Kära dagbok, jag tränar utan speglar

Jag tränar för att jag vill må bra, att jag ska orka gå ur sängen, för att hålla tankarna i styr. Jag tränar för att jag älskar att känna svetten rinna utefter kroppen och jag tränar för att det helt enkelt håller mitt humör på en hyfsat stadig nivå.  Detta är hur jag fick mina schnygga armar som jag så ofta får komplimanger för... det är ju förstås ett extra plus och stjärna i marginalen! Men när jag tränar här känner jag aldrig att jag behöver bry mig om mitt utseende eller vara bättre än någon annan.

Visst finns det en liten tanke om att jag tränar för att se bra ut, visst blir jag glad av att mina kläder passar mig och att jag har synliga muskler på armar, mage och ben. Men det är inte poängen med mitt tränande, poängen är att prestera i vanliga livet, att bli lite bättre på allt, att orka mer.

Jag blir faktiskt deprimerad och lynnig om jag inte tränar, och då kan träning i sig bestå av att jag promenerar. För att vara ärlig AVSKYR jag att gå till gymmet, jag avskyr att springa, jag avskyr massa saker som många andra verkar äääälska... (typ att springa och lyfta vikter, det där med att man springer och kommer in i någon JÄVLA zon, det tror jag inte på)

Jag har hittat det perfekta stället att träna på, ett ställe som inte har några speglar, som alltid utmanar och peppar mig och som välkomnar ALLA, hur otränad/tränad du än är och jag känner mig hemma. De andra som kommer är till största del kvinnor och man står inte ut ifall man är ett litet homo som jag.

Jo som har Good to Go där jag tränar är ett helt fantastiskt Australiensiska som flyttade till Sverige eftersom hon träffade en svensk kvinna (och jag menar, vi svenska kvinnor är fantastiska). Jo har hållt på med kampsport och rugby och är även utbildad i massage. Min overall fitness har skjutit i höjden sedan jag började med Fighting Fit och all den pepp och positivitet som jag har fått på Good to Go har jag sällan fått någon annanstans. Jo är genuint intresserad av sina klienter och är alltid full av goda råd och alternativa övnignar ifall en har problem med något.

Jag brukar gå på Fighting Fit eller Functional Fit. Fighting Fit är 90 minuter, första 45min är boxning och andra 45 min är Functional Fit. Under boxningen lyckas jag alltid klanta till kombinationerna och bli frustrerad, men jag blir bättre och bättre för varje gång... och det känns otroligt bra!
Functional Fit är gruppträning där vi oftast gör stationsbaserad träning med vår egen kroppsvikt med RX eller kettlebelles i rundor. Jag brukar gnälla hela tiden, fast svetten lackar och jag älskar det... men FATTA hur jobbigt det är!

Och JA, det finns EN spegel i lokalen, stor nog att man kan fixa sin maskara!

Kära Dagbok, idag så röstar vi!

Jag röstar idag, jag och förhoppningsvis alla svenskar med rösträtt. Jag ser det som ett privilegium att få rösta, att jag lever i en demokrati där jag kan lägga min röst på ett parti som jag mer eller mindre tror på. Jag är tacksam att jag är uppvuxen i en demokrati, i ett land där jag har möjlighet att påverka. Jag har utnyttjat min rösträtt sedan jag fyllde 18, ETT kyrkoval har jag missat.

Visst, det är jättesvårt att hitta ett parti som har allt som jag anser viktigt, men fortfarande så vet jag i stora drag vilket sorts land jag vill leva i. Och ett Sverige utan rasism och sexism är ett Sverige där jag vill leva. Jag vill leva i ett land där vi gemensamt tar ansvar för varandra, där det är ok att vara annorlunda.

Jag är medveten om att allt inte är perfekt, jag är medveten om att vi har lång väg att gå på många områden, men det betyder inte att vi aldrig kommer nå dit.

I dag är en viktig dag, en dag att klä upp sig., en dag att ta på allvar. Generationer innan jag föddes har kämpat för att jag som kvinna skall få rösta att alla som har fyllt 18 år skall få rösta.

 Jag har kokat mitt kaffe, ätit min frukost, satt på mig finaste känningen och putsat mina Doc Martens och försökt bestämma mig för vad jag skall rösta på i kommunvalet. Riksdagen är redan given... en kopp kaffe till så kanske det klarnar!

Jag uppmanar alla att gå och rösta för ett bättre Sverige!

Kära Dagbok, gäjlivet i NYC är inte så glamoröst

Speciellt inte när du har en tenta om en vecka och massor av annat jobba att styra up. Jag och Trish sitter på Starbucks och jobbar.

Kära Dagbok, ibland går känslor och tankar på helt olika banor

Idag skrev jag ett kärleksbrev, till någon som jag tänker på. Men självklart skickade jag det inte, för jag vet inte riktigt vad jag egentligen känner. Jag går runt med mitt hjärta i handen och just nu är inte bästa tillfället, jag längtar nog mest av allt efter en trygg famn att somna i och jag saknar det jag hade. Jag kanske bara längtar efter att bli ompysslad och älskad, av just vem som helst just nu. Det är nog bäst att jag håller mig till mina vänner, och låter dem klappa mig på huvudet och säga hur fantastisk jag är.

Det svåraste är när det inte är slut, men att det är slut, att inte riktigt veta vad varken hon eller jag känner. Jag är förvirrad, så jag sitter här och låter mina ögon möta någon annans, och undrar hur det skulle vara att somna i dessa armar, att vakna upp och ta ett djupt andetag att känna någons annans doft. En doft som inte är hennes, en doft som är så långt från hennes att de skulle kunna komma från olika planeter. Att bara kasta allt bakom sig och strunta i allt.  Jag hoppas ju, tänker att saker och ting faller på plats med lite mer tid, med lite mer eftertanke. 

Kära Dagbok, Matilda är en fantastisk tjej

Alltså ibland så händer det, så bara dricker man tre öl och pratar om allt man kommer på och bara har det HELT DE LUXE. Det var fint att spendera kvällen med Matilda, om inte annat så är det bra för en hyperaktiv kvinna att umgås med en annan hyperaktiv kvinna. Livet har tagit många vändor, och vem vet, snart kanske det vänder igen!

Tyvärr inget rött läppstift igår, varken hon eller jag, men hon konstaterade att jag är femme, så jag har klippt håret idag. Living the dream! 

Kära Dagbok, om hennes ögon mötte mina och jag klädde av mig, är det oskyldigt då?

Ett finns inga helt ofarliga flirtar, inte när du har ett förhållande. En flirt lämnar alltid mer att önska, lämnar en känsla av att det kan finnas mer och en längtan, och ofta får man vara väldigt pragmatisk och tänka på allt det fantastiska man har, och inte hur man snart behöver blodtrycks medicin eftersom man har skapat en illusion av vad man kanske saknar.

 Jag är en otroligt flirtig person, jag älskar att fånga blicken, hålla kvar och avsluta med en kort blinkning. Det finns inget jag hellre gör än sitter med en kvinna som jag finner attraktiv och bollar repliker fram och tillbaka, ger komplimanger och antydningar. Men där är det stop för mig, hit men inte längre. För mig är en oskyldig flirt inte längre en oskyldig flirt när jag vaknar upp i den andra kvinnans armar, även om vi "bara sov" bredvid varandra.

En flirt är en flirt, och jag vet att när de flirtiga blickarna blir varma och ögonen sugs in, då är det inte längre en flirt men en lek med elden, och då är det bara ta en kalldusch. För oftast är det man byggt upp ett luftslott, utan den minsta förankring i verkligheten. Byggt på en saknad av något man kanske har men har glömt bort att man har så nära. Lite av ett "jag ser inte skogen för alla träden scenario"

MEN med de sagt för ungefär tio månader sedan så träffade jag någon som var värt allt, och jag struntade i fågeln i handen och kastade mig blint efter en vacker örn, och jag ångrar inte en sekund. 

Kära Dagbok idag vaxade jag min flickvän

Helt sann historia, kanske inte det vanligaste man gör för varandra? Eller är det?

Jag skulle aldrig vilja att min flickvän vaxade mina intima områden, det känna fel, ungefär som att kissa med toadörren öppen... Jag gillar att behälla lite av en mystil i ett förhållande... eller... vad jag egentligen säger är att jag vill inte att min tjej skall veta hur jag ser ut när jag kissar/bajsar, även om jag är säker på att hon VET att jag gör det... Ehm, för om jag var ihop med någon som inte trodde at jag gjorde det så skulle jag var amycke MYCKET bekymrad....

Det här med hårets vara eller icke vara är en sådan svår historia... Jag ska fundera lite på det, och återkommer sedan om vad jag egentligen tycker och tänker om hår på alla möjliga ställen... Jag menar en superbuske är inte riktigt min grej, det är svårt att "komma åt" if you know what I mean... Men om allt är borta får man ju nästan lite pedofilvarning på det... 

Kära Dagbok: kniven och spriten

Igår efter träningen grillade vi på innergård på Söder, en av mina lagkamrater är finska, vi kan kalla henne Oona (det är vad hon heter, så det blir enklast så). Hon och Ankan kom lite sent, när de kommer börjar Amy göra mojitos... mixtrar och har sig... Ankan dricker några klunkar... och följande dialog utspelar sig:

Ankan "Alltså jättegott, det smakar precis som om det är alkohol i den"
Oona "Det är klart det är alkohol i den"
Ankan "VA? Vad fick du den ifrån"
Oona klappar sig på bröstet "I have one of those, what do you call them, flask?"
Jag: WTF, har du sprit med dig till träningen??
Oona, tar upp kniven som ligger på bordet och säger högtidligt " I am Finnish, I always have a knife and a bottle of alcohol with me, it's in my nature"

Japp, det var typ roligast igår, det och att vi lyssnade på dansbandsmusik, eftersom Malung och Ramsele fick välja musik. Jag kallar dem Malung och Ramsele i det här inlägget eftersom jag inte vill hänga ut dem med namn... och så åt vi alla raggarballe med svängdörrar och levde lyckliga resten av våra liv...

Slut på rapport...

Kära Dagbok champagnen flödar

Hört igår på middag med familjen:

Jag: Jag tar ett glas champagne
Min mor: jag med
Min bror: Vi tar en flaska.... 

Sådant kan man ju inte klaga på... gårdagen hann jag som sagt med två vändor i radio och ett styrelsemöte och middag med företaget. Japp, jag somnade OMEDELBART när jag lade huvudet på kudden.  

Kära Dagbok ibland känns allt ganska jobbigt

Ibland så är det inte det lättaste att bara vara den man är, man vill så mycket, man satsar på helt fel hästar och oddsen ryker åt höger och vänster.

STOP OCH BELÄGG vill jag säga till mig själv, solen lyser ju utanför, sluta vara så hård mot dig själv. Du 'r bra för att du är bra och du behöver inte andra för att tala om att du är bra.

Helgen var otroligt jobbig och nerverna satt både på ut och insidan, det handlade om att överleva, att ta kommando och att segra över sig själv. Det var mycket som hände, och det är ok att omgivningen förändras, men jag behöver faktiskt lite tid på mig ibland.

Kära dagbok sommaren har kommit

Kära Dagbok jag har PMS

Ja, något är det! Allt retar gallfeber på mig och jag vill slåss... OK, kanske inte riktigt slåss.. bara lite... jag blir SJUKT irriterad över ingenting och jag vill stampa foten i marken som en 6-åring...

Det händer så SJUKT mycket den här veckan och humöret är som sagt på topp, tills det är på botten! Jag stressar runt mellan olika ställen hela dagarna långa och ibland har jag andan i halsen och tänker lite...

"BUT WHY?"

Samtidigt känns allt så otroligt fantastiskt och jag är superpeppad på allt som händer... jag älskar mitt lag och samtidigt känner jag pressen att prestera... Jag får påminna mig själv om att vi är ett lag och vi kan bara prestera tillsammans, tillsammans och tillsammans!

Kära Dagbok jag hälsar natten med sparkar och slag

Vissa dagar är det bara höga toppar och djupa dalar, idag föll jag handlöst precis innan träningen. Totalt! Var bara arg, arg och ännu mer arg - mest över småsaker och som ett litet bi, redo att sätta gadden i vad som helst....bzzzzzzzzz...Arg på saker som är lite utanför min kontroll, men tillräckligt påverkningsbara för att jag ska bli frustrerad.

Jag lindade mina händer och kände lite hur jag bara var less och motivationen att göra något åt eländet bara kändes mindre  och mindre. Jag ville bara slå mig fri och bekymmerslös och lite ville jag gråta ut i en famn.

Jag känner igen min egen stress, jag vet att jag inte kan ta på mig något mer, att ifall saker och ting inte lättar upp snart så kommer jag att gå sönder, på riktigt. Jag känner hur den allt börjar kännas mer och mer meningslöst, även om jag sparkar och slår hårdare och stretar mer och mer.

Det var skönt att träna, att få utlopp för allt det där, att få sparka och slåss! Men samtidigt kände jag att det inte var tillräckligt, jag orkade bara inte... Aaaaegh....

Kära Dagbok jag var uppklädd till tänderna

Så hela laget stylade och redo fick en varsin medalj i Stadshuset, inte för att vi var så snygga, utan för att vi i somras vann SM guld.

Stockholm Stad bjöd på mat och vin - men sången och dansen lyste med sin frånvaro. But WHYYY? Och i den fina salen så antog Stockholm Stad också att vi alla kunde stå, både när vi åt och drack. Var det för att vi är atleter? 

Jag klagar inte, mina högklackade skor var ändå ganska bekväma! 

Andra Stockholmsporter som har knipit SM guld är bl.a. rugby, varmluftsbsllong, amerikansk fotboll, baseball och boule (hej hipster)...

Vår ordförande uppträdde även med en köttbullsdans... vi är som sagt MYCKET seriösa atleter... 

Kära Dagbok jag är kanske rädd

Jag har alltid trott att jag är rädd för att misslyckas, men jag har kommit på att jag kanske är mer rädd för att lyckas.

Kära Dagbok mitt kaffe svämmar över

Idag tog jag bilen till jobbet, jag balanserade min latte i knäet samtidigt som jag pratade med min flickvän i telefon och åt en kardemumma bulle. Då slog det mig vad tråkigt det måste vara att vara en av alla dem som inte äter ditten eller datten.

Jag dittar och dattar i mig precis vad jag vill, precis när jag känner för det. Ok, visst tänker jag på vad jag äter, men samtidigt så fort jag börjar tänka på att "jag borde, eller jag borde inte" så blir livet så mycket jobbigare. Om jag verkligen vill ha en kardemummabulle till frukost så får jag det, utan värderingar... det är inte för att jag är "värd" det. Mat är ingen belöning och ingen restriktion, utan en del av mitt liv... ett liv som jag fyller med nödvändigheter, och mat är en av dem. Och mat som smakar gott ger mig en tillfredställelse och ett leende på läpparna.

Att vara kvinna, lesbisk eller inte, är inte det lättaste, för vi har tusen och en förväntningar på oss, vi skall vara perfekta, men samtidigt lite charmigt bakåtlutade, vi skall vara naturligt snygga (vilket man då måste sminka till sig) vi skall vara vältränade men aldrig lukta svett och vi skall vara smarta men samtidigt inte ha obekväma åsikter. Även om jag kanske "slipper" leva upp till vissa konvetionella skönhetsideal för att få ligga, så vill jag ju ändå uppleva mig själv som snygg.
Och hur vi än vänder och vrider på det, så speglas andras uppfattning i vad man själv tycker är attraktivt.

Om några veckor har dokumentär serien "Flator" premiär på SVT Flow, och jag har inte den blekaste av vad jag har att förvänta mig.

Kära Dagbok jag luuunchade på Svenska Ambassaden

Det var en av de mest formella situationer jag någonsin ätit mig igenom, och jag tror ju ofta att mat är lösningen på allt!
 Det var som att vara med i en film, allt från den tysta och diskreta betjänten som serverade välkomst drinken till hur maten serverades synkroniserat av serveringspersonalen. Det var helt fascinerande. Ljudlöst tassades det runt och vatten hälldes och vinglas påfylldes... min stackars hjärna försökte minnas allt som jag kan ha lärt mig och inte lärt mig av Ribbing. Vi satt alla andäktigt och väntade på att ambassadören skulle ta första tuggan, innan vi alla mycket välartat började äta.

Ena dagen får man åka i bakluckan med bagaget och nästa dag sitter man och konverserar om etniska motsättningar på Krim samtidigt som glaset aldrig blir tomt. Man kan ju inte påstå att mitt jobb är tråkigt iaf... men att hen alltid bör vara välklädd. Kanske dags att sy upp en kostym och skaffa det där röda läppstiftet...

 det som Matilda bär upp så fint...

Kära Dagbok, selfies och exponering?

Kvalitetstid, vardagslyx, fredagsmys... orden staplas på varandra... alla skriver bloggar om hur de ser ut, tränar, äter, klär sig, vi läser och  vikten av att synas ökar, selfies med "rätt" filter läggs upp och vi "likar" varandras statusuppdateringar på Facebook. Jag har vänner som statusuppdaterar att de ALDRIG kommer att ta en selfie (ett av alla ord som inte fanns när jag var ung) och jag har vänner som lägger upp en selfie i minuten. (obs, överdrift) Jag tror inte att det är selfien i sig som är extream, jag tar selfies, inte ofta eller hela tiden. Dock blir det många t.ex. till flickvännen som bor på annan ort... ugh, tanken på alla dessa bilder som flyter runt... tacka vet jag Snapchat.

Jag reflekterar och kanske analyserar mitt och andras beteende, varför gör vi det? För att vi kan? Vi lägger ut våra liv till beskådan, till att bli kommenterade, dömda och antagligen sedan glömda. Det känns som om vi bryr oss mer samtidigt som vi glömmer fortare.

Med detta så avslutar jag morgonens reflektioner med att konstatera att imorgon skall jag fotas och intervjuvas och sedan pressfotograferas. Jag kommer i vår att synas på TV, innebär det att jag finns?

Kära Dagbok, ännu en kväll i Flatudden

En annan åker ju hem när alla andra är påväg ut. Mätt och nöjd  är jag också! Har blivit serverad hemgjord pesto med pasta, marängswiss och ett glas rött vin.

Japp, de som säger att jag inte är en party pingla...

Jaaaa... De har HELT rätt!

Till mitt försvar vill jag dock tillägga att jag gjorde ett tappert försök att få ut lite folk på en öl... (Well, jag skickade iaf fyra SMS, och ett ledde till ovan nämnda middag). under träningen idag tjatade jag även på K att hon borde komma ut, men hon har varit i Texas en vecka och skulle mysa med sin tjej. (Suck och stön, distansförhållanden suger när alla andra har näraförjållanden)

Vi har dock ett fitnesstest imorgon vid ett och på kvällen här jag mer träning, så det kanske var lika bra på tantkroppen att kvällen spenderades lugnt. Oh oh oh... Jag skall även koka linssoppa till laget... Upptäckte idag att i princip ALLA på laget är vegetarianer, utom jag och en till. 

Kära Dagbok, min kompis har kommit ut som straight

Eller jag vet, en klar överdrift, snarare bisexuell antar jag. (rätt skall vara rätt) Min kompis Anna som jag känt i snart sju år och alltid har svurit över hur mycket hon älskar kvinnor och att det inte finns något bättre än att ligga med en kvinna, hon har nu gått och kärat ner sig i en kille. I en grabb! I en person med penis! I en TYSK till råga på allt...  Japp, det är en chock för mig, men mest för henne tror jag, men hon är lycklig, och känslorna verkar besvarade, så vem är jag att döma henne för hennes val av partner.

Fast när jag åker och hälsar på henne om två helger så måste jag nog retas lite, bara liiiiite....

Jag funderar lite på det ibland, om jag skulle kunna bli kär i en man, och jag är ju en person som aldrig vill säga aldrig, men jag ser det som föga troligt. Det jag attraheras av hos kvinnor är något man sällan hittar hos män.