Kära dagbok, jag tränar utan speglar

Jag tränar för att jag vill må bra, att jag ska orka gå ur sängen, för att hålla tankarna i styr. Jag tränar för att jag älskar att känna svetten rinna utefter kroppen och jag tränar för att det helt enkelt håller mitt humör på en hyfsat stadig nivå.  Detta är hur jag fick mina schnygga armar som jag så ofta får komplimanger för... det är ju förstås ett extra plus och stjärna i marginalen! Men när jag tränar här känner jag aldrig att jag behöver bry mig om mitt utseende eller vara bättre än någon annan.

Visst finns det en liten tanke om att jag tränar för att se bra ut, visst blir jag glad av att mina kläder passar mig och att jag har synliga muskler på armar, mage och ben. Men det är inte poängen med mitt tränande, poängen är att prestera i vanliga livet, att bli lite bättre på allt, att orka mer.

Jag blir faktiskt deprimerad och lynnig om jag inte tränar, och då kan träning i sig bestå av att jag promenerar. För att vara ärlig AVSKYR jag att gå till gymmet, jag avskyr att springa, jag avskyr massa saker som många andra verkar äääälska... (typ att springa och lyfta vikter, det där med att man springer och kommer in i någon JÄVLA zon, det tror jag inte på)

Jag har hittat det perfekta stället att träna på, ett ställe som inte har några speglar, som alltid utmanar och peppar mig och som välkomnar ALLA, hur otränad/tränad du än är och jag känner mig hemma. De andra som kommer är till största del kvinnor och man står inte ut ifall man är ett litet homo som jag.

Jo som har Good to Go där jag tränar är ett helt fantastiskt Australiensiska som flyttade till Sverige eftersom hon träffade en svensk kvinna (och jag menar, vi svenska kvinnor är fantastiska). Jo har hållt på med kampsport och rugby och är även utbildad i massage. Min overall fitness har skjutit i höjden sedan jag började med Fighting Fit och all den pepp och positivitet som jag har fått på Good to Go har jag sällan fått någon annanstans. Jo är genuint intresserad av sina klienter och är alltid full av goda råd och alternativa övnignar ifall en har problem med något.

Jag brukar gå på Fighting Fit eller Functional Fit. Fighting Fit är 90 minuter, första 45min är boxning och andra 45 min är Functional Fit. Under boxningen lyckas jag alltid klanta till kombinationerna och bli frustrerad, men jag blir bättre och bättre för varje gång... och det känns otroligt bra!
Functional Fit är gruppträning där vi oftast gör stationsbaserad träning med vår egen kroppsvikt med RX eller kettlebelles i rundor. Jag brukar gnälla hela tiden, fast svetten lackar och jag älskar det... men FATTA hur jobbigt det är!

Och JA, det finns EN spegel i lokalen, stor nog att man kan fixa sin maskara!

Kära Dagbok jag tränar mig lycklig

Det är nog sant, jag blir så deppig om jag inte tränar, jag måste pumpa upp endorfiner och pusha mig själv. Att gå upp 06.30 för att cykla och bli peppad av världens bästa Jo är helt klart värt.

Jag föll även till föga för sommar rean och epikerade mig ovanligt färgglatt!

Kära Dagbok förra året spelade jag SM

Eller jag spelade inte SM eftersom jag hade en hamstring ruptur. Titta, här är det fångat på film: http://www.svt.se/flator/se-program/del-5-416

Kära Dagbok det handlar om att vara besviken

Man kan aldrig bli besviken på en snygg solbränna

Jag tror att ibland dedikerar jag mitt liv åt att alltid röra mig framåt, eftersom det känns tungt att titta tillbaka, det känns tungt att se ala fel man gjort, att man inte alltid lyckats.
Idag är en av alla dessa dagar då det kommit ikapp mig, jag känner mig otillräcklig, alla mina hopp har krossats och jag undrar lite smått o vad som egentligen är viktigt i det stora hela.

De där jobbiga livsfrågorna hopas i mitt huvud, vad vill jag med mitt liv, egentligen.

Jag vaknar bredvid min flickvän, jag älskar henne, men vågar inte säga det för jag vet att det är ändå inget att bygga på... eller är det? Eller älskar jag henne?

Vad är kärlek? Är det den där krypande känslan av att höra samman, om att när hon ler mot mig känna en sådan otrolig tillfredställelse och bara inte kunna låta bli att le tillbaka?

Jag längtar tillbaka till USA, känner mig fel i Sverige...

I Helgen spelade mitt lag de tre bästa matcherna vi någonsin spelat, tillsammans gjorde vi längt bättre ifrån oss än någon hade förväntat sig. Fortfarande räcker det inte till årets mål, att vänta ännu ett år känns plötsligt så tungt och hopplöst...

Kära Dagbok, we are going to FLORIDA

Japp... om några timmar sitter jag på flyget till Florida...

Vajande palmer och livet på en pinne...

Kära Dagbok jag gör mig i radio...

Jag börjar känna mig som ett radioproffs, jag antar att man inte vill ha mig förmycket i TV, för mina läppar inte lika välmålade som min kära Matildas läppar, men min alltid lagomt rökiga (utan cigaretter) RÖST (inte bröst) gör sig tydligen bra i radio.
I fredags fick jag mala på med en högravid Sanna Bråding och idag hängde Hanna Hellquist i mitt ben när hon provade mina rullskridskor i Morgonpasset.  Jag kan inte klaga, när jag får tala mig varm om det bästa jag vet...
Idag på eftermiddagen så blev vi lite seriösare, jag och den välmålade Matilda, då vi fick prata heteronormativitet, små penisar och harem med Thomas i Nordengren och Epstein i P1. Jag har även fått heta Gustafsson, så jag försöker får Matilda att börja en podcast med mig som skulle heta "Gustafsson och Karlsson praktiserar..." hon var inte alls lika pigg på det som jag var. Men jag tror att efter några öl kan jag nog även få henne att falla till föga... jag vet vad en kvinna vill ha... alltså öl då... inget annat era pervon...

Hm, så om jag lyckats vara med på både P1 och P3 - jag funderar nu på hur jag tar mig in på P2, måste jag lära mig spela tvärflöjt?

Kära Dagbok vi tar över media

Igår var jag och Red med i Sportbladet Show och fick trycka till Jimmie ordentligt och prata Rollerderby hur länge som helst! I helgen spelar vi den absolut största matchen vi någonsin har spelat... jag har laddat genom ett extrapass Fighting Fit på måndagen, rullträning i tisdags och gårdagen var jag på det omänskliga 06.30 Functional Fit passet med Jo innan jag gick och träffade min nya sjukgymnast.

Sportbladet Show var FANTASTISKT roligt och jag rekommenderar alla att gå och kolla på oss HÄR ... och jag lovar att det är underhållande, min kära moder sitter och skrattar HÖGT just nu!

Det var seriöst - vi blev sminkade och hela baletten. När vi kom dit skämtade jag med någon seriös fotbollsnubbe om att han borde sätta på lite maskara... INTE kul tyckte han... STENANSIKTE...

Your Living City skrev också en jättebra artikel och sedan kom även Feministisk Perspektiv ut med en artikel om oss idag... för att läsa den måste du dock betala...

Det är viktigt att se bra ut i TV - VI ÄR SERIÖSA

Jag och Red är typ som Helan och Halvan känner jag - jag är bland de längsta i föreningen och hon en av de kortaste... Lite ett bevis på att man inte måste vara en speciell kroppstyp för att spela. Eller kanske mer Ronny och Ragge... ni anar inte, vi kör bil som bara den... VOLVO skall det vara... OCH raggarballe med svängdörrar... en dag skall vi hänga ut och äta Bacon med Chokladglass... SÅ TAGGAD! (sojaglass då eftersom Red är laktosintolerant)

Kära Dagbok jag har PMS

Ja, något är det! Allt retar gallfeber på mig och jag vill slåss... OK, kanske inte riktigt slåss.. bara lite... jag blir SJUKT irriterad över ingenting och jag vill stampa foten i marken som en 6-åring...

Det händer så SJUKT mycket den här veckan och humöret är som sagt på topp, tills det är på botten! Jag stressar runt mellan olika ställen hela dagarna långa och ibland har jag andan i halsen och tänker lite...

"BUT WHY?"

Samtidigt känns allt så otroligt fantastiskt och jag är superpeppad på allt som händer... jag älskar mitt lag och samtidigt känner jag pressen att prestera... Jag får påminna mig själv om att vi är ett lag och vi kan bara prestera tillsammans, tillsammans och tillsammans!

Kära Dagbok jag hälsar natten med sparkar och slag

Vissa dagar är det bara höga toppar och djupa dalar, idag föll jag handlöst precis innan träningen. Totalt! Var bara arg, arg och ännu mer arg - mest över småsaker och som ett litet bi, redo att sätta gadden i vad som helst....bzzzzzzzzz...Arg på saker som är lite utanför min kontroll, men tillräckligt påverkningsbara för att jag ska bli frustrerad.

Jag lindade mina händer och kände lite hur jag bara var less och motivationen att göra något åt eländet bara kändes mindre  och mindre. Jag ville bara slå mig fri och bekymmerslös och lite ville jag gråta ut i en famn.

Jag känner igen min egen stress, jag vet att jag inte kan ta på mig något mer, att ifall saker och ting inte lättar upp snart så kommer jag att gå sönder, på riktigt. Jag känner hur den allt börjar kännas mer och mer meningslöst, även om jag sparkar och slår hårdare och stretar mer och mer.

Det var skönt att träna, att få utlopp för allt det där, att få sparka och slåss! Men samtidigt kände jag att det inte var tillräckligt, jag orkade bara inte... Aaaaegh....

Kära Dagbok jag var uppklädd till tänderna

Så hela laget stylade och redo fick en varsin medalj i Stadshuset, inte för att vi var så snygga, utan för att vi i somras vann SM guld.

Stockholm Stad bjöd på mat och vin - men sången och dansen lyste med sin frånvaro. But WHYYY? Och i den fina salen så antog Stockholm Stad också att vi alla kunde stå, både när vi åt och drack. Var det för att vi är atleter? 

Jag klagar inte, mina högklackade skor var ändå ganska bekväma! 

Andra Stockholmsporter som har knipit SM guld är bl.a. rugby, varmluftsbsllong, amerikansk fotboll, baseball och boule (hej hipster)...

Vår ordförande uppträdde även med en köttbullsdans... vi är som sagt MYCKET seriösa atleter...