Kära Dagbok, jag skall skriva en bok

Alltså det vore lite kul, att skriva en bok, jag har förstås sagt det i flertalet år, många böcker har jag skrivit i mitt huvud. Någon måste nog hålla mig i handen för att det ska ske, men min senaste bokidé är: "Brev till alla mina EX"

Om inte annat så känns det som om det skulle kunna vara lite terapi, skriva ett brev till bartendern som jag var huvudlöst förälskad i som var grym på att sjunga karoke, supa till, spela tärning men oftast däckade innan  vi ens kom till sex och som gjorde slut med mig för att dejta min frisör, eller i alla fall ligga med min frisör. (om de nu kom så långt)
Eller ett brev till Montana som söp vår relation sönder och samman, slog sönder min bilruta, skyllde på allt utom sig själv och sedan tio år senare ringde för att säga att hon hade betett sig fel.
Kanske ett brev där jag ber Läkaren om ursäkt för att jag bara lämnade henne eftersom hon aldrig kunde erkänna att hon faktiskt tyckte om mig. Att hon aldrig kunde verbalisera att hon ville vara med mig, utan att allt skulle skämtas, klämtas och ironiseras över. Hur jag i slutet av relationen varken vågade lita på ett enda ord hon sa, jag visste inte om hon "bara skojade".
 Ett brev till Portland där jag erkänner att det var det finaste och bästa förhållandet jag haft och att blodet sprutar ur mitt hjärta och jag ligger som en fallen Amazon och hela världen är mörk och det är trots att vi inte ens gjort slut...  (too soon säger jag bara) .Och egentligen så är det ju inte slut (Hoppet är det sista som dör BITCHES)

Många brev blir det känner jag, en hel bok av hjärta och smärta och kanske en smula bitter ironi?

Jag sätter upp det på min "TO DO" lista....

Kära Dagbok, om hennes ögon mötte mina och jag klädde av mig, är det oskyldigt då?

Ett finns inga helt ofarliga flirtar, inte när du har ett förhållande. En flirt lämnar alltid mer att önska, lämnar en känsla av att det kan finnas mer och en längtan, och ofta får man vara väldigt pragmatisk och tänka på allt det fantastiska man har, och inte hur man snart behöver blodtrycks medicin eftersom man har skapat en illusion av vad man kanske saknar.

 Jag är en otroligt flirtig person, jag älskar att fånga blicken, hålla kvar och avsluta med en kort blinkning. Det finns inget jag hellre gör än sitter med en kvinna som jag finner attraktiv och bollar repliker fram och tillbaka, ger komplimanger och antydningar. Men där är det stop för mig, hit men inte längre. För mig är en oskyldig flirt inte längre en oskyldig flirt när jag vaknar upp i den andra kvinnans armar, även om vi "bara sov" bredvid varandra.

En flirt är en flirt, och jag vet att när de flirtiga blickarna blir varma och ögonen sugs in, då är det inte längre en flirt men en lek med elden, och då är det bara ta en kalldusch. För oftast är det man byggt upp ett luftslott, utan den minsta förankring i verkligheten. Byggt på en saknad av något man kanske har men har glömt bort att man har så nära. Lite av ett "jag ser inte skogen för alla träden scenario"

MEN med de sagt för ungefär tio månader sedan så träffade jag någon som var värt allt, och jag struntade i fågeln i handen och kastade mig blint efter en vacker örn, och jag ångrar inte en sekund. 

Kära Dagbok jag dumpar sociala medier...

Jag undrar ibland om inte Facebook, Instagram och alla andra sociala medier får oss att känna oss mer ensamma än om vi inte hade dem. Jag tänker att jag har över 4000 "vänner" på Facebook, men jag pratar bara med en handfull av dem.

Nu när jag är i USA så kan jag bara använda min mobil när jag har wifi. Och det är ganska befriande att inte slaviskt titta ner på mobilen för att se hur många meddelanden jag fått på Facebook eller hur många som har "hjärtat" mina bilder på Instagram. Till och med behovet av att lägga upp bilder på Instagram har blivit mindre och mindre...

 Mitt liv är mitt liv och vem behöver jag dela det med? Min familj, mina irl vänner, mitt lag?

 Ironin i att jag skriver den här bloggen om att inte dela sitt liv på internet är enorm....

Kära Dagbok jag längtar efter en MTB

Ja, jag vill ha en mountainbike till sommaren, jag vill kasta mig nerför och uppför backar. Jag vill ut i skogen och köra in i träd och mellan. Förra sommaren föreslog jag för min dåvarande tjej att vi skulle åka till Alperna och cykla, hon tyckte det var en dålig ide, det kanske är därför vi inte är ihop längre. Jag kanske borde ha åkt ensam, det hade varit bra för mig då.

Jag älskar att cykla, förra sommaren cyklade jag överallt, det är en frihetskänsla utöver det vanliga, men det var bara på gator och torg, min cykel är inte gjord för att ta sig över stockar och stenar.

För många år sedan när jag bodde granne med polcirkeln så hade jag en MTB, den var silvrig och den cyklade jag många mil på, tillsammans med Em och Juffs, och ibland ensam. Jag har alltid älskat skog och berg, samtidigt som de har skrämt mig. Jag känner en enorm respekt av det okuvade vilda, det får mig att känna mig så mänsklig, liten och levande.

Några år senare när jag pluggade på universitet på andra sidan Atlanten brukade jag åka upp och cykla down-hill i Whistler, unmgås med en alkholiserad fd. MTB-proffs och riskera livet på alla möjliga sätt och vis. Det fanns en slags hopplös kärlek i att alltid vara lite rädd, att alltid pusha sig själv lite mer, att inte blanda ihop fram och bakbroms... att festa hela nätterna och vara hemligt förälskad i en lång blondin vars "kille" stötte på mig under dagen medans hon jobbade. Livet var så enkelt och komplicerat och jag hade en liten rosa barncykel som jag hade köpt på Walmart, på den cyklade jag runt nere i byn, i väntan på bättre tider...

Kära Dagbok, jag har en dröm

Jag drömmer om den perfekta kärleken, jag vet precis hur det skall kännas. Jag vet hur du instinktivt ska krama mig när jag är arg, arg, arg över allt som är orättvist. Jag vet precis hur vi båda ska vilja åka till en lite by i Skottland för att vi har läst på nätet någonstans att de skall ha sagolik whiskey, och ingen av oss gillar whiskey, men det är upplevelsen i sig. Du följer med mig till obskyra bergsorter för att jag drömmer om att cykla neråt och ut i den svenska skärgården, på båten som vi lånat, för att jag älskar att segla. Du är stolt över mig och presenterar mig för alla som din smarta tjej, inte snygga, men smarta och briljanta kvinna. Du ser på mig och du älskar mig för alla mina brister och för min frustration över att inte vara perfekt.

Jag håller om dig på natten och du vet att du inte kan vara tryggare hos någon annan. Jag får dig att skratta och jag lovar att våran kärlek är förevig.

Jag vet att du och jag behöver varandra, jag vet att vi finns för varandra, att vi kommer upptäcka världen tillsammans, när vi möts. 

Så drömde jag inatt... 

Kära Dagbok, är det ok att vara kär i sin cykel?

Jag har varit en dålig person, jag lät min stackars cykel stå ute hela vintern. Hen frös och fick rost på kedjan och blev lite rostlig i växlarna.

Så för att göra bot har jag nu tagit med älsklingen till Specialized butiken, så att hen kan åtnjuta ett riktigt cykelspa. Det skall oljas, klämmas, kammas (kanske inte) och skruvas och på onsdag kommer min vältrampade vän återvända i mina händer. 

Det är vår, och jag saknar att cykla! Saknar att kunna ta mig precis vart jag vill utan att behöva vänta! Jag gillar inte att vara begränsad eller att vänta. (Som ni förstår så är jag sjukt lätt att vara ihop med)

Kära Dagbok, jag har förvandlats till en hipster

Så jag går emot stereotypen av flator, och jag är INTE (hör och häpna) vegetarian. Men jag erkänner att jag har varit vegetarian och vegan i flertalet år. En dag vaknade jag bara och kände att jag inte riktigt brydde mig längre, så jag började äta kött, jag försöker fortfarande köpa "bra" kött. Well, well... Jag äter kött helt enkelt.

Så då kommer vi till hipster punkten, jag har nämligen lagat PULLED PORK, och det blev så satans gott. Och det var så jäkla enkelt! Jag slängde en stor bit fläskkarree i en ugnsform med lock, hällde på en deciliter ketchup, lite chipolte chili, lite vanlig chili, två gula lökar, en skvätt whisky och ställde in det i ugnen på 140 grader. Sedan väntade jag i sådär fem-sex timmar... BAM min ugn spottade fram en mycket välsmakande pulled pork.

Jag har varit hemma och varit sjuk, så jag skyller på att jag har haft för lite att göra, men gott var det!!

Sådan är min humor... bild lånad från www.threadless.com

Kära Dagbok jag älskar Hellasgården

Det är mars och hela världen går mot ljusare tider, men mest av allt går vi mot ljusare tider och det känns bra.

Jag skulle i allt detta ljusnande vilja slå ett slag för Hellasgården, det är ett fantastiskt ställe. För 60 kr kan man ligga och jäsa naken (eller inte) i deras bastu i goda vänners lag och sedan snabbt promenera ner till vattnet naken (eller inte) och doppa sig snabbt eller långsamt, jag föredrar den snabba badkrukevarianten. Vattentemperturen ligger säkert och myser runt 2 grader och en annan vill ju inte avlida, sedan är det är bara att sedan raskt promenera upp från bryggan och rätt in i bastun och fortsätta prata med de trevliga vännerna du åkte ut med medans du slänger mer vatten på bastuaggregatet.

Det tar bara runt 20 minuter med bussen från Slussen, när det är riktig vinter kan man ju kombinera det hela med att åka längdskidor, men som vi alla kanske märkt så blir det nog ingen snö den här vintern.

Antar att åka ut till Hellas med sin respektive skulle kunna vara kul, kanske inte direkt en särskilt privat och mysig trip, utan det är nog roligare i goda och glada vänners lag. Idag var jag ute med två fantastiska vänner, och vi hade det sjukt trevligt. Bada bastu är verkligen något som finnarna gör rätt, man känner sig helt fantastiskt avslappnad i kroppen och det är otroligt socialt. 

Bilden lånade från badkartan.se