torsdag 6 mars 2014

Kära Dagbok jag gillar jeans

Idag vill jag avhandla jeans, för jeans är det plagg jag bär mest av alla plagg. Jag och mina jeans har en rosenröd romans som ibland avbryts av något så chockerande som att de blir slitna och behöver lagas och i värsta fall slängas. Genom åren har jag lärt mig att alla jeans är inte lika värda, och de kostar olika, de slits olika och de framförallt sitter olika.
Jag är 180 cm lång med fantastiskt muskulösa vader (jag erkänner, de är genetiskt rent abnormt stora, muskler eller ej) och jag vill ha tajta jeans.

Jag vet att jag antagligen betalar vad vissa skulle anse som en stor summa för mina jeans, men för längesedan när jag läste en amerikansk deckare, så var huvudpersonens coola syster flata  "och hade som alla flator smak för dyra designer jeans" och det citatet har fastnat mer än handlingen i boken, och enligt det citatet så köper jag dyra jeans utan att känna någon större ångest. Visst är det fint att man kan försvara sina beslut med ett citat från en bok som man inte ens minns vad den heter?! 

För sådär sex år sedan bär jag pluggade och inte hade en disponibel inkomst så fick jag Åhléns checkar av min lillebror i julklapp. Checkarna gav han mig säkerligen av brist på fantasi och rädsla att göra mig besviken. Jag älskar presenter, men kanske ibland (särskilt när jag var yngre) kan vara lite kritisk till innehållet. (Jag framstår som mer och mer sympatisk)

Hursomhelst, jag vandrade in på Åhléns och visste inte alls vad jag skulle köpa, men visste att jag behövde jeans. Just då bestod nog mest min garderob av Cheap Mondays men var irriterad över att de tappade passformen efter en användning. Jag har och hade även ett par Acne jeans som jag använder ibland, de är från de första åren när Acne fanns och jeansen kändes igen på de röda sömmarna. Under en ganska lång period så föredrog jag en av Acnes unisex varianter, jag hade också en kompis som jobbade som inköpare på ett större varuhus i USA, och hon fick provkollektioner av Rock n' Republic jeans som var för stora för henne men passade mig. De var alltid bootcut och såhär i efterhand som såg jag nog lite väl mycket cowboy ut i dem. 

Jag och min vän Andreas brukar skämta om att vi är svenska medelmän dvs 180 cm långa med stlk 42 på fötterna. I och med detta (inte skämtandet utan mina mått) så har aldrig jeans producerade med en kvinnlig målgrupp passar mig. Vilket är konstigt, med tanke på att jag har en ganska omanlig rumpa och mycket midja, men vad vet jag vad som pågår i jeansdesigners huvud. 

Men den där dagen för sex år sedan på Åhléns, ivrigt påhejad av min kompis Sara ålade jag mig in i mitt första par Nudie jeans modell Grim Tim. Sedan fortsatte jag och Grim Tim en intensiv romans, jag har nu fyra par i olika färger (två par svarta, ett par grå och ett par indigofärgade jeans). Jag har tyvärr lyckats slita hål på ALLA och skall nu lämna in dem på lagning på Nudiebutiken på Södermalm, de lagar ens jeans helt gratis, visst, väntetiden är runt en månad, men med tanke på att jag antagligen skulle sy av mig handen om jag försökte så är det världens bästa service. 

Senast jag var där förvånade jag mig själv genom att prova en ny modell, bara för att inse att de satt fantastiskt snyggt, så nu äger jag även två par High Kai, i svart och svartblått. Jag är en MYCKET varierad person! Mycket har väl att göra med att jag tycker att jeans passar i NÄSTAN alla miljöer och sammanhang... (bilderna lånade från http://www.welovejeans.com/)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar