigt varit den du vill att jag ska vara. Jag hade velat gråta, men jag kunde inte gråta för det var synd om dig, så jag log, jag skrattade, jag fixade och jag fixade mer och mer och mer. Och i slutet så höll ingenting och jag föll samman och när mina känslor kom svallande så sprang du.

Du som är alla mina ex, du som tycker att jag är fantastisk men inte tillräckligt bra för att vara med mig, för dig finns så många andra, för mig fanns bara du... så länge du bara såg mig. Och kanske fortsatte du att se mig när jag stångade mig blodig i olika klyshor, när du blev ihop med min barndomskompis eller när du låg med min granne. Vad vet jag, jag vet ju bara hur jag själv mådde.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag har vågat och ändå är jag så jävla rädd. 

onsdag 24 september 2014

Kära dagbok, jag är i CHOCK

Så då var vi där igen, det händer ibland, jag blir hör och HÄPAN attraherad av en person med en penis. Min bästa vän i Frankrike skrattar lite år mig och säger, ”oh, han är en så typisk Lina kille”. Så tydligen har jag en typ när det kommer till män. Vilket är intressant eftrsom jag i princip inte har varit med en man på sju år eller så.  Det jobbiga är att eftersom jag är så pass attraherad av honom som jag är, så känns det som om jag måsste omdefinera mig själv lite. Jag gillar ju att säga att jag är flata, fast queer känns lite mer rätt antar jag. Ugh, jag blir galen av att definera... definiera mera... definiera HELA tiden, inte bara då och då. Jag är ju inte bisexuell, för jag känner mig itne bisexuell, jag tänker att man måste kunna ”äga” sin titel, och jag äger inte ”bisexuell”. Egentligen handlar det väl mer om vad JAG känner, tycker, tänker och vill. OM jag råkar bli attraherad av en person med penis, så är det nog upp till mig vad jag vill göra med det?

Konstigt är det, jag analyserar och analyserar och det blir aldrig riktigt rätt känner jag. Alltså jag är förvirrad, MYCKET förvirrad!

onsdag 17 september 2014

Kära Dagbok, man hinner mer...

...om man går upp och tränar 06.30 på morgonen. Vid 11.00 kan man känna sig ganska nöjd, som om amn fått massa saker gjorda som man hade tänkt sig att göra. Typ ha tvättat alla sina kläder, packat, städat lägenheten, åkt till jobbet, suttit i möte och sedan skriva en blogg... Jag gör kanske inte saker med måtta, måttlighet är inte ett koncept som jag riktigt lyckats med. På nio dagar har jag hunnit med två träningar på rullor och sex träningar på Good to Go. Jag känner att jag är redo för att åka till NYC och sparka lite rumpa på rullskridskor...

Jag vill även erkänna att jag har träningsvärk och tycker aningens synd om mig själv!

Morgonträning med "Chicks on Speed" tisha... LIVET LEKER!

tisdag 16 september 2014

Kära dagbok, jag tränar utan speglar

Jag tränar för att jag vill må bra, att jag ska orka gå ur sängen, för att hålla tankarna i styr. Jag tränar för att jag älskar att känna svetten rinna utefter kroppen och jag tränar för att det helt enkelt håller mitt humör på en hyfsat stadig nivå.  Detta är hur jag fick mina schnygga armar som jag så ofta får komplimanger för... det är ju förstås ett extra plus och stjärna i marginalen! Men när jag tränar här känner jag aldrig att jag behöver bry mig om mitt utseende eller vara bättre än någon annan.

Visst finns det en liten tanke om att jag tränar för att se bra ut, visst blir jag glad av att mina kläder passar mig och att jag har synliga muskler på armar, mage och ben. Men det är inte poängen med mitt tränande, poängen är att prestera i vanliga livet, att bli lite bättre på allt, att orka mer.

Jag blir faktiskt deprimerad och lynnig om jag inte tränar, och då kan träning i sig bestå av att jag promenerar. För att vara ärlig AVSKYR jag att gå till gymmet, jag avskyr att springa, jag avskyr massa saker som många andra verkar äääälska... (typ att springa och lyfta vikter, det där med att man springer och kommer in i någon JÄVLA zon, det tror jag inte på)

Jag har hittat det perfekta stället att träna på, ett ställe som inte har några speglar, som alltid utmanar och peppar mig och som välkomnar ALLA, hur otränad/tränad du än är och jag känner mig hemma. De andra som kommer är till största del kvinnor och man står inte ut ifall man är ett litet homo som jag.

Jo som har Good to Go där jag tränar är ett helt fantastiskt Australiensiska som flyttade till Sverige eftersom hon träffade en svensk kvinna (och jag menar, vi svenska kvinnor är fantastiska). Jo har hållt på med kampsport och rugby och är även utbildad i massage. Min overall fitness har skjutit i höjden sedan jag började med Fighting Fit och all den pepp och positivitet som jag har fått på Good to Go har jag sällan fått någon annanstans. Jo är genuint intresserad av sina klienter och är alltid full av goda råd och alternativa övnignar ifall en har problem med något.

Jag brukar gå på Fighting Fit eller Functional Fit. Fighting Fit är 90 minuter, första 45min är boxning och andra 45 min är Functional Fit. Under boxningen lyckas jag alltid klanta till kombinationerna och bli frustrerad, men jag blir bättre och bättre för varje gång... och det känns otroligt bra!
Functional Fit är gruppträning där vi oftast gör stationsbaserad träning med vår egen kroppsvikt med RX eller kettlebelles i rundor. Jag brukar gnälla hela tiden, fast svetten lackar och jag älskar det... men FATTA hur jobbigt det är!

Och JA, det finns EN spegel i lokalen, stor nog att man kan fixa sin maskara!

söndag 14 september 2014

Kära Dagbok, idag så röstar vi!

Jag röstar idag, jag och förhoppningsvis alla svenskar med rösträtt. Jag ser det som ett privilegium att få rösta, att jag lever i en demokrati där jag kan lägga min röst på ett parti som jag mer eller mindre tror på. Jag är tacksam att jag är uppvuxen i en demokrati, i ett land där jag har möjlighet att påverka. Jag har utnyttjat min rösträtt sedan jag fyllde 18, ETT kyrkoval har jag missat.

Visst, det är jättesvårt att hitta ett parti som har allt som jag anser viktigt, men fortfarande så vet jag i stora drag vilket sorts land jag vill leva i. Och ett Sverige utan rasism och sexism är ett Sverige där jag vill leva. Jag vill leva i ett land där vi gemensamt tar ansvar för varandra, där det är ok att vara annorlunda.

Jag är medveten om att allt inte är perfekt, jag är medveten om att vi har lång väg att gå på många områden, men det betyder inte att vi aldrig kommer nå dit.

I dag är en viktig dag, en dag att klä upp sig., en dag att ta på allvar. Generationer innan jag föddes har kämpat för att jag som kvinna skall få rösta att alla som har fyllt 18 år skall få rösta.

 Jag har kokat mitt kaffe, ätit min frukost, satt på mig finaste känningen och putsat mina Doc Martens och försökt bestämma mig för vad jag skall rösta på i kommunvalet. Riksdagen är redan given... en kopp kaffe till så kanske det klarnar!

Jag uppmanar alla att gå och rösta för ett bättre Sverige!

lördag 30 augusti 2014

Kära dagbok, jag har ofta fel

ETT BREV SOM ALRIG KOMMER SKICKAS:

Jag visste inte det då, men efter en lång kväll av många långa dagar av att försöka få tag på varandra så insåg jag att vi båda behövde várandra. Efter flera glas av utsökt vin och mat som inte riktigt var så bra som vi förväntat oss så erkände du att du saknar mitt sällskap. Jag saknade ditt, jag saknade alltid ditt. 

Sen det första ögonblicket så har våra liv varit sammanflätade,ochbjag tror ibland att jag saknar personen jag var när vi träffades.när vi träffades drack vi båda två mer än vad som skulle fungera inlängden. Samtidigt saknár jag dig mer än någon annan jag någonsin träffat. 

Du tror att var och en kan vara sin egen lyckas smed, så är det kanske. 

Tåget har lämnat dig bakom mig och rusar genom Brooklyn och jag saknar redan ditt sällskap, hur du lutar dig mot mig, om hur jag så naturligt lägger min arm om dig. Ibland undrar jag om det är för sent eller ifall tiden är just nu! 

onsdag 20 augusti 2014

Kära Dagbok vad är kärlek

Ibland när man blir äldre så stannar man upp i sitt liv, ser sig omkring och undrar lite smått, vad är det m är så viktigt.

Jag undrar alltid vad det är jag inte har som gör att någon vill hålla fast mig, säga att jag är allt de vill ha, att jag är deras och de vill spendera resten av livet med mig.

Kanske är jag kär i kärleken, jag vet inte riktigt. Guuud vad jag tjatar om förhållanden på sista tiden, det kanse har att göra med att jag känner mig ensam och att jag vill hitta någon att dela mitt äventyr med.

tisdag 12 augusti 2014

Kära Dagbok, gäjlivet i NYC är inte så glamoröst

Speciellt inte när du har en tenta om en vecka och massor av annat jobba att styra up. Jag och Trish sitter på Starbucks och jobbar.

tisdag 5 augusti 2014

Kära Dagbok, slutet som är början på något nytt


Vegas kom och gick, vi var tillsammans hela veckan hon och jag. Vi föll i varandras armar och jag kysste henne och hon kysste mig. Hon la armen om mig, drog mig närmare och distanserade sig sedan med ord om att hon behövde vara fri.

Hon flyger nu fri som en fågel, hon längtar efter att få vara på alla andra ställen, att inte vara med mig. Hon ringer och vill prata och jag hinner inte, har inte tid för alla hennes ord. Jag spenderade tre månader med att sluta älska henne, tre månader av distans, sista spiken i kistan är inslagen och jag vänder mig för att gå.

Just så är det, och så kommer det förbli!

Asfalten i NYC dallrar av hetta och jag vänder blad. Nya kapitel att skriva och nya mål att följa! Jag ska börja skriva igen!

söndag 20 juli 2014

Kära Dagbok idag sitter jag i en korsning


New York, min mest älskade stad, jag sitter i en korsning där trafiken flödar förbi . Så känns mitt liv just nu, så fullt av olika riktningar, av olika händelser men ändå aningens tomt, som en liten tagg som skaver mitt i all det där underbara. Måste alla vägar vara enkelriktade?

Jag tränar lite hårdare, jag försöker lite mer, snart vågar jag kanske närma nig det som verkligen skrämmer mig.

onsdag 2 juli 2014

Kära Dagbok nu är förra sommaren slut

Sista avsnittet av flator har sänts och det känns lite vemodigt, nu måste jag ta itu med sommaren 2014...

Det börjar jag med att åka och spendera lite tid i NYC, jag har mycket att bena ut i mitt liv. Jag kommer bo hos mitt ex och även hos två mycket goda vänner och deras fem katter...

Min plan är att dejta allt och alla och inte säga nej till något. Jag har i så många år bara tänkt att det kommer att hända, att jag träffar den rätta... men det verkar inte bli så1 Så nu så går jag på JAKT!

Mål nummer Ett just nu är faktiskt att få ligga lite!

lördag 21 juni 2014

Kära Dagbok jag gör ett nytt försök på kontaktannons

Sökes: Du som är trygg i dig själv, som är lyhörd och intelligent, du som har äventyr i blodet men inte behöver vara i stormens öga. Du som gillar att genomföra planer, du som gillar att träna och vara utomhus och ser på livet med en sjukt stor skopa humor! Det är ok om du inte är världens känslomänniska, men du måste palla att säga hur du känner ibland iaf. Hyfsat romantiskt vore trevligt? 

Finnes: Jag som tror att livet är ett äventyr, jag har svårt att sitta still, jag är rädd för höjder och börjar gnälla om jag inte får mat. Jag ÄLSKAR mat och att träna, men jag gillar inte när det känns som om jag tränar. Jag drömmer ofta stort, men ibland blir det inte mer än planer och drömmar. Jag är plågsamt impulsiv och jag är en starkskör person som ofta kör framåt tills jag stupar. Känslor, känslor som svämmar över... 

Ok, nu kanske det kändes mer som en äkta annons? VA? (Jäkla vänner som bara kritiserar, hahaha)

fredag 20 juni 2014

Kära Dagbok... jag älskar att åka rullskridskor

Korta shorts, vicka på höfterna med musik i öronen... jag eller riktigt så ser jag väl inte ut. Men jag älskar att åka rullskridskor utomhus, gata upp och gata ner. Att drömma mig bort medans landskapet ändras runtomkring mig och asfalten knastrar under mina hjul. Luften strömmar genom mitt hår och jag lyssnar på all musik som kommer ur min telefon, musik som jag glömt att jag haft. Det känns som om jag verkligen är fri, totalt fri och påväg någonstans.

Kära Dagbok jag är i NYC

Alltså bara så att du och alla andra vet, det är här jag är. Fast det har inte varit så spännande början, då jag har hunnit med att ligga däckad i influensa i fyra dagar. 

måndag 16 juni 2014

Kära Dagbok jag tar tillbaka vad jag sa

Enligt flertalet av mina vänner så verkar jag enligt min kontaktannons vilja dejta mig själv. Så jag måste nog revidera den lite, för jag vill ju inte dejta mig själv. Jag vill ju dejta mina goda sidor men inte de dåliga, och jag kan ju inte direkt skiva ut mina dåliga sidor i en kontaktannons, det är väl inte direkt säljande, tänker jag såhär på rak arm...



onsdag 11 juni 2014

Kära Dagbok jag tränar mig lycklig

Det är nog sant, jag blir så deppig om jag inte tränar, jag måste pumpa upp endorfiner och pusha mig själv. Att gå upp 06.30 för att cykla och bli peppad av världens bästa Jo är helt klart värt.

Jag föll även till föga för sommar rean och epikerade mig ovanligt färgglatt!

tisdag 10 juni 2014

Kära Dagbok, jag eftersnackar och sjunger



Direkt efter ett svettigt 90 minuters pass på Fighting Fit rusade jag till Gärdet för att få dela soffa med Emma Jennie och Charlotte. Det var kul, kul, kul... och jag fick sjunga en hel del... (det kanske INTE är en bra sak)

måndag 9 juni 2014

Kära Dagbok nu gifter de sig

Så normativt och ändå väldans fint, det är ju kärlek! 

Eller de har väl hållit på med det ett tag, mina gamla vänner från tidigt 2000-tal, mina hetrovänner, sjukt roliga tjejer som jag spenderade många partykvällar med. De flesta har numera hunnit med en knodd eller två och sedan har de börjat gifta sig... ok inte alla... men jag gillar att generalisera.

Så i fredags var jag inbjuden till min gamla kompis bröllop, det hölls med pompa och ståt på herrgård utanför V-ås. Jag måste medge att jag var otroligt skeptiskt, jag i mitten av hetroträsket, iklädd klänning och höga klackar och lagomt mycket smink... Ja, för det är så jag klär mig när det står: KAVAJ på inbjudan. Jag insåg snabbt att jag inte hade lämplig klänning hemma, de var antagligen för korta eller hade för många paljetter på sig... (ja, jag vet det finns egentligen ingenting som kan kallas för många paljetter, men man vill ju inte blänka mer än bruden).

Så påväg att hämta bilen på jobbet snabbshoppade jag smakfull klänning i marinblått och med några snabba handgrepp så hade jag även sett till att håret såg hyfsat representabel  ut. Jag kände mig både snygg och lång, höga klackar har den inverkan på mig. På jobbet hann jag med att säga hej till en kollega som jobbade på självaste nationaldagen och slänga iväg några mail innan jag satte mig i bilen.

Bilen startade snällt, men efter någon mil tändes motorlampan, och jag erkänner, jag fick PANIK, man vill ju inte att motorn skall skära eller något annat spännande (detta har hänt tidigare, inte med den här bilen dock) så jag körde genast in till närmaste mack. Eftersom jag är flata kan man ju tror att jag vet något om bilmotorer, men NOPE, inte det minsta! Jag är totalt ovetande, men efter att både har ringt min far, som inte ville låna ut sin bil eftersom han glfklubbor låg i den, och min mor som på min styvfars uppmaning sa: om lampan är gul så är det bara att köra, om den är röd så stannar du! Så efter att ha panikvandrat runt i Husby och haft lite ångest ifall gul lampa var ett GO eller STAY  - så bestämde jag mig för att det var ett GO och körde i rasande fart mot V-ås för att inte missa när min vän vigdes till äkta maka.

Och som sagt, jag hade verkligen inte så höga förväntningar på bröllopet, men det var fantastiskt fin, och middagen var urtrevlig och jag insåg att det är kanske dags för mig att beblanda mig med lite hetrosexuella då och då. De bits ju inte, de är trevliga och alla pratar faktiskt inte om sina barn, hela tiden. Det kanske inte är superfantastiskt att inse att man antagligen är den enda singeln på hela festen, speciellt inte en nybliven singel... men man gör vad man kan!

Så när jag vid ett-tiden satte mig i min varningslamplysande bil för att återvända till Stockholm kände jag mig väldigt nöjd och belåten med kvällen . Glad över att ha träffat gamla vänner och påmints om att allt var inte så jobbigt när jag var i tidiga 20-års åldern!

tisdag 3 juni 2014

Kära Dagbok, ibland gör det bara lite allmänt ont

Idag satte jag på mig en tröja som luktade som henne, och då satte saknaden in som en kniv. Vi pratar varje dag, om allt mellan himmel och jord. Jag skickar fortfarande böcker till henne, för att jag tror att hon uppskattar samma ord som jag gör.
Vi lever som i två parallella verkligheter och det är ganska fin och jobbigt på samma gång. 

måndag 2 juni 2014

Kära Dagbok, ibland går känslor och tankar på helt olika banor

Idag skrev jag ett kärleksbrev, till någon som jag tänker på. Men självklart skickade jag det inte, för jag vet inte riktigt vad jag egentligen känner. Jag går runt med mitt hjärta i handen och just nu är inte bästa tillfället, jag längtar nog mest av allt efter en trygg famn att somna i och jag saknar det jag hade. Jag kanske bara längtar efter att bli ompysslad och älskad, av just vem som helst just nu. Det är nog bäst att jag håller mig till mina vänner, och låter dem klappa mig på huvudet och säga hur fantastisk jag är.

Det svåraste är när det inte är slut, men att det är slut, att inte riktigt veta vad varken hon eller jag känner. Jag är förvirrad, så jag sitter här och låter mina ögon möta någon annans, och undrar hur det skulle vara att somna i dessa armar, att vakna upp och ta ett djupt andetag att känna någons annans doft. En doft som inte är hennes, en doft som är så långt från hennes att de skulle kunna komma från olika planeter. Att bara kasta allt bakom sig och strunta i allt.  Jag hoppas ju, tänker att saker och ting faller på plats med lite mer tid, med lite mer eftertanke. 

torsdag 29 maj 2014

Kära Dagbok plötsligt har man så många val

För ungefär sådär ett år sedan, kanske lite mindre så gjorde jag och Läkaren slut, vårt förhållande var fint i början, men blev bara sämre och sämre. Dels berodde det nog på att jag inte kunde säga ifrån, och dels på att hon inte kunde visa känslor, eller så hade hon helt enkelt inte känslor för mig. Jag är inte riktigt säker. Hon är det enda av mina ex, förutom en kille jag dejtade när jag vat 20 år gammal som jag inte har någon kontakt med. Läkaren fick mig att känna mig otroligt osäker på mig själv och kritiserade det mesta jag gjorde, men hon var också en av de absolut roligaste personer jag träffat, och hon kunde vara omtänksam när hon ville. Hursomhelst höll det som bekant inte, och hennes version är säkert helt annorlunda från min!

MEN hon sa EN bra sak när jag gjorde slut, och det var att jag inte gillade mitt jobb, och det var helt sant. Mitt jobb har varit fantastiskt på många sätt och vis, och jag har lärt mig väldigt mycket, men jag tycker inte att det är kul eller utvecklande alls längre. Helt ur det blå har helt plötsligt ett flertal möjligheter dykt upp, helt ur det blå! Tyvärr är ingen av dem i Stockholm...

Vilket har fått mig att tänka att eftersom mitt liv känns som totalt kaos, så kanske det är dags att bege sig nu? Är det att fly, eller är det att ge mig själv tid att tänka?? Jag menar jag lämnar ju inte Stockholm för alltid, utan bara för en månad, ett halvår, ett år? Jag vet inte, men ibland kanske man skall jaga sina drömmar och inte bara göra det som är tryggt!

onsdag 28 maj 2014

Kära Dagbok, jag fryser så mycket ibland

Jag vill så mycket och jag har en längtan, det kliar i fingrar, det kliar i hela kroppen, och på ont och gott vill jag bort. Jag vill springa så snabbt det bar agår, jag måste BORT BORT BORT och in i trygga armar och somna om och bara vakna när allt har ordnat sig.

Det är bara så jobbigt när allt inte ordnar sig!

fredag 23 maj 2014

Kära Dagbok, jag skall skriva en bok

Alltså det vore lite kul, att skriva en bok, jag har förstås sagt det i flertalet år, många böcker har jag skrivit i mitt huvud. Någon måste nog hålla mig i handen för att det ska ske, men min senaste bokidé är: "Brev till alla mina EX"

Om inte annat så känns det som om det skulle kunna vara lite terapi, skriva ett brev till bartendern som jag var huvudlöst förälskad i som var grym på att sjunga karoke, supa till, spela tärning men oftast däckade innan  vi ens kom till sex och som gjorde slut med mig för att dejta min frisör, eller i alla fall ligga med min frisör. (om de nu kom så långt)
Eller ett brev till Montana som söp vår relation sönder och samman, slog sönder min bilruta, skyllde på allt utom sig själv och sedan tio år senare ringde för att säga att hon hade betett sig fel.
Kanske ett brev där jag ber Läkaren om ursäkt för att jag bara lämnade henne eftersom hon aldrig kunde erkänna att hon faktiskt tyckte om mig. Att hon aldrig kunde verbalisera att hon ville vara med mig, utan att allt skulle skämtas, klämtas och ironiseras över. Hur jag i slutet av relationen varken vågade lita på ett enda ord hon sa, jag visste inte om hon "bara skojade".
 Ett brev till Portland där jag erkänner att det var det finaste och bästa förhållandet jag haft och att blodet sprutar ur mitt hjärta och jag ligger som en fallen Amazon och hela världen är mörk och det är trots att vi inte ens gjort slut...  (too soon säger jag bara) .Och egentligen så är det ju inte slut (Hoppet är det sista som dör BITCHES)

Många brev blir det känner jag, en hel bok av hjärta och smärta och kanske en smula bitter ironi?

Jag sätter upp det på min "TO DO" lista....

torsdag 22 maj 2014

Kära Dagbok, Matilda är en fantastisk tjej

Alltså ibland så händer det, så bara dricker man tre öl och pratar om allt man kommer på och bara har det HELT DE LUXE. Det var fint att spendera kvällen med Matilda, om inte annat så är det bra för en hyperaktiv kvinna att umgås med en annan hyperaktiv kvinna. Livet har tagit många vändor, och vem vet, snart kanske det vänder igen!

Tyvärr inget rött läppstift igår, varken hon eller jag, men hon konstaterade att jag är femme, så jag har klippt håret idag. Living the dream! 

tisdag 20 maj 2014

Kära Dagbok, om hennes ögon mötte mina och jag klädde av mig, är det oskyldigt då?

Ett finns inga helt ofarliga flirtar, inte när du har ett förhållande. En flirt lämnar alltid mer att önska, lämnar en känsla av att det kan finnas mer och en längtan, och ofta får man vara väldigt pragmatisk och tänka på allt det fantastiska man har, och inte hur man snart behöver blodtrycks medicin eftersom man har skapat en illusion av vad man kanske saknar.

 Jag är en otroligt flirtig person, jag älskar att fånga blicken, hålla kvar och avsluta med en kort blinkning. Det finns inget jag hellre gör än sitter med en kvinna som jag finner attraktiv och bollar repliker fram och tillbaka, ger komplimanger och antydningar. Men där är det stop för mig, hit men inte längre. För mig är en oskyldig flirt inte längre en oskyldig flirt när jag vaknar upp i den andra kvinnans armar, även om vi "bara sov" bredvid varandra.

En flirt är en flirt, och jag vet att när de flirtiga blickarna blir varma och ögonen sugs in, då är det inte längre en flirt men en lek med elden, och då är det bara ta en kalldusch. För oftast är det man byggt upp ett luftslott, utan den minsta förankring i verkligheten. Byggt på en saknad av något man kanske har men har glömt bort att man har så nära. Lite av ett "jag ser inte skogen för alla träden scenario"

MEN med de sagt för ungefär tio månader sedan så träffade jag någon som var värt allt, och jag struntade i fågeln i handen och kastade mig blint efter en vacker örn, och jag ångrar inte en sekund. 

torsdag 15 maj 2014

Kära Dagbok förhållanden är förvirrande

Förhållanden är ett gemensamt äventyr
Vi ser varandra i ögonen och säger att vi älskar varandra, orden trillar så lätt över läpparna. Det här med att älska någon och/eller att vara kär. Jag har aldrig varit då bekväm och tillfreds med någon som jag är med henne, jag känner mig trygg i hennes armar och vi skrattar ofta åt och med varandra. Hon söker dock efter en annan sorts kärlek, hon strävar efter att vara superkär att bara älska räcker inte för henne, hon vill inte slösa bort min tid. Hon vill känna mer "kazaaam" som hon utrycker det och vi bor med ett hav och en kontinent ifrån varandra. Hon är yngre och jag äldre, även om jag fortfarande känner mig yngre än vad jag är. Lite senare säger hon att hon kanske är kär i mig trots allt, men att hon faktiskt inte vet. 

Jag har levt ett liv som rebell, jag har hunnit med allt det där som jag inte ens tror att hon vill uppleva. Jag ligger i en glänta långt inne i Oregons skogar och tittar på när hon som snart är mitt ex skjuter med pilbåge, alltså en riktig pilbåge, hon har dödat en älg (eller annat stort djur med horn) med den. (eller inte just den här, men den hon hade innan)


Det finns något så befriande med henne, hur hon är händig och driven, hur hon kan sätta upp en dörr och antagligen överleva ett tredje världskrig. Vi kommer från två så separata världar att jag inte ens kan föreställa mig att vi träffades och föll för varandra. Jag spelar inga spel, jag vägrar, jag vägrar att låstsas att jag är någon annan än jag är!

Skogen är varm, det låg snö på vägen upp och jag vet att vi är högt över havet. I naturen är jag lyckligast av alla ställen. Här skulle man kunna gå i dagar utan att träffa en människa, det är befriande och samtidigt lite skrämmande.

Vi pratar under en fullmåne som lyser upp hela gläntan och långt borta skymtar Mt Hoods snöklädda topp. Vi pratar om hur mycket vi betyder för varandra, men att det kanske inte räcker, om att hon tror att hon vill uppleva nya äventyr, att jag är det bästa hon någonsin haft, men att hon kanske vill ge upp det för något hon anar kan finnas. Vi pratar tills jag fryser och hon lägger sina armar runt mig och vi tittar stumt ut över ett landskap som badar i månsken. Tankar och känslor flyger, och jag ger upp litegrann. Jag kan inte ensam kämpa för något som hon inte tror på.

Det är inte slut, utan vi tar en paus, tills vi ses nästa gång, och under pausen så får vi se vad som händer eller inte händer och vilka känslor som kommer fram. 

onsdag 14 maj 2014

Kära Dagbok jag saknar USA

Jag har spenderat ungefär 7 år av mitt liv i USA, och det är ett land som jag älskar att hata och hatar att älska. Jag har rest från kust till kust, spenderat tid i Colorados berg och Floridas stränder, jag har vandrat gata upp och ned i Seattle, SF, LA, NYC, Denver, Chicago osv... Jag älskar att frånvaron av Janetlagen, hur alla i ett rosa skimmer tror att de kan lyckas, även om deras kreditkort är utmaxade och de bor i en trailer. Optimismen smittar, jag kan inte låta bli att älska den jag blir när jag är i USA, jag tror på mig själv och så mycket annat.

Jag saknar att bo här, jag saknar att vakna upp på morgonen och rulla ur sängen och lova mig själv att just idag skall jag lyckas lite mer än jag gjort andra dagar, och sedan faktiskt lyckas med det. Jag älskar amerikanska kvinnor... Det är som när jag är hemma i Sverige s är jag för amerikansk och när jag är i USA så är jag för svensk.

söndag 11 maj 2014

Kära Dagbok jag dumpar sociala medier...

Jag undrar ibland om inte Facebook, Instagram och alla andra sociala medier får oss att känna oss mer ensamma än om vi inte hade dem. Jag tänker att jag har över 4000 "vänner" på Facebook, men jag pratar bara med en handfull av dem.

Nu när jag är i USA så kan jag bara använda min mobil när jag har wifi. Och det är ganska befriande att inte slaviskt titta ner på mobilen för att se hur många meddelanden jag fått på Facebook eller hur många som har "hjärtat" mina bilder på Instagram. Till och med behovet av att lägga upp bilder på Instagram har blivit mindre och mindre...

 Mitt liv är mitt liv och vem behöver jag dela det med? Min familj, mina irl vänner, mitt lag?

 Ironin i att jag skriver den här bloggen om att inte dela sitt liv på internet är enorm....

lördag 10 maj 2014

Kära Dagbok, jag är snigel igen... tror jag


Det är inte alltid lätt att vara i ett förhållande, det är ännu svårare när den personen man vill vara med bor på andra sidan av Atlanten.

Jag har alltid tid och kärlek för dem som står mig närmast, och ibland reflekterar jag över varför mina förhållanden misslyckas, varför jag inte lyckas riktigt.

Tårar och mer tårar och jag längtar, jag längtar så att jag går åt, men det räcker inte hela vägen... ibland gör det bara inte det! Jag är ju världens sämsta singel, jag avskyr att vara i förhållanden och jag avsky att vara singel... jag fastnar alltid i något slags halvläge, jag har hört det tusentals gånger

 "Du är perfekt, du är för bra, du förtjänar något bättre"

Jaha, tycker jag då kanske... för så säger jag bara när jag själv känner att jag förtjänar något bättre, så säger jag när jag inte är kär! Det är ändå skönt att ha rensat luften, ha gråtit ut mot varandras axlar, insett det hopplösa i situationen, jag förbannande kanske hennes ovilja att våga. Men ibland är inte alla lika villiga att kasta sig in i det oväntade och okända. Jag lever ju lite efter devisen... att man måste våga för att veta vad som händer.

fredag 9 maj 2014

Kära Dagbok jag hatar rastlösheten

Jag kan inte hjälpa det, men sakta kommer rastlösheten krypande över mig, jag har ingen kontroll över det. Det känns som om det finns så mycket jag borde ha gjort, so om tiden bara rinner mellan mina fingrar, som om jag missar allt i mitt liv, men om jag bekymmrade mig mindre för att jag missade saker så kanske jag skulle hinna med mer.

Jag har en rastlöshet som kliar i mina fingrar i mina ben, jag är alltid på väg och aldrig stilla. Jag vill arbeta på nätterna och leva på dagarna, jag vill leva på nätterna och arbeta på dagarna. Jag är på väg... alltid... alltid... alltid... och det har varit så sedan jag var ung. Aldrig en lugn stund, aldrig ett hushjur aldrig något som var permanent.

Ibland tror jag att livet skulle vara så mycket lättare om jag bara kunde slå mig ner, om jag bara kunde vara nöjd i mitt varande, och så börjar det klia i mina fingrar, i mina tår och i hela mitt jag och sedan bär det iväg och så snabbt iväg. Som en tornado... jag kan inte hjälpa det, och ingen hänger med... det blir ensamt! MYCKET ensamt

onsdag 7 maj 2014

Kära Dagbok idag vaxade jag min flickvän

Helt sann historia, kanske inte det vanligaste man gör för varandra? Eller är det?

Jag skulle aldrig vilja att min flickvän vaxade mina intima områden, det känna fel, ungefär som att kissa med toadörren öppen... Jag gillar att behälla lite av en mystil i ett förhållande... eller... vad jag egentligen säger är att jag vill inte att min tjej skall veta hur jag ser ut när jag kissar/bajsar, även om jag är säker på att hon VET att jag gör det... Ehm, för om jag var ihop med någon som inte trodde at jag gjorde det så skulle jag var amycke MYCKET bekymrad....

Det här med hårets vara eller icke vara är en sådan svår historia... Jag ska fundera lite på det, och återkommer sedan om vad jag egentligen tycker och tänker om hår på alla möjliga ställen... Jag menar en superbuske är inte riktigt min grej, det är svårt att "komma åt" if you know what I mean... Men om allt är borta får man ju nästan lite pedofilvarning på det... 

Kära Dagbok det handlar om att vara besviken

Man kan aldrig bli besviken på en snygg solbränna

Jag tror att ibland dedikerar jag mitt liv åt att alltid röra mig framåt, eftersom det känns tungt att titta tillbaka, det känns tungt att se ala fel man gjort, att man inte alltid lyckats.
Idag är en av alla dessa dagar då det kommit ikapp mig, jag känner mig otillräcklig, alla mina hopp har krossats och jag undrar lite smått o vad som egentligen är viktigt i det stora hela.

De där jobbiga livsfrågorna hopas i mitt huvud, vad vill jag med mitt liv, egentligen.

Jag vaknar bredvid min flickvän, jag älskar henne, men vågar inte säga det för jag vet att det är ändå inget att bygga på... eller är det? Eller älskar jag henne?

Vad är kärlek? Är det den där krypande känslan av att höra samman, om att när hon ler mot mig känna en sådan otrolig tillfredställelse och bara inte kunna låta bli att le tillbaka?

Jag längtar tillbaka till USA, känner mig fel i Sverige...

I Helgen spelade mitt lag de tre bästa matcherna vi någonsin spelat, tillsammans gjorde vi längt bättre ifrån oss än någon hade förväntat sig. Fortfarande räcker det inte till årets mål, att vänta ännu ett år känns plötsligt så tungt och hopplöst...


måndag 28 april 2014

Kära Dagbok, we are going to FLORIDA

Japp... om några timmar sitter jag på flyget till Florida...



Vajande palmer och livet på en pinne...

söndag 27 april 2014

Kära Dagbok: kniven och spriten

Igår efter träningen grillade vi på innergård på Söder, en av mina lagkamrater är finska, vi kan kalla henne Oona (det är vad hon heter, så det blir enklast så). Hon och Ankan kom lite sent, när de kommer börjar Amy göra mojitos... mixtrar och har sig... Ankan dricker några klunkar... och följande dialog utspelar sig:
Ankan "Alltså jättegott, det smakar precis som om det är alkohol i den"
Oona "Det är klart det är alkohol i den"
Ankan "VA? Vad fick du den ifrån"
Oona klappar sig på bröstet "I have one of those, what do you call them, flask?"
Jag: WTF, har du sprit med dig till träningen??
Oona, tar upp kniven som ligger på bordet och säger högtidligt " I am Finnish, I always have a knife and a bottle of alcohol with me, it's in my nature"
Japp, det var typ roligast igår, det och att vi lyssnade på dansbandsmusik, eftersom Malung och Ramsele fick välja musik. Jag kallar dem Malung och Ramsele i det här inlägget eftersom jag inte vill hänga ut dem med namn... och så åt vi alla raggarballe med svängdörrar och levde lyckliga resten av våra liv...

Slut på rapport...


Kära Dagbok det hänger på ögonbrynen

Började gårdagen med att fixa ögonbrynen - det är något jag bara inte kan vara utan (eller det är klart jag KAN, men jag föredrar att inte). Passade även på att färga ögonfransarna samtidigt. Min ögonbrynskvinna är HELT fantastisk!

Hon färgar, plockar och trådar... Avslutningsvis tar hon fram en liten elektriskt apparat och rakar till det sista... Det gör mig alltid lite orolig och jag ligger jämt och blundar och undrar om jag kommer råka se ut som Fresh Prince eller något annat inspirerande... 

My one weakness... Ett par snygga ögonbryn slår allt, de ger ansiktet karaktär!

fredag 25 april 2014

Kära Dagbok jag gååår ååååt

Det händer så sjukt mycket spännande saker i mitt liv just nu, om ni bara visste eller förstod! Mitt finaste och bästa lag åker till Florida om bara några dagar... JAG KISSAR PÅ MIG... ja, eller det gör jag kanske inte, det verkar vått och jobbigt... men nervös och exhalterad är jag iallafall.

TV-serien FLATOR som jag är med i har börjat sändas och EmmaJennie och Charlotte har startat en liten Youtude kanal där de eftersnackar och har problem med att uttala exhibitionist, vilket kanske inte är världens lättaste, eftersom jag totalt har problem med att stava det... ex hi bi ti onist.... Jag dyker upp ganska långt in i serien, så oroa er inte om ni missade de första avsnitten, även om de är väldigt bra. Ni FÅR ju bara inte missa Matilda som NÄSTAN nakenbadar... så det kanske är lika bra att ni tittar på första avsnittet i vilket fall.

Jag missade den lilla releasefesten som Maria anordnade, eftersom jag var trött, slut och hade kvällsmöte... tråååkigt... man vill ju inte missa chansen att dricka skumpa! Fick nöja mig med snapchats...

Så just nu sitter jag på jobbet och jobbar, jobbar, jobbar och försöker att knyta upp allt, allt och ännu mer... printar flygbiljetter, bokningar, scheman och har snart försatt mig själv i koma... I LIKE IT även om jag hört att stress är farligt!

Den närmaste månaden skall jag till: Florida (rosa flamingos och turnering), Portland (stad på USAs västkust full av hipsters), NYC (ingen kommentar), Tallinn (Estlands huvudstad och Estland ligger mittemot Stockholm) och sist men inte minst London (afternoon tea and the Queens English)...

onsdag 23 april 2014

Kära Dagbok champagnen flödar


Hört igår på middag med familjen:

Jag: Jag tar ett glas champagne
Min mor: jag med
Min bror: Vi tar en flaska.... 
Sådant kan man ju inte klaga på... gårdagen hann jag som sagt med två vändor i radio och ett styrelsemöte och middag med företaget. Japp, jag somnade OMEDELBART när jag lade huvudet på kudden.  

Kära Dagbok jag gör mig i radio...

Jag börjar känna mig som ett radioproffs, jag antar att man inte vill ha mig förmycket i TV, för mina läppar inte lika välmålade som min kära Matildas läppar, men min alltid lagomt rökiga (utan cigaretter) RÖST (inte bröst) gör sig tydligen bra i radio.
I fredags fick jag mala på med en högravid Sanna Bråding och idag hängde Hanna Hellquist i mitt ben när hon provade mina rullskridskor i Morgonpasset.  Jag kan inte klaga, när jag får tala mig varm om det bästa jag vet...
Idag på eftermiddagen så blev vi lite seriösare, jag och den välmålade Matilda, då vi fick prata heteronormativitet, små penisar och harem med Thomas i Nordengren och Epstein i P1. Jag har även fått heta Gustafsson, så jag försöker får Matilda att börja en podcast med mig som skulle heta "Gustafsson och Karlsson praktiserar..." hon var inte alls lika pigg på det som jag var. Men jag tror att efter några öl kan jag nog även få henne att falla till föga... jag vet vad en kvinna vill ha... alltså öl då... inget annat era pervon...

Hm, så om jag lyckats vara med på både P1 och P3 - jag funderar nu på hur jag tar mig in på P2, måste jag lära mig spela tvärflöjt?



tisdag 22 april 2014

Kära Dagbok nu avhandlar jag SVT FLATOR

Ok, jag är med i en realityserie som börjar sändas den här veckan, hur det gick till frågar jag ju mig själv mest hela tiden. Från pilot till verklighet... det tog ett år och två korta röda sekunder. Helt plötsligt stod jag där med en kamera i nyllet och undrade:
 "WTF, när kommer jag lära mig att säga nej?"
Sedan så gick sommaren och det var för det mesta kul, och jag gjorde vad jag brukade göra, fast kanske lite mer konservativt och med lite mer eftertanke. Sommaren 2013 hade mycket eftertanke och sökande, och föra att vara ärlig så pågår nog fortfarande mitt sökande.

Well, well... och ikväll så skall jag få se hur det faktiskt blev, hur hela min sommar har klippts ihop i små delar... Behöver jag nämna att jag är SJUKT nervös? Det kan bli så fel och så rätt... jag är orolig över hur jag har snavat på ord, på hur saker och ting tagna ur sitt sammanhang kan skada och hur jag antagligen bara är jag men ändå inte riktigt...

måndag 21 april 2014

Kära Dagbok ibland känns allt ganska jobbigt

Ibland så är det inte det lättaste att bara vara den man är, man vill så mycket, man satsar på helt fel hästar och oddsen ryker åt höger och vänster.

STOP OCH BELÄGG vill jag säga till mig själv, solen lyser ju utanför, sluta vara så hård mot dig själv. Du 'r bra för att du är bra och du behöver inte andra för att tala om att du är bra.

Helgen var otroligt jobbig och nerverna satt både på ut och insidan, det handlade om att överleva, att ta kommando och att segra över sig själv. Det var mycket som hände, och det är ok att omgivningen förändras, men jag behöver faktiskt lite tid på mig ibland.

Kära dagbok sommaren har kommit

torsdag 17 april 2014

Kära Dagbok vi tar över media

Igår var jag och Red med i Sportbladet Show och fick trycka till Jimmie ordentligt och prata Rollerderby hur länge som helst! I helgen spelar vi den absolut största matchen vi någonsin har spelat... jag har laddat genom ett extrapass Fighting Fit på måndagen, rullträning i tisdags och gårdagen var jag på det omänskliga 06.30 Functional Fit passet med Jo innan jag gick och träffade min nya sjukgymnast.

Sportbladet Show var FANTASTISKT roligt och jag rekommenderar alla att gå och kolla på oss HÄR ... och jag lovar att det är underhållande, min kära moder sitter och skrattar HÖGT just nu!

Det var seriöst - vi blev sminkade och hela baletten. När vi kom dit skämtade jag med någon seriös fotbollsnubbe om att han borde sätta på lite maskara... INTE kul tyckte han... STENANSIKTE...

Your Living City skrev också en jättebra artikel och sedan kom även Feministisk Perspektiv ut med en artikel om oss idag... för att läsa den måste du dock betala...

Det är viktigt att se bra ut i TV - VI ÄR SERIÖSA
Jag och Red är typ som Helan och Halvan känner jag - jag är bland de längsta i föreningen och hon en av de kortaste... Lite ett bevis på att man inte måste vara en speciell kroppstyp för att spela. Eller kanske mer Ronny och Ragge... ni anar inte, vi kör bil som bara den... VOLVO skall det vara... OCH raggarballe med svängdörrar... en dag skall vi hänga ut och äta Bacon med Chokladglass... SÅ TAGGAD! (sojaglass då eftersom Red är laktosintolerant)

tisdag 15 april 2014

Kära Dagbok jag har PMS

Ja, något är det! Allt retar gallfeber på mig och jag vill slåss... OK, kanske inte riktigt slåss.. bara lite... jag blir SJUKT irriterad över ingenting och jag vill stampa foten i marken som en 6-åring...

Det händer så SJUKT mycket den här veckan och humöret är som sagt på topp, tills det är på botten! Jag stressar runt mellan olika ställen hela dagarna långa och ibland har jag andan i halsen och tänker lite...

"BUT WHY?"

Samtidigt känns allt så otroligt fantastiskt och jag är superpeppad på allt som händer... jag älskar mitt lag och samtidigt känner jag pressen att prestera... Jag får påminna mig själv om att vi är ett lag och vi kan bara prestera tillsammans, tillsammans och tillsammans!

måndag 14 april 2014

Kära Dagbok jag hälsar natten med sparkar och slag

Vissa dagar är det bara höga toppar och djupa dalar, idag föll jag handlöst precis innan träningen. Totalt! Var bara arg, arg och ännu mer arg - mest över småsaker och som ett litet bi, redo att sätta gadden i vad som helst....bzzzzzzzzz...Arg på saker som är lite utanför min kontroll, men tillräckligt påverkningsbara för att jag ska bli frustrerad.

Jag lindade mina händer och kände lite hur jag bara var less och motivationen att göra något åt eländet bara kändes mindre  och mindre. Jag ville bara slå mig fri och bekymmerslös och lite ville jag gråta ut i en famn.

Jag känner igen min egen stress, jag vet att jag inte kan ta på mig något mer, att ifall saker och ting inte lättar upp snart så kommer jag att gå sönder, på riktigt. Jag känner hur den allt börjar kännas mer och mer meningslöst, även om jag sparkar och slår hårdare och stretar mer och mer.

Det var skönt att träna, att få utlopp för allt det där, att få sparka och slåss! Men samtidigt kände jag att det inte var tillräckligt, jag orkade bara inte... Aaaaegh....





torsdag 10 april 2014

Kära dagbok, singellivet

Ok, jag lovar men det här inlägget handlar inte om mig! Det handlar om en kompis som precis blev singel, PÅ RIKTIGT! Jag har kompisar, jag ljuger inte! Och just nu är en kompis till mig singel, och hon vill (eller jag tror iaf att hon vill) träffa andra personer i samma situation. Det vill säga LESBISKA SINGLAR som är sugna på att hångla, och då helst med henne. För det blir ju helt fel om hon träffar värsta pinglan som inte vill hångla med henne (varför man nu inte skulle vilja det) eller som inte är sugen på att hångla. Jag tar tillbaka... hon behöver inte vara lesbisk, det kan räcka med att hånglet är lite BI...

Eftersom jag är dum nog att ha ett distansförhållande så får jag ju leva hårt genom mina vänner. Både de som är singlar och de som är i fasta förhållanden... Så när en av mina nära vänner blivit singel, så känner jag genast att det börja rycka i partytarmen (jag erkänner, jag kanske vill ut och parta lite, det var så läääängesedan).

För två år sedan när jag fortfarande var ihop med Lonni, så stod jag och blickade ut över de unga tjejerna som dansade nere på dansgolvet och alla som odiskret hånglade loss, och kände att jag inte skulle orka engagera mig i att ragga igen. Jag vände mig mot min kära vän Sarra och sade då det bevingade "Satan, om jag blir singel så måste jag nog bli straight". Jag blev singel några månader senare... jag är fortfarande GÄJ... och nu i ett annat förhållande, det vill säga jag överlevde den läskiga singeltiden. För att vara ärlig så tycker jag inte att det är så illa att vara singel, man kan ju ligga och prutta i sängen hur mycket man vill, det är ingen som gör upp planer och sedan blir arg för att man själv har gjort upp planer, man kan äta konstiga saker till middag (typ okokt pasta om man vill det).

Sak samma, tillbaka till min vän som nu har blivit singel och vill hångla lite, eller ligga lite, eller dejta... alltså jag vet faktiskt inte vad hon vill, måste fråga. Sak samma... något vill hon säkert och inte med mig, jag är ju upptagen och så är vi ju kompisar, men jag LOVAR, hon är snygg. Den stora frågan är VART skall jag ta henne?? Vart skall jag exponera henne?? Hon förtjänar det bästa!!

Hm... jag skall nog fråga vad hon vill ha...

Kära Dagbok, jag har jobb och bor på Södermalm

Ha ha ha, tydligen så utrålar jag lite präktighet, i.a.f på bild, enligt poddcasten Ramsby/Fischerström  så ser jag ut att ha ett JOBB (AHA) och vara lite av en självsäker vardagsflata som bor med min flickvän i lägenhet på Södermalm  lyssna här  det kommer sådär 30 minuter in i programmet... (se bilden några inlägg ner)

onsdag 9 april 2014

Kära Dagbok jag var uppklädd till tänderna


Så hela laget stylade och redo fick en varsin medalj i Stadshuset, inte för att vi var så snygga, utan för att vi i somras vann SM guld.
Stockholm Stad bjöd på mat och vin - men sången och dansen lyste med sin frånvaro. But WHYYY? Och i den fina salen så antog Stockholm Stad också att vi alla kunde stå, både när vi åt och drack. Var det för att vi är atleter? 
Jag klagar inte, mina högklackade skor var ändå ganska bekväma! 
Andra Stockholmsporter som har knipit SM guld är bl.a. rugby, varmluftsbsllong, amerikansk fotboll, baseball och boule (hej hipster)...

Vår ordförande uppträdde även med en köttbullsdans... vi är som sagt MYCKET seriösa atleter... 

tisdag 8 april 2014

Kära Dagbok jag är kanske rädd

Jag har alltid trott att jag är rädd för att misslyckas, men jag har kommit på att jag kanske är mer rädd för att lyckas.

måndag 7 april 2014

Kära Dagbok mitt kaffe svämmar över

Idag tog jag bilen till jobbet, jag balanserade min latte i knäet samtidigt som jag pratade med min flickvän i telefon och åt en kardemumma bulle. Då slog det mig vad tråkigt det måste vara att vara en av alla dem som inte äter ditten eller datten.

Jag dittar och dattar i mig precis vad jag vill, precis när jag känner för det. Ok, visst tänker jag på vad jag äter, men samtidigt så fort jag börjar tänka på att "jag borde, eller jag borde inte" så blir livet så mycket jobbigare. Om jag verkligen vill ha en kardemummabulle till frukost så får jag det, utan värderingar... det är inte för att jag är "värd" det. Mat är ingen belöning och ingen restriktion, utan en del av mitt liv... ett liv som jag fyller med nödvändigheter, och mat är en av dem. Och mat som smakar gott ger mig en tillfredställelse och ett leende på läpparna.

Att vara kvinna, lesbisk eller inte, är inte det lättaste, för vi har tusen och en förväntningar på oss, vi skall vara perfekta, men samtidigt lite charmigt bakåtlutade, vi skall vara naturligt snygga (vilket man då måste sminka till sig) vi skall vara vältränade men aldrig lukta svett och vi skall vara smarta men samtidigt inte ha obekväma åsikter. Även om jag kanske "slipper" leva upp till vissa konvetionella skönhetsideal för att få ligga, så vill jag ju ändå uppleva mig själv som snygg.
Och hur vi än vänder och vrider på det, så speglas andras uppfattning i vad man själv tycker är attraktivt.

Om några veckor har dokumentär serien "Flator" premiär på SVT Flow, och jag har inte den blekaste av vad jag har att förvänta mig.

lördag 5 april 2014

Kära Dagbok mitt liv skall vara rosa


Finaste flickvännen har åkt hem och ensamheten lägrar sig! Helgen spenderad med laget och jag tror mig ha hittat mitt kall. Jag har försökt mig på rött läppstift i alla dess former - men det har alltid känts fel, helt fel! Jag har äntligen insett och accepterat att cerise-rosa är min färg!


fredag 4 april 2014

Kära Dagbok, vad letar jag efter?

Igår när vi låg i sängen och tittade upp i taket frågade hon mig; vad är det egentligen du letar efter i en partner?  Vilken bra fråga tänkte jag och kunde absolut inte svara. Men nu efter att ha fått sova på saken skulle kanske svaret kunna vara något i stil med:

"Jag ser livet lite som ett äventyr, och äventyr upplever man helst tillsammans med någon. Jag vill ha en partner som vill uppleva, som tycker om mig för den jag är. Jag har en partner som håller om mig när jag gråter, utan att tycka att jag är fel på alla sätt och vis. Jag letar efter en partner som tycker att jag är fantastisk och utmanar mig intellektuellt. Jag vill ha en partner som tycker om att vara aktiv... inte bara i sängen"
Så nu sitter jag på jobbet och undrar på vad kärlek egentligen är. Är det bara attraktion eller är det något annat, det måste ju vara något annat, men vad är egentligen väsentligt?

Jag vill ha en segelbåt, en MTB, en snowboard och en resa till solen... allt detta skulle göra mig lycklig. Och allt detta skulle jag vilja dela med någon. Jag vill sitta längst fram på en Vaxholmsbåt och känna en trygg arm runt mig, jag vill ha någon som kan viska i mitt öra att det är ok att jag är känslosam för tårar torkar!

måndag 31 mars 2014

Kära Dagbok jag längtar efter en MTB

Ja, jag vill ha en mountainbike till sommaren, jag vill kasta mig nerför och uppför backar. Jag vill ut i skogen och köra in i träd och mellan. Förra sommaren föreslog jag för min dåvarande tjej att vi skulle åka till Alperna och cykla, hon tyckte det var en dålig ide, det kanske är därför vi inte är ihop längre. Jag kanske borde ha åkt ensam, det hade varit bra för mig då.

Jag älskar att cykla, förra sommaren cyklade jag överallt, det är en frihetskänsla utöver det vanliga, men det var bara på gator och torg, min cykel är inte gjord för att ta sig över stockar och stenar.

För många år sedan när jag bodde granne med polcirkeln så hade jag en MTB, den var silvrig och den cyklade jag många mil på, tillsammans med Em och Juffs, och ibland ensam. Jag har alltid älskat skog och berg, samtidigt som de har skrämt mig. Jag känner en enorm respekt av det okuvade vilda, det får mig att känna mig så mänsklig, liten och levande.

Några år senare när jag pluggade på universitet på andra sidan Atlanten brukade jag åka upp och cykla down-hill i Whistler, unmgås med en alkholiserad fd. MTB-proffs och riskera livet på alla möjliga sätt och vis. Det fanns en slags hopplös kärlek i att alltid vara lite rädd, att alltid pusha sig själv lite mer, att inte blanda ihop fram och bakbroms... att festa hela nätterna och vara hemligt förälskad i en lång blondin vars "kille" stötte på mig under dagen medans hon jobbade. Livet var så enkelt och komplicerat och jag hade en liten rosa barncykel som jag hade köpt på Walmart, på den cyklade jag runt nere i byn, i väntan på bättre tider...

Kära Dagbok, varje dag är en dag som går i mitt liv

Detta är ju en helt logisk reflektion, att varje dag som passerar blir jag lite äldre, och man kan ju hoppas att det leder till att jag även blir lite visare. Hela helgen har spenderats på resande fot, precis som helgen och veckan innan. Missförstå mig rätt, jag älskar att resa, men ofta önskar jag att jag bara kunde känna att ett ställe var rätt. Att HÄR, just HÄR vill jag leva återstoden av mitt liv, HÄR skall jag bygga upp den lysande framtid som jag vet väntar mig. Men istället springer jag runt i cirklar och försöker hitta min framtid för att helt enkelt glömma bort att min framtid är just nu, att det är jag som bestämmer över hur jag vill att den skall vara!

De säger att det man ångrar är det man inte har gjort, men hur skall jag veta vad det är som jag borde ha gjort och inte gjorde. Ofta önskar jag att det hade gått lite fortare att komma på vem jag var, att hade hittat självkänslan och självförtroendet när jag var 21 istället för 30. Att mitt behov av att känna mig älskad inte hade dominerat mitt liv så fullständigt under så många år. Att jag inte så länge hade drivits av en känsla att inte duga, att inte passa in, att inte vara så bra, snygg, rolig, fyndig, smart osv osv som jag borde, skulle, uppfattades som...

Så nu sitter jag på ett jobb som jag halv-trivs med, dejtar en tjej på andra sidan jorden och har ett fritidsintresse som gör mig fantastiskt glad, och då kan man fråga sig om jag är nöjd. Blev det som jag hade tänkt mig?


Nä, inget blev som jag hade tänkt mig, men sedan tror jag inte att jag hade tänkt så mycket, under ett tag överlevde jag mest, kippade efter andan och hoppades att jag skulle vakna på andra sidan, att jag skulle förstå mig själv lite mer. Och det gör jag ju nu, så med ärlighetens egna reflektion så är jag mer än nöjd, men det finns fortfarande många saker kvar att ångra... och jag tror att jag skippar att ångra, så jag tänker KASTA mig in i livet med huvudet först...

Och på alla sätt och vis är det lättare att skriva än att göra, men ett försök är ju aldrig fel! Nu kör vi!

onsdag 26 mars 2014

Kära Dagbok what the FUCK is wrong with me


Skoja inte med mig, men flertalet morgnar har jag gått upp 06.00... FRIVILLIGT!  Det är helt emot allt jag tror på och tidigare har jag rynkat på näsan och undrat vilka dessa individer  kan vara! Jag har gått upp för att TRÄNA, plåga min kropp med vikter och repetitioner... Är inte helt säker på att detta är förenligt med min personlighet! Man skulle kunna tro det, men alltså, att ligga i sänge och tryna på morgonen är det BÄSTA jag vet!!

För många år sedan bodde jag i norra Sverige och tränade snösport på elitnivå, DÅ när jag var 19 år gammal sprang jag på morgonen! (den som kom på denna idé skall typ ha spö, och var antagligen skidtränare) Ja, jag kan inte påstå att jag gillade det, och Juffs som jag delade lägenhet med hatade det lika hjärtligt som jag gjorde... Men eftersom vi båda hade och har vinnarskalle, är envisa såsom satan och bara inte kan låta bli att tävla, så blev det till att springa på morgonen, för man kunde ju inte vara sämre än den andra. Em som också bodde med oss bara skakade på huvudet... Om jag någon morgon låg där i sängen och tänkte, "näää inte idag", och hörde dörren slå igen eftersom Juffs givit sig ut, så var det bara att ta sig upp och springa. Sedan möttes vi joggandes på vägrenen så nickade vi lite buttert mot varandra. Vi tävlade om och i allt, jag säger bara - TP, Mario Cart, hur många Nike plagg vi ägde, japp... You name it, you got it... Nu låter det kanske lite stört, men vi hade kul, sjukt roligt i norrskenets land med ömmande muskler...

Hursomhelst gick jag idag på ett SATS pass, och det funkar inte att pusha sig själv mot främlingar, jag tycker inte alls att det är lika motiverande som att träna med vänner och lagkamrater. Så funkar jag tydligen... när SATS instruktören tjuuuter "KOM IGEN NU, TREEEE SEKUNDER TILL" japp, då lägger jag av... men om Jo, min fighting fit instruktör skriker samma sak, då hinner jag med tio repitioner till (obs, överdrift).


Kära Dagbok jag luuunchade på Svenska Ambassaden


Det var en av de mest formella situationer jag någonsin ätit mig igenom, och jag tror ju ofta att mat är lösningen på allt!
 Det var som att vara med i en film, allt från den tysta och diskreta betjänten som serverade välkomst drinken till hur maten serverades synkroniserat av serveringspersonalen. Det var helt fascinerande. Ljudlöst tassades det runt och vatten hälldes och vinglas påfylldes... min stackars hjärna försökte minnas allt som jag kan ha lärt mig och inte lärt mig av Ribbing. Vi satt alla andäktigt och väntade på att ambassadören skulle ta första tuggan, innan vi alla mycket välartat började äta.
Ena dagen får man åka i bakluckan med bagaget och nästa dag sitter man och konverserar om etniska motsättningar på Krim samtidigt som glaset aldrig blir tomt. Man kan ju inte påstå att mitt jobb är tråkigt iaf... men att hen alltid bör vara välklädd. Kanske dags att sy upp en kostym och skaffa det där röda läppstiftet...
 det som Matilda bär upp så fint...

fredag 21 mars 2014

Kära Dagbok jag är helt såld på Camilla Thulin

Idag var Camilla Thulin på vår träning. Något ni får se slutproduktionen av senare i år... Helt klart något ni inte vill missa!!  Hursomhelst är hon typ den koolaste kvinnan någonsin, jag vill också vara som hon när jag passerar 50 strecket.

Japp, det var helt fantastiskt! Alltså resultatet av hennes besök på vår träning kommer att visas på TV senare i år... 

onsdag 19 mars 2014

Kära Dagbok, jag är en obotlig romantiker


Bild av Braden Summers , lånad från QX.se

Det är så jäkla sant, jag älskar att titta på romantiska komedier och visst låtsas jag att jag inte bryr mig, men en liten plötslig present från kärleken får mitt hjärta att svämma över. Jag bara kan inte låta bli att helt utan anledning skicka blommor till flickvännen, bara för att jag kom på att hon är världens finaste, bara för att jag tänkte på hur underbar hennes ögon är och hur jag saknar hennes skratt!
Hursomhelst, dessa bilder Braden Summers får mitt hjärta att hoppa till och jag känner hur tårarna väller upp, kärlek är så stort. Att kunna visa ömhet, omtanke och kärlek till den man älskar, att kunna vara den man är vart man än är i världen. Det är sant att det är en väldig sexualisering runt homosexualitet, det är klart att det handlar om sex, men främst handlar det ju om att älska någon, att vilja dela sin vardag, allt det där som alla som är hetro tar som något helt självklart, att få besöka sin partner på sjukhuset, att ärva sin partner att hålla handen utan att det är en politisk handling och att bli gammal tillsammans.

Bild av Braden Summers , lånad från QX.se

Charlotte, som är en av de andra tjejerna i serien Flatorna som jag är med i har gjort en fantastisk sammanställning över resemål runt om i världen som är mer eller mindre homovänliga. Så om jag någon gång åker på semester, så är det ett bra ställe börja titta så jag vet vilka länder som skall undvikas... Ryssland visste man ju redan...

Kära Dagbok morgonträning it is

Såhär fint är Kungsholmen 06.25 

Satan i gatan mina vänner! Idag hände det saker och ting! Jag hör till alla dessa människor (jag vet att det inte är bara jag) som hatar att gå upp på morgonen. Jag börjar på jobbet 09.00 och oftast dyker jag upp 09.05 med andan i halsen och håret i något jag gillar att kalla vardagsruffs andra skulle kalla det oborstat...

Eftersom jag var kool och hängde ut med Flatorna igår och blev fotad av riktiga fotografer (inga selfies här inte) så missade jag mitt sjukt roliga Fighting Fit pass som jag går på tillsammans med några lagkamrater. Så istället valde jag (alltså, jag måste ha lidit en mindre sinnesförvirring när jag gick med på det) att träna ett Functional Fit pass i 60 minuter KLOCKAN 06.30 på morgonen.  Japp, jag kan säga att mina kollegor var mäkta imponerade att när de släntrade in på jobbet sådär 08.45 så satt jag redan bakom datorn och knattrade glatt på tangentbordet och vinkade glatt med blött hår (japp, jag dushade på jobbet och det är fortfarande oborstat, men detta beror nu mest på att jag inte riktigt äger en borste).

Hursomhelst var träningen faktiskt riktigt rolig och nu på dagen känner jag mig pigg, plus att jag inte behöver träna ikväll. Eller jag skulle ju kunna, men det är ju dumt att överdriva! Eller?

tisdag 18 mars 2014

Kära Dagbok idag har jag känt mig gaymous.

Så idag har jag pluggat, haft ett möte angående att få in rollerderby under Eurogames i Stockholm 2015, blivit intervjuad för Reds C-uppsats och sedan för något annat (som ni snart får se) och slutligen pressfotograferas för Flatorna en SVT serie som jag är med i.

Det är alltid kul att träffa de andra tjejerna från serien, vi är alla så sjukt olika. Jag börjar bli lite nervös inför premiären... Vad är det jag har gett mig in på? Kanske dags att emigrera? Kan man  söka uppehållstillstånd i USA baserat på att man känner sig lite allmänt utskämd i sitt hemland? 

Ugh, sedan ansökte jag på skoj till en SVT serie som heter Atleterna, och de ringde idag och sa att de VERKLIGEN ville ha med mig på uttagningarna i Stockholm nästa vecka. Tyvärr sammanfaller det med att jag spelar match i Malmö. Så jag antar att jag får roa mig med att tävla mot mig själv och mina vänner istället...

Matilda klär av eller på sig... 

måndag 17 mars 2014

Kära Dagbok jag vill ha en kettlebell

JA, visst vore det mysigt med en egen kettlebell!?

Eller kanske inte bara en, utan två! Eller tre?

Alla i olika viktklasser!? I regnbågsfärger!

#träningsnördflata

Kära Dagbok, selfies och exponering?

Kvalitetstid, vardagslyx, fredagsmys... orden staplas på varandra... alla skriver bloggar om hur de ser ut, tränar, äter, klär sig, vi läser och  vikten av att synas ökar, selfies med "rätt" filter läggs upp och vi "likar" varandras statusuppdateringar på Facebook. Jag har vänner som statusuppdaterar att de ALDRIG kommer att ta en selfie (ett av alla ord som inte fanns när jag var ung) och jag har vänner som lägger upp en selfie i minuten. (obs, överdrift) Jag tror inte att det är selfien i sig som är extream, jag tar selfies, inte ofta eller hela tiden. Dock blir det många t.ex. till flickvännen som bor på annan ort... ugh, tanken på alla dessa bilder som flyter runt... tacka vet jag Snapchat.

Jag reflekterar och kanske analyserar mitt och andras beteende, varför gör vi det? För att vi kan? Vi lägger ut våra liv till beskådan, till att bli kommenterade, dömda och antagligen sedan glömda. Det känns som om vi bryr oss mer samtidigt som vi glömmer fortare.

Med detta så avslutar jag morgonens reflektioner med att konstatera att imorgon skall jag fotas och intervjuvas och sedan pressfotograferas. Jag kommer i vår att synas på TV, innebär det att jag finns?

söndag 16 mars 2014

Kära Dagbok idag är det fitnesstest som gäller


Klämmas, mätas och vägas - sätta nya mål! Idag på Kungsholmen i en källare hände det!

Jag benböjde 7 kg (eller 2 kg korrekt, och inte tillräckligt djupt på 7kg) över min kroppsvikt (dvs 75 eller 80kg) och kan göra fler pushups än jag trodde! Okey, okey... jag vet att ni alla bara UNDRAR hur MÅNGA pushups KAN hon göra på en minut, och svaret är 25! Riktiga PUSHUPS med bröstet i golvet och allt!

Min gamla hamstringskada hindrade mig från deadlifts och jag minns inte hur mycket jag tog i bänkpress, men det var mer än jag trodde att jag skulle klara! Så jag måste ligga i nu, så att jag kan slå mina personbästa nästa testomgång om åtta veckor!! SPÄNNANDE!!!


lördag 15 mars 2014

Kära Dagbok, ännu en kväll i Flatudden


En annan åker ju hem när alla andra är påväg ut. Mätt och nöjd  är jag också! Har blivit serverad hemgjord pesto med pasta, marängswiss och ett glas rött vin.

Japp, de som säger att jag inte är en party pingla...

Jaaaa... De har HELT rätt!

Till mitt försvar vill jag dock tillägga att jag gjorde ett tappert försök att få ut lite folk på en öl... (Well, jag skickade iaf fyra SMS, och ett ledde till ovan nämnda middag). under träningen idag tjatade jag även på K att hon borde komma ut, men hon har varit i Texas en vecka och skulle mysa med sin tjej. (Suck och stön, distansförhållanden suger när alla andra har näraförjållanden)

Vi har dock ett fitnesstest imorgon vid ett och på kvällen här jag mer träning, så det kanske var lika bra på tantkroppen att kvällen spenderades lugnt. Oh oh oh... Jag skall även koka linssoppa till laget... Upptäckte idag att i princip ALLA på laget är vegetarianer, utom jag och en till. 


torsdag 13 mars 2014

Kära Dagbok, jag har en dröm

Jag drömmer om den perfekta kärleken, jag vet precis hur det skall kännas. Jag vet hur du instinktivt ska krama mig när jag är arg, arg, arg över allt som är orättvist. Jag vet precis hur vi båda ska vilja åka till en lite by i Skottland för att vi har läst på nätet någonstans att de skall ha sagolik whiskey, och ingen av oss gillar whiskey, men det är upplevelsen i sig. Du följer med mig till obskyra bergsorter för att jag drömmer om att cykla neråt och ut i den svenska skärgården, på båten som vi lånat, för att jag älskar att segla. Du är stolt över mig och presenterar mig för alla som din smarta tjej, inte snygga, men smarta och briljanta kvinna. Du ser på mig och du älskar mig för alla mina brister och för min frustration över att inte vara perfekt.
Jag håller om dig på natten och du vet att du inte kan vara tryggare hos någon annan. Jag får dig att skratta och jag lovar att våran kärlek är förevig.
Jag vet att du och jag behöver varandra, jag vet att vi finns för varandra, att vi kommer upptäcka världen tillsammans, när vi möts. 

Så drömde jag inatt... 

Kära Dagbok, min kompis har kommit ut som straight

Eller jag vet, en klar överdrift, snarare bisexuell antar jag. (rätt skall vara rätt) Min kompis Anna som jag känt i snart sju år och alltid har svurit över hur mycket hon älskar kvinnor och att det inte finns något bättre än att ligga med en kvinna, hon har nu gått och kärat ner sig i en kille. I en grabb! I en person med penis! I en TYSK till råga på allt...  Japp, det är en chock för mig, men mest för henne tror jag, men hon är lycklig, och känslorna verkar besvarade, så vem är jag att döma henne för hennes val av partner.

Fast när jag åker och hälsar på henne om två helger så måste jag nog retas lite, bara liiiiite....

Jag funderar lite på det ibland, om jag skulle kunna bli kär i en man, och jag är ju en person som aldrig vill säga aldrig, men jag ser det som föga troligt. Det jag attraheras av hos kvinnor är något man sällan hittar hos män.

Kära Dagbok, är det ok att vara kär i sin cykel?

Jag har varit en dålig person, jag lät min stackars cykel stå ute hela vintern. Hen frös och fick rost på kedjan och blev lite rostlig i växlarna.

Så för att göra bot har jag nu tagit med älsklingen till Specialized butiken, så att hen kan åtnjuta ett riktigt cykelspa. Det skall oljas, klämmas, kammas (kanske inte) och skruvas och på onsdag kommer min vältrampade vän återvända i mina händer. 

Det är vår, och jag saknar att cykla! Saknar att kunna ta mig precis vart jag vill utan att behöva vänta! Jag gillar inte att vara begränsad eller att vänta. (Som ni förstår så är jag sjukt lätt att vara ihop med)

Kära Dagbok, jag har förvandlats till en hipster

Så jag går emot stereotypen av flator, och jag är INTE (hör och häpna) vegetarian. Men jag erkänner att jag har varit vegetarian och vegan i flertalet år. En dag vaknade jag bara och kände att jag inte riktigt brydde mig längre, så jag började äta kött, jag försöker fortfarande köpa "bra" kött. Well, well... Jag äter kött helt enkelt.

Så då kommer vi till hipster punkten, jag har nämligen lagat PULLED PORK, och det blev så satans gott. Och det var så jäkla enkelt! Jag slängde en stor bit fläskkarree i en ugnsform med lock, hällde på en deciliter ketchup, lite chipolte chili, lite vanlig chili, två gula lökar, en skvätt whisky och ställde in det i ugnen på 140 grader. Sedan väntade jag i sådär fem-sex timmar... BAM min ugn spottade fram en mycket välsmakande pulled pork.

Jag har varit hemma och varit sjuk, så jag skyller på att jag har haft för lite att göra, men gott var det!!

Sådan är min humor... bild lånad från www.threadless.com

onsdag 12 mars 2014

Kära Dagbok, en fin Nudie överraskning

Ok, så jag har ju redan skrivit en lång radda om varför jag älskar Nudie jeans. Idag så hände något som fick mig att inse att jag verkligen anser att Nudie är förmer än andra jeans. Ok, nummer ett så jobbar det en snygg tjej på butiken jag går till. Det är alltid ett plus, se men inte röra, det var för övrigt hon fick mig tt byta modell från Grimm Tim till High Kai.
Hursomhelst var hon inte i butikennnär jag var där häromdagen för att lämna in jeans till lagning. De är så briljanta att de lagar jeans som gått sönder. Ett par av jeansen hade gått sönder lite konstigt på framsidan i grenen, jag nämnde det och sa att det kan ju var lite svårt att fixa. Jag köpte dem i oktober, så jag måste faktiskt medge att jag var lite besviken. Butiksbiträdet (inte den snygga) sa då helt sonika
"Vill du ha ett nytt par?"
"Ehm, ja, alltså det skulle ju vara bra" svarade jag lite förvånat
"Har du kvar kvittot?"
"Alltsååå, nääää..." Svarade jag och tänkte att det var ju synd att jag precis hade slängt det
"Okey, vi kan nog lösa det" sa hon och gick in i ett bakre rum och hämtade en kille (jag var liiiite besviken att det inte var den snygga tjejen) och efter att de tryckt på datorn lite så stod jag helt plötsligt med ett par splitter nya svarta Grim Tims i näven.



måndag 10 mars 2014

Kära dagbok, 2006 i oktober skrev jag

För många år sedan läste jag "Brudens" blogg - långt innan hon kom ut med sitt riktiga namn (Sara Lövenstam) och började skriva krönikor på QX. Jag pratar 2006. Jag var ju inte den enda som läste hennes blogg, men den var grym och inspirerande och härligt anonymt ärlig.
Så idag när jag surfade runt så läste jag ett av hennes gamla blogginlägg, och hittade då också en gammal kommentar från mig själv... för åtta år sedan...

Jag är bisexuell, eller ganska lesbisk, jag tycker mer om kvinnor än män, men en och annan man kan slinka imellan ibland. För jag är en bekräftelsehora. Jag känner mig alltid felplacerad på flatklubbar, jag älskar dem, men känner mig så fel om jag går dit i de kläder jag känner mig mest bekväm i, klänning. 
Jag faller hårt och ofta för de som är hårda men mjuka, de med "flat attrialjer", jag måste bli upphånglad, jag tvekar alltid. JAg är rädd, rädd för vad kan man fråga? Bli kär igen? Jag minns när jag var på bitch för tio år sedan, jag var 15 och kröp längs med väggarna, jag visste inte vem jag var, mina bästa två äldre väninnor hånglade, jag var kär, i henne, men vågade inget säga.
Jag går på hetroställen och är omgiven av suktande män, men så fort jag öppnar munnen skrämmer mitt grova språk dem.
Jag verkar inte passa in någonstans, jag är som jag är, fast verkar inte passa in någonstans.

För mig blev Brudens blogg ett andningshål, ett ställe där jag kunde pröva mina vingar, kommentera lite lagomt anomymt och nu när jag tittar tillbaka så ser jag att en av mina NU bästa vänner var också där och kommenterade på den tiden.

En annan sak som är rolig är hur jag kommenterar över hur jag vill ha KLÄNNING på mig, jag ler lite åt hur jag nuförtiden knappt syns i klänning, och hur bra jag trivs i jeans. Ja, man förändras väl genom åren, men frågan är ifall jag har förändrats för att passa in bättre i den "lesbiska" stereoptypen?


Kära Dagbok, jag måste bli en festligare... TANT

Jag tycker själv att jag är rolig, alltså för att vara ärlig så är jag SJUKT kul, men jag befarar att jag håller på att bli gammal. (och enligt media betyder det tråkig) Och VAD baserar jag nu detta på?

Jo jag baserar det på hur jag spenderar helgerna, för några år sedan så spenderades varteviga helg på en bar eller klubb, med shotsbricka, öl, sång och kadans. Under en tid dejtade jag t.o.m. en bartender... (tills hon blev ihop med min frisör, men det är en annan story) och det var som om jag alltid nynnade på "livet är en fest..." Jämför detta med att den här helgen spenderades fredagskvällen med att träna och sedan somna til len RomCom. Lördag åt jag en tidig lunch (klockan TIO, man skulle kunna tro att jag är pensionär) för att sedan promenera runt på Söder innan jag gick hem och STÄDADE lägenheten. På kvällen åkte jag hem till två av mina bästa vänner (som är mer än bara vänner för varandra) som precis har flyttat till Flatudden. Där så halvlåg jag på en soffa och drack whiskey och pratade tills klockan slog TOLV och jag fövandlades till en pumpa. Eller rättare sagt jag tog tunnelbanan hem och bäddade ner mig i min egen säng, och var NÖJD!

Jag vet inte om det är klubbarna som har blivit tråkigare, mina vänner har blivit äldre eller om det är jag som har fått högre eller andra krav. Eftersom jag ogillar att skylla andras tillkortakommande på mig själv så säger jag att det är alla andras fel. Sak samma, jag saknar en bra tjejklubb eller queerklubb, ett ställe där man träffas, flirtar, dansar och alla inte är stupfulla, straighta och/eller 19 år. Nog för att jag har en fallenhet för att dejta yngre, men 19 år känns väldigt ungt. (jag VET att jag generaliserar nu) Jag saknar Roxy... en bar där man träffar gamla och nya vänner över en eller flera öl. Och, jag ser ju tantvarningen på mig själv medans jag skriver!

Det kanske är däri problemet ligger, ÄR JAG FÖR NYKTER?

Ok, sak samma, jag vill gå ut mer, jag vill dricka lyxiga drinkar och klä upp mig! Jag rantar jämt runt i samma gamla trasor, (dvs träningskläder eller jeans och T-shirt) jag vill ha en anledning att glamma till mig! Jag vill ha mysiga romantiska dejter på fina restauranger och inte snabbthai på YoGo. (observera hur jag gick från att prata om clubbing till att vilja ha sittande middagar).

Äh, sak samma, jag får väl bjuda ut och upp mig själv... frågan är bara VART SKALL JAG GÅ?

#närblevjagtant