Kära Dagbok what the FUCK is wrong with me

Skoja inte med mig, men flertalet morgnar har jag gått upp 06.00... FRIVILLIGT!  Det är helt emot allt jag tror på och tidigare har jag rynkat på näsan och undrat vilka dessa individer  kan vara! Jag har gått upp för att TRÄNA, plåga min kropp med vikter och repetitioner... Är inte helt säker på att detta är förenligt med min personlighet! Man skulle kunna tro det, men alltså, att ligga i sänge och tryna på morgonen är det BÄSTA jag vet!!

För många år sedan bodde jag i norra Sverige och tränade snösport på elitnivå, DÅ när jag var 19 år gammal sprang jag på morgonen! (den som kom på denna idé skall typ ha spö, och var antagligen skidtränare) Ja, jag kan inte påstå att jag gillade det, och Juffs som jag delade lägenhet med hatade det lika hjärtligt som jag gjorde... Men eftersom vi båda hade och har vinnarskalle, är envisa såsom satan och bara inte kan låta bli att tävla, så blev det till att springa på morgonen, för man kunde ju inte vara sämre än den andra. Em som också bodde med oss bara skakade på huvudet... Om jag någon morgon låg där i sängen och tänkte, "näää inte idag", och hörde dörren slå igen eftersom Juffs givit sig ut, så var det bara att ta sig upp och springa. Sedan möttes vi joggandes på vägrenen så nickade vi lite buttert mot varandra. Vi tävlade om och i allt, jag säger bara - TP, Mario Cart, hur många Nike plagg vi ägde, japp... You name it, you got it... Nu låter det kanske lite stört, men vi hade kul, sjukt roligt i norrskenets land med ömmande muskler...

Hursomhelst gick jag idag på ett SATS pass, och det funkar inte att pusha sig själv mot främlingar, jag tycker inte alls att det är lika motiverande som att träna med vänner och lagkamrater. Så funkar jag tydligen... när SATS instruktören tjuuuter "KOM IGEN NU, TREEEE SEKUNDER TILL" japp, då lägger jag av... men om Jo, min fighting fit instruktör skriker samma sak, då hinner jag med tio repitioner till (obs, överdrift).