söndag 12 oktober 2014

Kära dagbok jag gör upp med mitt förflutna

Jag har sagt förlåt så många gånger, och jag har menat det vartenda gång, men jag har sagt förlåt om saker som jag inte borde be om förlåtelse för.
Jag sa förlåt när du sa att jag tuggade för högt, jag sa förlåt när du sade att jag var konstig, jag sa förlåt när du sa att jag borde vara lite annorlunda. Jag sade förlåt vartenda dag, jag har försökt att vara allt och ändå aldrig riktigt varit den du vill att jag ska vara. Jag hade velat gråta, men jag kunde inte gråta för det var synd om dig, så jag log, jag skrattade, jag fixade och jag fixade mer och mer och mer. Och i slutet så höll ingenting och jag föll samman och när mina känslor kom svallande så sprang du.

Du som är alla mina ex, du som tycker att jag är fantastisk men inte tillräckligt bra för att vara med mig, för dig finns så många andra, för mig fanns bara du... så länge du bara såg mig. Och kanske fortsatte du att se mig när jag stångade mig blodig i olika klyshor, när du blev ihop med min barndomskompis eller när du låg med min granne. Vad vet jag, jag vet ju bara hur jag själv mådde.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag har vågat och ändå är jag så jävla rädd. 

onsdag 24 september 2014

Kära dagbok, jag är i CHOCK

Så då var vi där igen, det händer ibland, jag blir hör och HÄPAN attraherad av en person med en penis. Min bästa vän i Frankrike skrattar lite år mig och säger, ”oh, han är en så typisk Lina kille”. Så tydligen har jag en typ när det kommer till män. Vilket är intressant eftrsom jag i princip inte har varit med en man på sju år eller så.  Det jobbiga är att eftersom jag är så pass attraherad av honom som jag är, så känns det som om jag måsste omdefinera mig själv lite. Jag gillar ju att säga att jag är flata, fast queer känns lite mer rätt antar jag. Ugh, jag blir galen av att definera... definiera mera... definiera HELA tiden, inte bara då och då. Jag är ju inte bisexuell, för jag känner mig itne bisexuell, jag tänker att man måste kunna ”äga” sin titel, och jag äger inte ”bisexuell”. Egentligen handlar det väl mer om vad JAG känner, tycker, tänker och vill. OM jag råkar bli attraherad av en person med penis, så är det nog upp till mig vad jag vill göra med det?

Konstigt är det, jag analyserar och analyserar och det blir aldrig riktigt rätt känner jag. Alltså jag är förvirrad, MYCKET förvirrad!

onsdag 17 september 2014

Kära Dagbok, man hinner mer...

...om man går upp och tränar 06.30 på morgonen. Vid 11.00 kan man känna sig ganska nöjd, som om amn fått massa saker gjorda som man hade tänkt sig att göra. Typ ha tvättat alla sina kläder, packat, städat lägenheten, åkt till jobbet, suttit i möte och sedan skriva en blogg... Jag gör kanske inte saker med måtta, måttlighet är inte ett koncept som jag riktigt lyckats med. På nio dagar har jag hunnit med två träningar på rullor och sex träningar på Good to Go. Jag känner att jag är redo för att åka till NYC och sparka lite rumpa på rullskridskor...

Jag vill även erkänna att jag har träningsvärk och tycker aningens synd om mig själv!

Morgonträning med "Chicks on Speed" tisha... LIVET LEKER!

tisdag 16 september 2014

Kära dagbok, jag tränar utan speglar

Jag tränar för att jag vill må bra, att jag ska orka gå ur sängen, för att hålla tankarna i styr. Jag tränar för att jag älskar att känna svetten rinna utefter kroppen och jag tränar för att det helt enkelt håller mitt humör på en hyfsat stadig nivå.  Detta är hur jag fick mina schnygga armar som jag så ofta får komplimanger för... det är ju förstås ett extra plus och stjärna i marginalen! Men när jag tränar här känner jag aldrig att jag behöver bry mig om mitt utseende eller vara bättre än någon annan.

Visst finns det en liten tanke om att jag tränar för att se bra ut, visst blir jag glad av att mina kläder passar mig och att jag har synliga muskler på armar, mage och ben. Men det är inte poängen med mitt tränande, poängen är att prestera i vanliga livet, att bli lite bättre på allt, att orka mer.

Jag blir faktiskt deprimerad och lynnig om jag inte tränar, och då kan träning i sig bestå av att jag promenerar. För att vara ärlig AVSKYR jag att gå till gymmet, jag avskyr att springa, jag avskyr massa saker som många andra verkar äääälska... (typ att springa och lyfta vikter, det där med att man springer och kommer in i någon JÄVLA zon, det tror jag inte på)

Jag har hittat det perfekta stället att träna på, ett ställe som inte har några speglar, som alltid utmanar och peppar mig och som välkomnar ALLA, hur otränad/tränad du än är och jag känner mig hemma. De andra som kommer är till största del kvinnor och man står inte ut ifall man är ett litet homo som jag.

Jo som har Good to Go där jag tränar är ett helt fantastiskt Australiensiska som flyttade till Sverige eftersom hon träffade en svensk kvinna (och jag menar, vi svenska kvinnor är fantastiska). Jo har hållt på med kampsport och rugby och är även utbildad i massage. Min overall fitness har skjutit i höjden sedan jag började med Fighting Fit och all den pepp och positivitet som jag har fått på Good to Go har jag sällan fått någon annanstans. Jo är genuint intresserad av sina klienter och är alltid full av goda råd och alternativa övnignar ifall en har problem med något.

Jag brukar gå på Fighting Fit eller Functional Fit. Fighting Fit är 90 minuter, första 45min är boxning och andra 45 min är Functional Fit. Under boxningen lyckas jag alltid klanta till kombinationerna och bli frustrerad, men jag blir bättre och bättre för varje gång... och det känns otroligt bra!
Functional Fit är gruppträning där vi oftast gör stationsbaserad träning med vår egen kroppsvikt med RX eller kettlebelles i rundor. Jag brukar gnälla hela tiden, fast svetten lackar och jag älskar det... men FATTA hur jobbigt det är!

Och JA, det finns EN spegel i lokalen, stor nog att man kan fixa sin maskara!

söndag 14 september 2014

Kära Dagbok, idag så röstar vi!

Jag röstar idag, jag och förhoppningsvis alla svenskar med rösträtt. Jag ser det som ett privilegium att få rösta, att jag lever i en demokrati där jag kan lägga min röst på ett parti som jag mer eller mindre tror på. Jag är tacksam att jag är uppvuxen i en demokrati, i ett land där jag har möjlighet att påverka. Jag har utnyttjat min rösträtt sedan jag fyllde 18, ETT kyrkoval har jag missat.

Visst, det är jättesvårt att hitta ett parti som har allt som jag anser viktigt, men fortfarande så vet jag i stora drag vilket sorts land jag vill leva i. Och ett Sverige utan rasism och sexism är ett Sverige där jag vill leva. Jag vill leva i ett land där vi gemensamt tar ansvar för varandra, där det är ok att vara annorlunda.

Jag är medveten om att allt inte är perfekt, jag är medveten om att vi har lång väg att gå på många områden, men det betyder inte att vi aldrig kommer nå dit.

I dag är en viktig dag, en dag att klä upp sig., en dag att ta på allvar. Generationer innan jag föddes har kämpat för att jag som kvinna skall få rösta att alla som har fyllt 18 år skall få rösta.

 Jag har kokat mitt kaffe, ätit min frukost, satt på mig finaste känningen och putsat mina Doc Martens och försökt bestämma mig för vad jag skall rösta på i kommunvalet. Riksdagen är redan given... en kopp kaffe till så kanske det klarnar!

Jag uppmanar alla att gå och rösta för ett bättre Sverige!

lördag 30 augusti 2014

Kära dagbok, jag har ofta fel

ETT BREV SOM ALRIG KOMMER SKICKAS:

Jag visste inte det då, men efter en lång kväll av många långa dagar av att försöka få tag på varandra så insåg jag att vi båda behövde várandra. Efter flera glas av utsökt vin och mat som inte riktigt var så bra som vi förväntat oss så erkände du att du saknar mitt sällskap. Jag saknade ditt, jag saknade alltid ditt. 

Sen det första ögonblicket så har våra liv varit sammanflätade,ochbjag tror ibland att jag saknar personen jag var när vi träffades.när vi träffades drack vi båda två mer än vad som skulle fungera inlängden. Samtidigt saknár jag dig mer än någon annan jag någonsin träffat. 

Du tror att var och en kan vara sin egen lyckas smed, så är det kanske. 

Tåget har lämnat dig bakom mig och rusar genom Brooklyn och jag saknar redan ditt sällskap, hur du lutar dig mot mig, om hur jag så naturligt lägger min arm om dig. Ibland undrar jag om det är för sent eller ifall tiden är just nu!