Idag vill
jag avhandla jeans, för jeans är det plagg jag bär mest av alla plagg. Jag och
mina jeans har en rosenröd romans som ibland avbryts av något så chockerande
som att de blir slitna och behöver lagas och i värsta fall slängas. Genom åren har jag lärt mig att alla
jeans är inte lika värda, och de kostar olika, de slits olika och de framförallt sitter olika.
Jag är
180 cm lång med fantastiskt muskulösa vader (jag erkänner, de är genetiskt rent
abnormt stora, muskler eller ej) och jag vill ha tajta jeans.
Jag vet
att jag antagligen betalar vad vissa skulle anse som en stor summa för mina jeans, men för längesedan
när jag läste en amerikansk deckare, så var huvudpersonens coola syster flata "och hade som alla flator smak för dyra designer jeans" och det citatet
har fastnat mer än handlingen i boken, och enligt det citatet så köper jag dyra
jeans utan att känna någon större ångest. Visst är det fint att man kan försvara sina beslut med ett citat från en bok som man inte ens minns vad den heter?!
För sådär
sex år sedan bär jag pluggade och inte hade en disponibel inkomst så fick jag
Åhléns checkar av min lillebror i julklapp. Checkarna gav han mig säkerligen av
brist på fantasi och rädsla att göra mig besviken. Jag älskar presenter, men
kanske ibland (särskilt när jag var yngre) kan vara lite kritisk till
innehållet. (Jag framstår som mer och mer sympatisk)
Hursomhelst,
jag vandrade in på Åhléns och visste inte alls vad jag skulle köpa, men visste
att jag behövde jeans. Just då bestod nog mest min garderob av Cheap Mondays
men var irriterad över att de tappade passformen efter en användning. Jag har
och hade även ett par Acne jeans som jag använder ibland, de är från de första
åren när Acne fanns och jeansen kändes igen på de röda sömmarna. Under en ganska
lång period så föredrog jag en av Acnes unisex varianter, jag hade också en
kompis som jobbade som inköpare på ett större varuhus i USA, och hon fick
provkollektioner av Rock n' Republic jeans som var för stora för henne men
passade mig. De var alltid bootcut och såhär i efterhand som såg jag nog lite
väl mycket cowboy ut i dem.
Jag och
min vän Andreas brukar skämta om att vi är svenska medelmän dvs 180 cm långa
med stlk 42 på fötterna. I och med detta (inte skämtandet utan mina mått) så
har aldrig jeans producerade med en kvinnlig målgrupp passar mig. Vilket är
konstigt, med tanke på att jag har en ganska omanlig rumpa och mycket midja,
men vad vet jag vad som pågår i jeansdesigners huvud.
Men den
där dagen för sex år sedan på Åhléns, ivrigt påhejad av min kompis Sara ålade
jag mig in i mitt första par Nudie jeans modell Grim Tim. Sedan fortsatte jag
och Grim Tim en intensiv romans, jag har nu fyra par i olika färger (två par
svarta, ett par grå och ett par indigofärgade jeans). Jag har tyvärr lyckats
slita hål på ALLA och skall nu lämna in dem på lagning på Nudiebutiken på
Södermalm, de lagar ens jeans helt gratis, visst, väntetiden är runt en månad,
men med tanke på att jag antagligen skulle sy av mig handen om jag försökte så
är det världens bästa service.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar