söndag 12 oktober 2014

Kära dagbok jag gör upp med mitt förflutna

Jag har sagt förlåt så många gånger, och jag har menat det vartenda gång, men jag har sagt förlåt om saker som jag inte borde be om förlåtelse för.
Jag sa förlåt när du sa att jag tuggade för högt, jag sa förlåt när du sade att jag var konstig, jag sa förlåt när du sa att jag borde vara lite annorlunda. Jag sade förlåt vartenda dag, jag har försökt att vara allt och ändå aldrig riktigt varit den du vill att jag ska vara. Jag hade velat gråta, men jag kunde inte gråta för det var synd om dig, så jag log, jag skrattade, jag fixade och jag fixade mer och mer och mer. Och i slutet så höll ingenting och jag föll samman och när mina känslor kom svallande så sprang du.

Du som är alla mina ex, du som tycker att jag är fantastisk men inte tillräckligt bra för att vara med mig, för dig finns så många andra, för mig fanns bara du... så länge du bara såg mig. Och kanske fortsatte du att se mig när jag stångade mig blodig i olika klyshor, när du blev ihop med min barndomskompis eller när du låg med min granne. Vad vet jag, jag vet ju bara hur jag själv mådde.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag har vågat och ändå är jag så jävla rädd.