lördag 21 juni 2014

Kära Dagbok jag gör ett nytt försök på kontaktannons

Sökes: Du som är trygg i dig själv, som är lyhörd och intelligent, du som har äventyr i blodet men inte behöver vara i stormens öga. Du som gillar att genomföra planer, du som gillar att träna och vara utomhus och ser på livet med en sjukt stor skopa humor! Det är ok om du inte är världens känslomänniska, men du måste palla att säga hur du känner ibland iaf. Hyfsat romantiskt vore trevligt? 

Finnes: Jag som tror att livet är ett äventyr, jag har svårt att sitta still, jag är rädd för höjder och börjar gnälla om jag inte får mat. Jag ÄLSKAR mat och att träna, men jag gillar inte när det känns som om jag tränar. Jag drömmer ofta stort, men ibland blir det inte mer än planer och drömmar. Jag är plågsamt impulsiv och jag är en starkskör person som ofta kör framåt tills jag stupar. Känslor, känslor som svämmar över... 

Ok, nu kanske det kändes mer som en äkta annons? VA? (Jäkla vänner som bara kritiserar, hahaha)

fredag 20 juni 2014

Kära Dagbok... jag älskar att åka rullskridskor

Korta shorts, vicka på höfterna med musik i öronen... jag eller riktigt så ser jag väl inte ut. Men jag älskar att åka rullskridskor utomhus, gata upp och gata ner. Att drömma mig bort medans landskapet ändras runtomkring mig och asfalten knastrar under mina hjul. Luften strömmar genom mitt hår och jag lyssnar på all musik som kommer ur min telefon, musik som jag glömt att jag haft. Det känns som om jag verkligen är fri, totalt fri och påväg någonstans.

Kära Dagbok jag är i NYC

Alltså bara så att du och alla andra vet, det är här jag är. Fast det har inte varit så spännande början, då jag har hunnit med att ligga däckad i influensa i fyra dagar. 

måndag 16 juni 2014

Kära Dagbok jag tar tillbaka vad jag sa

Enligt flertalet av mina vänner så verkar jag enligt min kontaktannons vilja dejta mig själv. Så jag måste nog revidera den lite, för jag vill ju inte dejta mig själv. Jag vill ju dejta mina goda sidor men inte de dåliga, och jag kan ju inte direkt skiva ut mina dåliga sidor i en kontaktannons, det är väl inte direkt säljande, tänker jag såhär på rak arm...



onsdag 11 juni 2014

Kära Dagbok jag tränar mig lycklig

Det är nog sant, jag blir så deppig om jag inte tränar, jag måste pumpa upp endorfiner och pusha mig själv. Att gå upp 06.30 för att cykla och bli peppad av världens bästa Jo är helt klart värt.

Jag föll även till föga för sommar rean och epikerade mig ovanligt färgglatt!

tisdag 10 juni 2014

Kära Dagbok, jag eftersnackar och sjunger



Direkt efter ett svettigt 90 minuters pass på Fighting Fit rusade jag till Gärdet för att få dela soffa med Emma Jennie och Charlotte. Det var kul, kul, kul... och jag fick sjunga en hel del... (det kanske INTE är en bra sak)

måndag 9 juni 2014

Kära Dagbok nu gifter de sig

Så normativt och ändå väldans fint, det är ju kärlek! 

Eller de har väl hållit på med det ett tag, mina gamla vänner från tidigt 2000-tal, mina hetrovänner, sjukt roliga tjejer som jag spenderade många partykvällar med. De flesta har numera hunnit med en knodd eller två och sedan har de börjat gifta sig... ok inte alla... men jag gillar att generalisera.

Så i fredags var jag inbjuden till min gamla kompis bröllop, det hölls med pompa och ståt på herrgård utanför V-ås. Jag måste medge att jag var otroligt skeptiskt, jag i mitten av hetroträsket, iklädd klänning och höga klackar och lagomt mycket smink... Ja, för det är så jag klär mig när det står: KAVAJ på inbjudan. Jag insåg snabbt att jag inte hade lämplig klänning hemma, de var antagligen för korta eller hade för många paljetter på sig... (ja, jag vet det finns egentligen ingenting som kan kallas för många paljetter, men man vill ju inte blänka mer än bruden).

Så påväg att hämta bilen på jobbet snabbshoppade jag smakfull klänning i marinblått och med några snabba handgrepp så hade jag även sett till att håret såg hyfsat representabel  ut. Jag kände mig både snygg och lång, höga klackar har den inverkan på mig. På jobbet hann jag med att säga hej till en kollega som jobbade på självaste nationaldagen och slänga iväg några mail innan jag satte mig i bilen.

Bilen startade snällt, men efter någon mil tändes motorlampan, och jag erkänner, jag fick PANIK, man vill ju inte att motorn skall skära eller något annat spännande (detta har hänt tidigare, inte med den här bilen dock) så jag körde genast in till närmaste mack. Eftersom jag är flata kan man ju tror att jag vet något om bilmotorer, men NOPE, inte det minsta! Jag är totalt ovetande, men efter att både har ringt min far, som inte ville låna ut sin bil eftersom han glfklubbor låg i den, och min mor som på min styvfars uppmaning sa: om lampan är gul så är det bara att köra, om den är röd så stannar du! Så efter att ha panikvandrat runt i Husby och haft lite ångest ifall gul lampa var ett GO eller STAY  - så bestämde jag mig för att det var ett GO och körde i rasande fart mot V-ås för att inte missa när min vän vigdes till äkta maka.

Och som sagt, jag hade verkligen inte så höga förväntningar på bröllopet, men det var fantastiskt fin, och middagen var urtrevlig och jag insåg att det är kanske dags för mig att beblanda mig med lite hetrosexuella då och då. De bits ju inte, de är trevliga och alla pratar faktiskt inte om sina barn, hela tiden. Det kanske inte är superfantastiskt att inse att man antagligen är den enda singeln på hela festen, speciellt inte en nybliven singel... men man gör vad man kan!

Så när jag vid ett-tiden satte mig i min varningslamplysande bil för att återvända till Stockholm kände jag mig väldigt nöjd och belåten med kvällen . Glad över att ha träffat gamla vänner och påmints om att allt var inte så jobbigt när jag var i tidiga 20-års åldern!

tisdag 3 juni 2014

Kära Dagbok, ibland gör det bara lite allmänt ont

Idag satte jag på mig en tröja som luktade som henne, och då satte saknaden in som en kniv. Vi pratar varje dag, om allt mellan himmel och jord. Jag skickar fortfarande böcker till henne, för att jag tror att hon uppskattar samma ord som jag gör.
Vi lever som i två parallella verkligheter och det är ganska fin och jobbigt på samma gång. 

måndag 2 juni 2014

Kära Dagbok, ibland går känslor och tankar på helt olika banor

Idag skrev jag ett kärleksbrev, till någon som jag tänker på. Men självklart skickade jag det inte, för jag vet inte riktigt vad jag egentligen känner. Jag går runt med mitt hjärta i handen och just nu är inte bästa tillfället, jag längtar nog mest av allt efter en trygg famn att somna i och jag saknar det jag hade. Jag kanske bara längtar efter att bli ompysslad och älskad, av just vem som helst just nu. Det är nog bäst att jag håller mig till mina vänner, och låter dem klappa mig på huvudet och säga hur fantastisk jag är.

Det svåraste är när det inte är slut, men att det är slut, att inte riktigt veta vad varken hon eller jag känner. Jag är förvirrad, så jag sitter här och låter mina ögon möta någon annans, och undrar hur det skulle vara att somna i dessa armar, att vakna upp och ta ett djupt andetag att känna någons annans doft. En doft som inte är hennes, en doft som är så långt från hennes att de skulle kunna komma från olika planeter. Att bara kasta allt bakom sig och strunta i allt.  Jag hoppas ju, tänker att saker och ting faller på plats med lite mer tid, med lite mer eftertanke.