måndag 31 mars 2014

Kära Dagbok jag längtar efter en MTB

Ja, jag vill ha en mountainbike till sommaren, jag vill kasta mig nerför och uppför backar. Jag vill ut i skogen och köra in i träd och mellan. Förra sommaren föreslog jag för min dåvarande tjej att vi skulle åka till Alperna och cykla, hon tyckte det var en dålig ide, det kanske är därför vi inte är ihop längre. Jag kanske borde ha åkt ensam, det hade varit bra för mig då.

Jag älskar att cykla, förra sommaren cyklade jag överallt, det är en frihetskänsla utöver det vanliga, men det var bara på gator och torg, min cykel är inte gjord för att ta sig över stockar och stenar.

För många år sedan när jag bodde granne med polcirkeln så hade jag en MTB, den var silvrig och den cyklade jag många mil på, tillsammans med Em och Juffs, och ibland ensam. Jag har alltid älskat skog och berg, samtidigt som de har skrämt mig. Jag känner en enorm respekt av det okuvade vilda, det får mig att känna mig så mänsklig, liten och levande.

Några år senare när jag pluggade på universitet på andra sidan Atlanten brukade jag åka upp och cykla down-hill i Whistler, unmgås med en alkholiserad fd. MTB-proffs och riskera livet på alla möjliga sätt och vis. Det fanns en slags hopplös kärlek i att alltid vara lite rädd, att alltid pusha sig själv lite mer, att inte blanda ihop fram och bakbroms... att festa hela nätterna och vara hemligt förälskad i en lång blondin vars "kille" stötte på mig under dagen medans hon jobbade. Livet var så enkelt och komplicerat och jag hade en liten rosa barncykel som jag hade köpt på Walmart, på den cyklade jag runt nere i byn, i väntan på bättre tider...

Kära Dagbok, varje dag är en dag som går i mitt liv

Detta är ju en helt logisk reflektion, att varje dag som passerar blir jag lite äldre, och man kan ju hoppas att det leder till att jag även blir lite visare. Hela helgen har spenderats på resande fot, precis som helgen och veckan innan. Missförstå mig rätt, jag älskar att resa, men ofta önskar jag att jag bara kunde känna att ett ställe var rätt. Att HÄR, just HÄR vill jag leva återstoden av mitt liv, HÄR skall jag bygga upp den lysande framtid som jag vet väntar mig. Men istället springer jag runt i cirklar och försöker hitta min framtid för att helt enkelt glömma bort att min framtid är just nu, att det är jag som bestämmer över hur jag vill att den skall vara!

De säger att det man ångrar är det man inte har gjort, men hur skall jag veta vad det är som jag borde ha gjort och inte gjorde. Ofta önskar jag att det hade gått lite fortare att komma på vem jag var, att hade hittat självkänslan och självförtroendet när jag var 21 istället för 30. Att mitt behov av att känna mig älskad inte hade dominerat mitt liv så fullständigt under så många år. Att jag inte så länge hade drivits av en känsla att inte duga, att inte passa in, att inte vara så bra, snygg, rolig, fyndig, smart osv osv som jag borde, skulle, uppfattades som...

Så nu sitter jag på ett jobb som jag halv-trivs med, dejtar en tjej på andra sidan jorden och har ett fritidsintresse som gör mig fantastiskt glad, och då kan man fråga sig om jag är nöjd. Blev det som jag hade tänkt mig?


Nä, inget blev som jag hade tänkt mig, men sedan tror jag inte att jag hade tänkt så mycket, under ett tag överlevde jag mest, kippade efter andan och hoppades att jag skulle vakna på andra sidan, att jag skulle förstå mig själv lite mer. Och det gör jag ju nu, så med ärlighetens egna reflektion så är jag mer än nöjd, men det finns fortfarande många saker kvar att ångra... och jag tror att jag skippar att ångra, så jag tänker KASTA mig in i livet med huvudet först...

Och på alla sätt och vis är det lättare att skriva än att göra, men ett försök är ju aldrig fel! Nu kör vi!

onsdag 26 mars 2014

Kära Dagbok what the FUCK is wrong with me


Skoja inte med mig, men flertalet morgnar har jag gått upp 06.00... FRIVILLIGT!  Det är helt emot allt jag tror på och tidigare har jag rynkat på näsan och undrat vilka dessa individer  kan vara! Jag har gått upp för att TRÄNA, plåga min kropp med vikter och repetitioner... Är inte helt säker på att detta är förenligt med min personlighet! Man skulle kunna tro det, men alltså, att ligga i sänge och tryna på morgonen är det BÄSTA jag vet!!

För många år sedan bodde jag i norra Sverige och tränade snösport på elitnivå, DÅ när jag var 19 år gammal sprang jag på morgonen! (den som kom på denna idé skall typ ha spö, och var antagligen skidtränare) Ja, jag kan inte påstå att jag gillade det, och Juffs som jag delade lägenhet med hatade det lika hjärtligt som jag gjorde... Men eftersom vi båda hade och har vinnarskalle, är envisa såsom satan och bara inte kan låta bli att tävla, så blev det till att springa på morgonen, för man kunde ju inte vara sämre än den andra. Em som också bodde med oss bara skakade på huvudet... Om jag någon morgon låg där i sängen och tänkte, "näää inte idag", och hörde dörren slå igen eftersom Juffs givit sig ut, så var det bara att ta sig upp och springa. Sedan möttes vi joggandes på vägrenen så nickade vi lite buttert mot varandra. Vi tävlade om och i allt, jag säger bara - TP, Mario Cart, hur många Nike plagg vi ägde, japp... You name it, you got it... Nu låter det kanske lite stört, men vi hade kul, sjukt roligt i norrskenets land med ömmande muskler...

Hursomhelst gick jag idag på ett SATS pass, och det funkar inte att pusha sig själv mot främlingar, jag tycker inte alls att det är lika motiverande som att träna med vänner och lagkamrater. Så funkar jag tydligen... när SATS instruktören tjuuuter "KOM IGEN NU, TREEEE SEKUNDER TILL" japp, då lägger jag av... men om Jo, min fighting fit instruktör skriker samma sak, då hinner jag med tio repitioner till (obs, överdrift).


Kära Dagbok jag luuunchade på Svenska Ambassaden


Det var en av de mest formella situationer jag någonsin ätit mig igenom, och jag tror ju ofta att mat är lösningen på allt!
 Det var som att vara med i en film, allt från den tysta och diskreta betjänten som serverade välkomst drinken till hur maten serverades synkroniserat av serveringspersonalen. Det var helt fascinerande. Ljudlöst tassades det runt och vatten hälldes och vinglas påfylldes... min stackars hjärna försökte minnas allt som jag kan ha lärt mig och inte lärt mig av Ribbing. Vi satt alla andäktigt och väntade på att ambassadören skulle ta första tuggan, innan vi alla mycket välartat började äta.
Ena dagen får man åka i bakluckan med bagaget och nästa dag sitter man och konverserar om etniska motsättningar på Krim samtidigt som glaset aldrig blir tomt. Man kan ju inte påstå att mitt jobb är tråkigt iaf... men att hen alltid bör vara välklädd. Kanske dags att sy upp en kostym och skaffa det där röda läppstiftet...
 det som Matilda bär upp så fint...

fredag 21 mars 2014

Kära Dagbok jag är helt såld på Camilla Thulin

Idag var Camilla Thulin på vår träning. Något ni får se slutproduktionen av senare i år... Helt klart något ni inte vill missa!!  Hursomhelst är hon typ den koolaste kvinnan någonsin, jag vill också vara som hon när jag passerar 50 strecket.

Japp, det var helt fantastiskt! Alltså resultatet av hennes besök på vår träning kommer att visas på TV senare i år... 

onsdag 19 mars 2014

Kära Dagbok, jag är en obotlig romantiker


Bild av Braden Summers , lånad från QX.se

Det är så jäkla sant, jag älskar att titta på romantiska komedier och visst låtsas jag att jag inte bryr mig, men en liten plötslig present från kärleken får mitt hjärta att svämma över. Jag bara kan inte låta bli att helt utan anledning skicka blommor till flickvännen, bara för att jag kom på att hon är världens finaste, bara för att jag tänkte på hur underbar hennes ögon är och hur jag saknar hennes skratt!
Hursomhelst, dessa bilder Braden Summers får mitt hjärta att hoppa till och jag känner hur tårarna väller upp, kärlek är så stort. Att kunna visa ömhet, omtanke och kärlek till den man älskar, att kunna vara den man är vart man än är i världen. Det är sant att det är en väldig sexualisering runt homosexualitet, det är klart att det handlar om sex, men främst handlar det ju om att älska någon, att vilja dela sin vardag, allt det där som alla som är hetro tar som något helt självklart, att få besöka sin partner på sjukhuset, att ärva sin partner att hålla handen utan att det är en politisk handling och att bli gammal tillsammans.

Bild av Braden Summers , lånad från QX.se

Charlotte, som är en av de andra tjejerna i serien Flatorna som jag är med i har gjort en fantastisk sammanställning över resemål runt om i världen som är mer eller mindre homovänliga. Så om jag någon gång åker på semester, så är det ett bra ställe börja titta så jag vet vilka länder som skall undvikas... Ryssland visste man ju redan...

Kära Dagbok morgonträning it is

Såhär fint är Kungsholmen 06.25 

Satan i gatan mina vänner! Idag hände det saker och ting! Jag hör till alla dessa människor (jag vet att det inte är bara jag) som hatar att gå upp på morgonen. Jag börjar på jobbet 09.00 och oftast dyker jag upp 09.05 med andan i halsen och håret i något jag gillar att kalla vardagsruffs andra skulle kalla det oborstat...

Eftersom jag var kool och hängde ut med Flatorna igår och blev fotad av riktiga fotografer (inga selfies här inte) så missade jag mitt sjukt roliga Fighting Fit pass som jag går på tillsammans med några lagkamrater. Så istället valde jag (alltså, jag måste ha lidit en mindre sinnesförvirring när jag gick med på det) att träna ett Functional Fit pass i 60 minuter KLOCKAN 06.30 på morgonen.  Japp, jag kan säga att mina kollegor var mäkta imponerade att när de släntrade in på jobbet sådär 08.45 så satt jag redan bakom datorn och knattrade glatt på tangentbordet och vinkade glatt med blött hår (japp, jag dushade på jobbet och det är fortfarande oborstat, men detta beror nu mest på att jag inte riktigt äger en borste).

Hursomhelst var träningen faktiskt riktigt rolig och nu på dagen känner jag mig pigg, plus att jag inte behöver träna ikväll. Eller jag skulle ju kunna, men det är ju dumt att överdriva! Eller?

tisdag 18 mars 2014

Kära Dagbok idag har jag känt mig gaymous.

Så idag har jag pluggat, haft ett möte angående att få in rollerderby under Eurogames i Stockholm 2015, blivit intervjuad för Reds C-uppsats och sedan för något annat (som ni snart får se) och slutligen pressfotograferas för Flatorna en SVT serie som jag är med i.

Det är alltid kul att träffa de andra tjejerna från serien, vi är alla så sjukt olika. Jag börjar bli lite nervös inför premiären... Vad är det jag har gett mig in på? Kanske dags att emigrera? Kan man  söka uppehållstillstånd i USA baserat på att man känner sig lite allmänt utskämd i sitt hemland? 

Ugh, sedan ansökte jag på skoj till en SVT serie som heter Atleterna, och de ringde idag och sa att de VERKLIGEN ville ha med mig på uttagningarna i Stockholm nästa vecka. Tyvärr sammanfaller det med att jag spelar match i Malmö. Så jag antar att jag får roa mig med att tävla mot mig själv och mina vänner istället...

Matilda klär av eller på sig... 

måndag 17 mars 2014

Kära Dagbok jag vill ha en kettlebell

JA, visst vore det mysigt med en egen kettlebell!?

Eller kanske inte bara en, utan två! Eller tre?

Alla i olika viktklasser!? I regnbågsfärger!

#träningsnördflata

Kära Dagbok, selfies och exponering?

Kvalitetstid, vardagslyx, fredagsmys... orden staplas på varandra... alla skriver bloggar om hur de ser ut, tränar, äter, klär sig, vi läser och  vikten av att synas ökar, selfies med "rätt" filter läggs upp och vi "likar" varandras statusuppdateringar på Facebook. Jag har vänner som statusuppdaterar att de ALDRIG kommer att ta en selfie (ett av alla ord som inte fanns när jag var ung) och jag har vänner som lägger upp en selfie i minuten. (obs, överdrift) Jag tror inte att det är selfien i sig som är extream, jag tar selfies, inte ofta eller hela tiden. Dock blir det många t.ex. till flickvännen som bor på annan ort... ugh, tanken på alla dessa bilder som flyter runt... tacka vet jag Snapchat.

Jag reflekterar och kanske analyserar mitt och andras beteende, varför gör vi det? För att vi kan? Vi lägger ut våra liv till beskådan, till att bli kommenterade, dömda och antagligen sedan glömda. Det känns som om vi bryr oss mer samtidigt som vi glömmer fortare.

Med detta så avslutar jag morgonens reflektioner med att konstatera att imorgon skall jag fotas och intervjuvas och sedan pressfotograferas. Jag kommer i vår att synas på TV, innebär det att jag finns?

söndag 16 mars 2014

Kära Dagbok idag är det fitnesstest som gäller


Klämmas, mätas och vägas - sätta nya mål! Idag på Kungsholmen i en källare hände det!

Jag benböjde 7 kg (eller 2 kg korrekt, och inte tillräckligt djupt på 7kg) över min kroppsvikt (dvs 75 eller 80kg) och kan göra fler pushups än jag trodde! Okey, okey... jag vet att ni alla bara UNDRAR hur MÅNGA pushups KAN hon göra på en minut, och svaret är 25! Riktiga PUSHUPS med bröstet i golvet och allt!

Min gamla hamstringskada hindrade mig från deadlifts och jag minns inte hur mycket jag tog i bänkpress, men det var mer än jag trodde att jag skulle klara! Så jag måste ligga i nu, så att jag kan slå mina personbästa nästa testomgång om åtta veckor!! SPÄNNANDE!!!


lördag 15 mars 2014

Kära Dagbok, ännu en kväll i Flatudden


En annan åker ju hem när alla andra är påväg ut. Mätt och nöjd  är jag också! Har blivit serverad hemgjord pesto med pasta, marängswiss och ett glas rött vin.

Japp, de som säger att jag inte är en party pingla...

Jaaaa... De har HELT rätt!

Till mitt försvar vill jag dock tillägga att jag gjorde ett tappert försök att få ut lite folk på en öl... (Well, jag skickade iaf fyra SMS, och ett ledde till ovan nämnda middag). under träningen idag tjatade jag även på K att hon borde komma ut, men hon har varit i Texas en vecka och skulle mysa med sin tjej. (Suck och stön, distansförhållanden suger när alla andra har näraförjållanden)

Vi har dock ett fitnesstest imorgon vid ett och på kvällen här jag mer träning, så det kanske var lika bra på tantkroppen att kvällen spenderades lugnt. Oh oh oh... Jag skall även koka linssoppa till laget... Upptäckte idag att i princip ALLA på laget är vegetarianer, utom jag och en till. 


torsdag 13 mars 2014

Kära Dagbok, jag har en dröm

Jag drömmer om den perfekta kärleken, jag vet precis hur det skall kännas. Jag vet hur du instinktivt ska krama mig när jag är arg, arg, arg över allt som är orättvist. Jag vet precis hur vi båda ska vilja åka till en lite by i Skottland för att vi har läst på nätet någonstans att de skall ha sagolik whiskey, och ingen av oss gillar whiskey, men det är upplevelsen i sig. Du följer med mig till obskyra bergsorter för att jag drömmer om att cykla neråt och ut i den svenska skärgården, på båten som vi lånat, för att jag älskar att segla. Du är stolt över mig och presenterar mig för alla som din smarta tjej, inte snygga, men smarta och briljanta kvinna. Du ser på mig och du älskar mig för alla mina brister och för min frustration över att inte vara perfekt.
Jag håller om dig på natten och du vet att du inte kan vara tryggare hos någon annan. Jag får dig att skratta och jag lovar att våran kärlek är förevig.
Jag vet att du och jag behöver varandra, jag vet att vi finns för varandra, att vi kommer upptäcka världen tillsammans, när vi möts. 

Så drömde jag inatt... 

Kära Dagbok, min kompis har kommit ut som straight

Eller jag vet, en klar överdrift, snarare bisexuell antar jag. (rätt skall vara rätt) Min kompis Anna som jag känt i snart sju år och alltid har svurit över hur mycket hon älskar kvinnor och att det inte finns något bättre än att ligga med en kvinna, hon har nu gått och kärat ner sig i en kille. I en grabb! I en person med penis! I en TYSK till råga på allt...  Japp, det är en chock för mig, men mest för henne tror jag, men hon är lycklig, och känslorna verkar besvarade, så vem är jag att döma henne för hennes val av partner.

Fast när jag åker och hälsar på henne om två helger så måste jag nog retas lite, bara liiiiite....

Jag funderar lite på det ibland, om jag skulle kunna bli kär i en man, och jag är ju en person som aldrig vill säga aldrig, men jag ser det som föga troligt. Det jag attraheras av hos kvinnor är något man sällan hittar hos män.

Kära Dagbok, är det ok att vara kär i sin cykel?

Jag har varit en dålig person, jag lät min stackars cykel stå ute hela vintern. Hen frös och fick rost på kedjan och blev lite rostlig i växlarna.

Så för att göra bot har jag nu tagit med älsklingen till Specialized butiken, så att hen kan åtnjuta ett riktigt cykelspa. Det skall oljas, klämmas, kammas (kanske inte) och skruvas och på onsdag kommer min vältrampade vän återvända i mina händer. 

Det är vår, och jag saknar att cykla! Saknar att kunna ta mig precis vart jag vill utan att behöva vänta! Jag gillar inte att vara begränsad eller att vänta. (Som ni förstår så är jag sjukt lätt att vara ihop med)

Kära Dagbok, jag har förvandlats till en hipster

Så jag går emot stereotypen av flator, och jag är INTE (hör och häpna) vegetarian. Men jag erkänner att jag har varit vegetarian och vegan i flertalet år. En dag vaknade jag bara och kände att jag inte riktigt brydde mig längre, så jag började äta kött, jag försöker fortfarande köpa "bra" kött. Well, well... Jag äter kött helt enkelt.

Så då kommer vi till hipster punkten, jag har nämligen lagat PULLED PORK, och det blev så satans gott. Och det var så jäkla enkelt! Jag slängde en stor bit fläskkarree i en ugnsform med lock, hällde på en deciliter ketchup, lite chipolte chili, lite vanlig chili, två gula lökar, en skvätt whisky och ställde in det i ugnen på 140 grader. Sedan väntade jag i sådär fem-sex timmar... BAM min ugn spottade fram en mycket välsmakande pulled pork.

Jag har varit hemma och varit sjuk, så jag skyller på att jag har haft för lite att göra, men gott var det!!

Sådan är min humor... bild lånad från www.threadless.com

onsdag 12 mars 2014

Kära Dagbok, en fin Nudie överraskning

Ok, så jag har ju redan skrivit en lång radda om varför jag älskar Nudie jeans. Idag så hände något som fick mig att inse att jag verkligen anser att Nudie är förmer än andra jeans. Ok, nummer ett så jobbar det en snygg tjej på butiken jag går till. Det är alltid ett plus, se men inte röra, det var för övrigt hon fick mig tt byta modell från Grimm Tim till High Kai.
Hursomhelst var hon inte i butikennnär jag var där häromdagen för att lämna in jeans till lagning. De är så briljanta att de lagar jeans som gått sönder. Ett par av jeansen hade gått sönder lite konstigt på framsidan i grenen, jag nämnde det och sa att det kan ju var lite svårt att fixa. Jag köpte dem i oktober, så jag måste faktiskt medge att jag var lite besviken. Butiksbiträdet (inte den snygga) sa då helt sonika
"Vill du ha ett nytt par?"
"Ehm, ja, alltså det skulle ju vara bra" svarade jag lite förvånat
"Har du kvar kvittot?"
"Alltsååå, nääää..." Svarade jag och tänkte att det var ju synd att jag precis hade slängt det
"Okey, vi kan nog lösa det" sa hon och gick in i ett bakre rum och hämtade en kille (jag var liiiite besviken att det inte var den snygga tjejen) och efter att de tryckt på datorn lite så stod jag helt plötsligt med ett par splitter nya svarta Grim Tims i näven.



måndag 10 mars 2014

Kära dagbok, 2006 i oktober skrev jag

För många år sedan läste jag "Brudens" blogg - långt innan hon kom ut med sitt riktiga namn (Sara Lövenstam) och började skriva krönikor på QX. Jag pratar 2006. Jag var ju inte den enda som läste hennes blogg, men den var grym och inspirerande och härligt anonymt ärlig.
Så idag när jag surfade runt så läste jag ett av hennes gamla blogginlägg, och hittade då också en gammal kommentar från mig själv... för åtta år sedan...

Jag är bisexuell, eller ganska lesbisk, jag tycker mer om kvinnor än män, men en och annan man kan slinka imellan ibland. För jag är en bekräftelsehora. Jag känner mig alltid felplacerad på flatklubbar, jag älskar dem, men känner mig så fel om jag går dit i de kläder jag känner mig mest bekväm i, klänning. 
Jag faller hårt och ofta för de som är hårda men mjuka, de med "flat attrialjer", jag måste bli upphånglad, jag tvekar alltid. JAg är rädd, rädd för vad kan man fråga? Bli kär igen? Jag minns när jag var på bitch för tio år sedan, jag var 15 och kröp längs med väggarna, jag visste inte vem jag var, mina bästa två äldre väninnor hånglade, jag var kär, i henne, men vågade inget säga.
Jag går på hetroställen och är omgiven av suktande män, men så fort jag öppnar munnen skrämmer mitt grova språk dem.
Jag verkar inte passa in någonstans, jag är som jag är, fast verkar inte passa in någonstans.

För mig blev Brudens blogg ett andningshål, ett ställe där jag kunde pröva mina vingar, kommentera lite lagomt anomymt och nu när jag tittar tillbaka så ser jag att en av mina NU bästa vänner var också där och kommenterade på den tiden.

En annan sak som är rolig är hur jag kommenterar över hur jag vill ha KLÄNNING på mig, jag ler lite åt hur jag nuförtiden knappt syns i klänning, och hur bra jag trivs i jeans. Ja, man förändras väl genom åren, men frågan är ifall jag har förändrats för att passa in bättre i den "lesbiska" stereoptypen?


Kära Dagbok, jag måste bli en festligare... TANT

Jag tycker själv att jag är rolig, alltså för att vara ärlig så är jag SJUKT kul, men jag befarar att jag håller på att bli gammal. (och enligt media betyder det tråkig) Och VAD baserar jag nu detta på?

Jo jag baserar det på hur jag spenderar helgerna, för några år sedan så spenderades varteviga helg på en bar eller klubb, med shotsbricka, öl, sång och kadans. Under en tid dejtade jag t.o.m. en bartender... (tills hon blev ihop med min frisör, men det är en annan story) och det var som om jag alltid nynnade på "livet är en fest..." Jämför detta med att den här helgen spenderades fredagskvällen med att träna och sedan somna til len RomCom. Lördag åt jag en tidig lunch (klockan TIO, man skulle kunna tro att jag är pensionär) för att sedan promenera runt på Söder innan jag gick hem och STÄDADE lägenheten. På kvällen åkte jag hem till två av mina bästa vänner (som är mer än bara vänner för varandra) som precis har flyttat till Flatudden. Där så halvlåg jag på en soffa och drack whiskey och pratade tills klockan slog TOLV och jag fövandlades till en pumpa. Eller rättare sagt jag tog tunnelbanan hem och bäddade ner mig i min egen säng, och var NÖJD!

Jag vet inte om det är klubbarna som har blivit tråkigare, mina vänner har blivit äldre eller om det är jag som har fått högre eller andra krav. Eftersom jag ogillar att skylla andras tillkortakommande på mig själv så säger jag att det är alla andras fel. Sak samma, jag saknar en bra tjejklubb eller queerklubb, ett ställe där man träffas, flirtar, dansar och alla inte är stupfulla, straighta och/eller 19 år. Nog för att jag har en fallenhet för att dejta yngre, men 19 år känns väldigt ungt. (jag VET att jag generaliserar nu) Jag saknar Roxy... en bar där man träffar gamla och nya vänner över en eller flera öl. Och, jag ser ju tantvarningen på mig själv medans jag skriver!

Det kanske är däri problemet ligger, ÄR JAG FÖR NYKTER?

Ok, sak samma, jag vill gå ut mer, jag vill dricka lyxiga drinkar och klä upp mig! Jag rantar jämt runt i samma gamla trasor, (dvs träningskläder eller jeans och T-shirt) jag vill ha en anledning att glamma till mig! Jag vill ha mysiga romantiska dejter på fina restauranger och inte snabbthai på YoGo. (observera hur jag gick från att prata om clubbing till att vilja ha sittande middagar).

Äh, sak samma, jag får väl bjuda ut och upp mig själv... frågan är bara VART SKALL JAG GÅ?

#närblevjagtant

lördag 8 mars 2014

Kära Dagbok, hur vet man?

Hur vet man att man träffat den rätta? Hur vet man att det är personen som man vill spendera resten av sitt liv med? Hur vet man att man precis har lyckats träffa rätt? Hur vågar man fortsätta?

Hur vet man att det är rätt känsla och inte fel? Vad är skillnaden på kärlek och attraktion?  

Kan man vara kär i två personer samtidigt men av olika anledningar? Är man mer kär i den personen som får en att skratta eller i den som är riktigt bra sex? 

Är det viktigt att vara lika, eller olika? 

Jag har så många frågor! Kan någon svara!

//Förvirrad flata 

Kära Dagbok, idag städar jag!

Internationella kvinnodagen och jag gör något som enligt många ligger naturligt för mitt biologiska kön. Jag städar!!

Eftersom jag tydligen har fötts utan denna essentiella städgen så har detta inte skett på länge och denna lördag är en av mina få lördagar jag faktiskt inte är bortrest... Så jag städar efter att jag har ätit vegetarisk lunch med Krille klockan 10.00. Jag vet, totalt ologiskt att äta lunch 10.00 på en lördag, tror inte ens att det får kallas lunch. Hon var dock bakis, och man är ju en sann vän och ställer upp! Sedan promenerade vi runt Södershöjder och driftade det essentiella i livet, det vill säga vilka som har hånglat, legat och våra egna relationer. 

Vi har även dagen till ära beklagat oss över alla vänner som blir gravida och inseminerande hit och inseminerande dit, mjölkstockning och annat barnrelaterat som vi inte alls är intresserad av. Trettiåtta tycker jag är en bra ålder att skaffa barn vid, och de är ett tag dit! Japp! Annars så får man väl skaffa en yngre kvinna med intresse för barnafödande. (Jag vet, jag är sjukt charmant och romantisk)

Men nu så städar jag lägenheten och lyssnar på "one hit wonders" och väntar på att Becky skall komma förbi. Vi hade tänkt att gå på Moa Svan på Kulturhuset idag, men min städgen slog som sagt till och jag gör min plikt som kvinna och putsar och fejar... Ja, jag kommer att bli en FANTASTISK hemmafru till någon i framtiden.

fredag 7 mars 2014

Kära Dagbok jag har en relation med Groupon...

Så idag och den här veckan erbjuder Groupon Sprytanning för under 200-lapparna. Jag är sugen. Jag vet, det är lite konstigt, jag vet inte ens varför, kanske för att jag aldrig har provat. Groupon har fått mig att testa många saker som jag aldrig skulle ha testat till fullt pris.... (SE NEDAN)

Spraytan: finns risken att man ser ut som en umpaloompa? En morot? En träningsbloggerska?
Svar: ANTAGLIGEN

Men det finns ju risker med allt, och förhoppningsvis försvinner den vackert sunda morotsfärgen efter någon vecka och man återgår till att se ut som en blekselleri.

Saker som jag har testat p.g.a. GROUPON:

  • Förlängt ögonfransarna: För att vara ärlig så gillade jag det, och fick många komplimanger den första veckan. Men det var inte riktigt kompatibelt med bastu, och de såg HELT förskräckliga ut efter att ha varit i hetluften. Så permanenta syntetsfransar läggs till handlingarna tills jag slutar att umgås med Finskor.
  • Sockrat bikinilinjen: som att vaxa ungefär, varken från eller till, de säger att det skall vara smärtfriare. Jag säger väl att i den bemärkelsen är allt relativt.
  • Brazilian: Alltså det där med att ta bort allt och känna sig som om man knappt passerat puberteten är väl sådär... 
  • Stödstrumpor: Jag känner väl att jag fick ett bra stöd... de är faktiskt bra för att flyga. 
  • Färgat ögonbrynen: Detta kommer jag att skriva en hel bloggpost om senare, att färga ögonbrynen har revolutionerat mitt liv!

Det finns självklart MASSA saker på GROUPON som jag ALDRIG skulle prova och som ofta kommer upp som erbjudande. T.ex erbjuder de nya bröst och då känner jag gansak mycket: NEJ TACK, jag är nöjd med mina gamla. Samma sak känner jag för fettsugning, permanent make-up och gravidyoga. (jag är ju inte gravid, så det känns kanske som ett slöseri, men jag gillar itnte yoga alls)

En gång köpte jag faktiskt bikramyoga på Groupon till mitt EX Lonni, hon gillar hetta och yoga. Själv har jag provat både bikramyoga några gånger och vanlig yoga. Bikramyoga fick mig att svimma, man skulle kunna säga att jag är ett känsligt barn. Och den vanliga yogan får mig att gäspa, uthärda och på lite allmänt dåligt humör. Tålamod är INTE mitt andranamn och inte heller koordination.

Kära Dagbok jag tror jag behöver kaffe

Mitt liv är lite rutin, jag är verkligen fantastiskt dålig på rutiner, men är medveten att jag skulle må bra av dem. Ett tag var jag ihop med en tjej som var sjukt bra på rutiner, jag beundrade henne lite i hemlighet. Fast sedan blev hon gnällig när man inte riktigt passade in i hennes rutiner, så det blev ju genast ett problem. Behöver jag nämna att vi inte är ihop längre?
 Som vanligt vandrar mina tankar iväg från vad jag började skriva, och det är kanske en av alla anledningar till att jag är så dålig på rutiner, jag är lättdistraherad! MYCKET lättdistraherad! Men då tänker jag, att ifall jag hade rutiner så skulle jag inte vara fullt lika lättdistraherad.

Så min rutin är att ta bussen till T-banan, köpa en Flat White (baristan känner igen mig, då vet en att det är rutin) och sedan ner i underjorden mot Förorten och jobbet.

Idag har jag även ett viktigt möte med jobbet så jag tänkte att det vore väl bra att klä sig lite extra representativt. Grå klänning med matchande grå skor... tänkte jag, tills jag kom ut i dagsljuset. Japp, grått är inte alltid bara grått utan det finns många nyanser av grått. Jag menar det har ju till och med skrivits en bok på ämnet, och mina nyanser av grått var inte all likadana. Nu måste jag nästa ta och läsa boken för att få klarhet i vad detta kommer att signalera till resen av världen.

Min slutsats är att jag bör börja göra kaffe hemma, så att jag kan göra vaknare och mer välinformerade val av kläder innan jag lämnar mitt hem.

torsdag 6 mars 2014

Kära Dagbok hur ORKAR andra?

Jag satt precis och läste några träningsbloggar. Jag tränar så jag tycker träning är intressant. Jag har tidigare skrivit träningsblogg med matdagbok, GÄSP, och det var sjukt tråkigt för mig som skrev, men det måste ha varit ÄNNU tråkigare för dem som läste. Och så en bunt selfies över rutorna på magen, mycket produktivt och det kändes ju bra för självkänsla och självförtroendet. Alltså att jag kunde bekräfta mig själv mot resten av världen att jag ser bra ut, i den bemärkelse som uppfattas som attraktivt i den normativa världen.

Min andra blogg tjatar för nuvarande över om hur jag älskar min nya träningsform, nämligen Fighting Fit. Det är ca 45 min kampsportsträning, 30 min Functional Fit och 15 min streching. Eftersom det mest är ett kompliment till min verkliga sport, så kan man kanske tänka sig att jag inte skulle tycka att det är så roligt som jag tycker. Jag upptäcker varje dag gång hur okoordinerad jag är. Det är som om jag vill skratta och gråta på samma gång, och jag har gjort båda. Skrattat och gråtit mina kära vaänner... både och!

Men tillbaka till dessa övertränade, blonderade perfekta träningskvinnor i bloggform. Jag tror jag missar poängen, det är selfies på halvnakna vältränade kroppar (ok, I see the point and buy it), sedan mer selfies i produkter som de verkar vara sponsrade av och sedan lite glada uppmaningar över att de inte kan äta ditten och datten. Alltså, jag ÄLSKAR mat och äter allt, när jag hinner! Vilket leder mig till frågan, hur HINNER de göra alla dessa läckra totalt anpassade fantastiska snacks och små måltider! Jag behöver bli hemmafru! Jag måste ringa min flickvän och säga att hon måste börja tjäna lite bättre. Det här håller inte!

Det slår mig ibland, hur uppfattar dessa kvinnor som lever så långt borta från min verklighet mig? Om vi träffades sådär random på SATS (japp, jag har träningskort där) skulle vi ha något att prata om? Skulle vi skratta åt varandras skämt? Skulle de kunna lära mig att bära upp rött läppstift på det där sättet som jag aldrig lyckas med.

Varför kladdar alltid rött läppstift och varför ser alltid min överläpp så konstig ut när jag applicerar rött läppstift. Varför ser jag inte lika bra ut i rött läppstift som Matilda? Alltså det är ju så mycket mer effektfullt att hångla med rött läppstift...

 Så efter denna mycket jobbiga hjärngymnastik och eftertanke skall jag masa mig till min träning och slå hårt och obarmhärtigt innan jag slänger mig ner på golvet och gör alltförmånga burpes. Bara så ni vet. #lyckligflata

Kära Dagbok jag älskar Ellen

Jag läser det senaste numret av QX, artikeln med Ellen DeGeneres får mig att snyfta till lite, får mig att återigen inse vikten av att våga komma ut och stå för det. Bara för några veckor sedan kom en annan Ellen ut, en mycket yngre men fortfarande väldigt känd Ellen Page, och det får mig att tänka att om inte Ellen DeGeneres hade kommit ut för många år sedan, så kanske Ellen Page aldrig haft modet eller möjligheten att komma ut.

Jag glömmer ofta bort hur stigmatiserat det är med homosexualitet, hur det finns ett helt ogrundat och blint hat mot personer som jag, personer som bara råkar bli kära i samma kön. Min glömska beror kanske på att enbart umgås med personer som också lever i samkönade relationer, eller som aldrig skulle ifrågasätta mitt val av partner. Jag bor i ett område där de flesta är vana att se samkönade relationer. Jag känner mig nog väldigt sällan uttittad eller utsatt på något sätt. 

Men självklart så finns det alltid en gnagande tanke i bakhuvudet och en knytnäve som slår hårt när jag läser om lagar i Arizona om att butiksbiträden skall få "slippa" att ge homosexuella service p.g.a. deras religion. Jag vet att det är fysiskt farligt till mig att som öppet homosexuell åka till flertalet länder. Och självklart skrämmer det mig, självklart gör det att jag ibland önskar att jag var normal, även om jag faktiskt är normal, jag råkar bara bli kär i vackra personer av mitt eget kön.

Jag vill tacka alla som som stått upp och fortfarande står upp för sin kärlek. Om ni inte fanns så skulle mitt liv vara så mycket svårare och tråkigare. Sedan vill jag tillägga att jag tycker att Ellen är sjukt snygg - båda Ellen alltså. Fast den ena kanske lite för gammal och den andra för ung... 

Kära Dagbok jag gillar jeans

Idag vill jag avhandla jeans, för jeans är det plagg jag bär mest av alla plagg. Jag och mina jeans har en rosenröd romans som ibland avbryts av något så chockerande som att de blir slitna och behöver lagas och i värsta fall slängas. Genom åren har jag lärt mig att alla jeans är inte lika värda, och de kostar olika, de slits olika och de framförallt sitter olika.
Jag är 180 cm lång med fantastiskt muskulösa vader (jag erkänner, de är genetiskt rent abnormt stora, muskler eller ej) och jag vill ha tajta jeans.

Jag vet att jag antagligen betalar vad vissa skulle anse som en stor summa för mina jeans, men för längesedan när jag läste en amerikansk deckare, så var huvudpersonens coola syster flata  "och hade som alla flator smak för dyra designer jeans" och det citatet har fastnat mer än handlingen i boken, och enligt det citatet så köper jag dyra jeans utan att känna någon större ångest. Visst är det fint att man kan försvara sina beslut med ett citat från en bok som man inte ens minns vad den heter?! 

För sådär sex år sedan bär jag pluggade och inte hade en disponibel inkomst så fick jag Åhléns checkar av min lillebror i julklapp. Checkarna gav han mig säkerligen av brist på fantasi och rädsla att göra mig besviken. Jag älskar presenter, men kanske ibland (särskilt när jag var yngre) kan vara lite kritisk till innehållet. (Jag framstår som mer och mer sympatisk)

Hursomhelst, jag vandrade in på Åhléns och visste inte alls vad jag skulle köpa, men visste att jag behövde jeans. Just då bestod nog mest min garderob av Cheap Mondays men var irriterad över att de tappade passformen efter en användning. Jag har och hade även ett par Acne jeans som jag använder ibland, de är från de första åren när Acne fanns och jeansen kändes igen på de röda sömmarna. Under en ganska lång period så föredrog jag en av Acnes unisex varianter, jag hade också en kompis som jobbade som inköpare på ett större varuhus i USA, och hon fick provkollektioner av Rock n' Republic jeans som var för stora för henne men passade mig. De var alltid bootcut och såhär i efterhand som såg jag nog lite väl mycket cowboy ut i dem. 

Jag och min vän Andreas brukar skämta om att vi är svenska medelmän dvs 180 cm långa med stlk 42 på fötterna. I och med detta (inte skämtandet utan mina mått) så har aldrig jeans producerade med en kvinnlig målgrupp passar mig. Vilket är konstigt, med tanke på att jag har en ganska omanlig rumpa och mycket midja, men vad vet jag vad som pågår i jeansdesigners huvud. 

Men den där dagen för sex år sedan på Åhléns, ivrigt påhejad av min kompis Sara ålade jag mig in i mitt första par Nudie jeans modell Grim Tim. Sedan fortsatte jag och Grim Tim en intensiv romans, jag har nu fyra par i olika färger (två par svarta, ett par grå och ett par indigofärgade jeans). Jag har tyvärr lyckats slita hål på ALLA och skall nu lämna in dem på lagning på Nudiebutiken på Södermalm, de lagar ens jeans helt gratis, visst, väntetiden är runt en månad, men med tanke på att jag antagligen skulle sy av mig handen om jag försökte så är det världens bästa service. 

Senast jag var där förvånade jag mig själv genom att prova en ny modell, bara för att inse att de satt fantastiskt snyggt, så nu äger jag även två par High Kai, i svart och svartblått. Jag är en MYCKET varierad person! Mycket har väl att göra med att jag tycker att jeans passar i NÄSTAN alla miljöer och sammanhang... (bilderna lånade från http://www.welovejeans.com/)




onsdag 5 mars 2014

Kära Dagbok jag älskar Hellasgården

Det är mars och hela världen går mot ljusare tider, men mest av allt går vi mot ljusare tider och det känns bra.

Jag skulle i allt detta ljusnande vilja slå ett slag för Hellasgården, det är ett fantastiskt ställe. För 60 kr kan man ligga och jäsa naken (eller inte) i deras bastu i goda vänners lag och sedan snabbt promenera ner till vattnet naken (eller inte) och doppa sig snabbt eller långsamt, jag föredrar den snabba badkrukevarianten. Vattentemperturen ligger säkert och myser runt 2 grader och en annan vill ju inte avlida, sedan är det är bara att sedan raskt promenera upp från bryggan och rätt in i bastun och fortsätta prata med de trevliga vännerna du åkte ut med medans du slänger mer vatten på bastuaggregatet.

Det tar bara runt 20 minuter med bussen från Slussen, när det är riktig vinter kan man ju kombinera det hela med att åka längdskidor, men som vi alla kanske märkt så blir det nog ingen snö den här vintern.

Antar att åka ut till Hellas med sin respektive skulle kunna vara kul, kanske inte direkt en särskilt privat och mysig trip, utan det är nog roligare i goda och glada vänners lag. Idag var jag ute med två fantastiska vänner, och vi hade det sjukt trevligt. Bada bastu är verkligen något som finnarna gör rätt, man känner sig helt fantastiskt avslappnad i kroppen och det är otroligt socialt. 

Bilden lånade från badkartan.se



Kära Dagbok varför skriver jag en blogg

Jag har skrivit en blogg på engelska väldigt länge, och jag saknar att skriva på svenska. Eftersom jag själv tycker jag är ganska rolig, så tänkte jag att det var lika bra att starta en ny blogg.

På den här bloggen tänkte jag avhandla precis vad jag vill och lite till. Jag gillar böcker, rollerderby, att träna, mat, öl och har ganska mycket åsikter om allt och inget. Jag kan absolut inte sjunga men gör det i alla fall.

Jag har en flickvän som bor på andra sidan jordklotet, men hon existerar, jag lovar! Jag brukar ofta skämtsamt kalla mig själv butch, fast det får mest mina vänner att brista ut i skratt. Jag är absolut inte en sportflata, även om jag lärde mig alla år och var Fotbolls VM har spelats för att imponera på ett EX. (jag vet att nästa spelas i Braslien) ni ser, det finns hopp för mig med.

Jag hoppar väldigt mycket mellan att drömma om att bara segla runt i skärgården på egen skuta och att rusa huvudlöst in i vartenda spännande projekt jag kan hitta och landa i New York en het sommardag.

Trots att jag har fyllt 30 för ett tag sedan så letar jag ständigt efter meningen med livet, och jag kan lova, den är inte lätt att finna. man kan väl alltid trösta sig med att Karin Boye nog hade rätt med sitt "Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd"  Det citerade jag för övrigt förr helgen när jag vandrade runt på Helsinkis gator och försökte leta på ett ställe att äta tillsammans med runt 10 andra förvirrade svenskor och en finska.