Det händer så SJUKT mycket den här veckan och humöret är som sagt på topp, tills det är på botten! Jag stressar runt mellan olika ställen hela dagarna långa och ibland har jag andan i halsen och tänker lite...
"BUT WHY?"
Samtidigt känns allt så otroligt fantastiskt och jag är superpeppad på allt som händer... jag älskar mitt lag och samtidigt känner jag pressen att prestera... Jag får påminna mig själv om att vi är ett lag och vi kan bara prestera tillsammans, tillsammans och tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar