Kära Dagbok, varje dag är en dag som går i mitt liv

Detta är ju en helt logisk reflektion, att varje dag som passerar blir jag lite äldre, och man kan ju hoppas att det leder till att jag även blir lite visare. Hela helgen har spenderats på resande fot, precis som helgen och veckan innan. Missförstå mig rätt, jag älskar att resa, men ofta önskar jag att jag bara kunde känna att ett ställe var rätt. Att HÄR, just HÄR vill jag leva återstoden av mitt liv, HÄR skall jag bygga upp den lysande framtid som jag vet väntar mig. Men istället springer jag runt i cirklar och försöker hitta min framtid för att helt enkelt glömma bort att min framtid är just nu, att det är jag som bestämmer över hur jag vill att den skall vara!

De säger att det man ångrar är det man inte har gjort, men hur skall jag veta vad det är som jag borde ha gjort och inte gjorde. Ofta önskar jag att det hade gått lite fortare att komma på vem jag var, att hade hittat självkänslan och självförtroendet när jag var 21 istället för 30. Att mitt behov av att känna mig älskad inte hade dominerat mitt liv så fullständigt under så många år. Att jag inte så länge hade drivits av en känsla att inte duga, att inte passa in, att inte vara så bra, snygg, rolig, fyndig, smart osv osv som jag borde, skulle, uppfattades som...

Så nu sitter jag på ett jobb som jag halv-trivs med, dejtar en tjej på andra sidan jorden och har ett fritidsintresse som gör mig fantastiskt glad, och då kan man fråga sig om jag är nöjd. Blev det som jag hade tänkt mig?


Nä, inget blev som jag hade tänkt mig, men sedan tror jag inte att jag hade tänkt så mycket, under ett tag överlevde jag mest, kippade efter andan och hoppades att jag skulle vakna på andra sidan, att jag skulle förstå mig själv lite mer. Och det gör jag ju nu, så med ärlighetens egna reflektion så är jag mer än nöjd, men det finns fortfarande många saker kvar att ångra... och jag tror att jag skippar att ångra, så jag tänker KASTA mig in i livet med huvudet först...

Och på alla sätt och vis är det lättare att skriva än att göra, men ett försök är ju aldrig fel! Nu kör vi!