Kära Dagbok nu är förra sommaren slut

Sista avsnittet av flator har sänts och det känns lite vemodigt, nu måste jag ta itu med sommaren 2014...

Det börjar jag med att åka och spendera lite tid i NYC, jag har mycket att bena ut i mitt liv. Jag kommer bo hos mitt ex och även hos två mycket goda vänner och deras fem katter...

Min plan är att dejta allt och alla och inte säga nej till något. Jag har i så många år bara tänkt att det kommer att hända, att jag träffar den rätta... men det verkar inte bli så1 Så nu så går jag på JAKT!

Mål nummer Ett just nu är faktiskt att få ligga lite!

Kära Dagbok, jag är snigel igen... tror jag

Det är inte alltid lätt att vara i ett förhållande, det är ännu svårare när den personen man vill vara med bor på andra sidan av Atlanten.

Jag har alltid tid och kärlek för dem som står mig närmast, och ibland reflekterar jag över varför mina förhållanden misslyckas, varför jag inte lyckas riktigt.

Tårar och mer tårar och jag längtar, jag längtar så att jag går åt, men det räcker inte hela vägen... ibland gör det bara inte det! Jag är ju världens sämsta singel, jag avskyr att vara i förhållanden och jag avsky att vara singel... jag fastnar alltid i något slags halvläge, jag har hört det tusentals gånger

 "Du är perfekt, du är för bra, du förtjänar något bättre"

Jaha, tycker jag då kanske... för så säger jag bara när jag själv känner att jag förtjänar något bättre, så säger jag när jag inte är kär! Det är ändå skönt att ha rensat luften, ha gråtit ut mot varandras axlar, insett det hopplösa i situationen, jag förbannande kanske hennes ovilja att våga. Men ibland är inte alla lika villiga att kasta sig in i det oväntade och okända. Jag lever ju lite efter devisen... att man måste våga för att veta vad som händer.

Kära Dagbok jag gååår ååååt

Det händer så sjukt mycket spännande saker i mitt liv just nu, om ni bara visste eller förstod! Mitt finaste och bästa lag åker till Florida om bara några dagar... JAG KISSAR PÅ MIG... ja, eller det gör jag kanske inte, det verkar vått och jobbigt... men nervös och exhalterad är jag iallafall.

TV-serien FLATOR som jag är med i har börjat sändas och EmmaJennie och Charlotte har startat en liten Youtude kanal där de eftersnackar och har problem med att uttala exhibitionist, vilket kanske inte är världens lättaste, eftersom jag totalt har problem med att stava det... ex hi bi ti onist.... Jag dyker upp ganska långt in i serien, så oroa er inte om ni missade de första avsnitten, även om de är väldigt bra. Ni FÅR ju bara inte missa Matilda som NÄSTAN nakenbadar... så det kanske är lika bra att ni tittar på första avsnittet i vilket fall.

Jag missade den lilla releasefesten som Maria anordnade, eftersom jag var trött, slut och hade kvällsmöte... tråååkigt... man vill ju inte missa chansen att dricka skumpa! Fick nöja mig med snapchats...

Så just nu sitter jag på jobbet och jobbar, jobbar, jobbar och försöker att knyta upp allt, allt och ännu mer... printar flygbiljetter, bokningar, scheman och har snart försatt mig själv i koma... I LIKE IT även om jag hört att stress är farligt!

Den närmaste månaden skall jag till: Florida (rosa flamingos och turnering), Portland (stad på USAs västkust full av hipsters), NYC (ingen kommentar), Tallinn (Estlands huvudstad och Estland ligger mittemot Stockholm) och sist men inte minst London (afternoon tea and the Queens English)...

Kära Dagbok jag gör mig i radio...

Jag börjar känna mig som ett radioproffs, jag antar att man inte vill ha mig förmycket i TV, för mina läppar inte lika välmålade som min kära Matildas läppar, men min alltid lagomt rökiga (utan cigaretter) RÖST (inte bröst) gör sig tydligen bra i radio.
I fredags fick jag mala på med en högravid Sanna Bråding och idag hängde Hanna Hellquist i mitt ben när hon provade mina rullskridskor i Morgonpasset.  Jag kan inte klaga, när jag får tala mig varm om det bästa jag vet...
Idag på eftermiddagen så blev vi lite seriösare, jag och den välmålade Matilda, då vi fick prata heteronormativitet, små penisar och harem med Thomas i Nordengren och Epstein i P1. Jag har även fått heta Gustafsson, så jag försöker får Matilda att börja en podcast med mig som skulle heta "Gustafsson och Karlsson praktiserar..." hon var inte alls lika pigg på det som jag var. Men jag tror att efter några öl kan jag nog även få henne att falla till föga... jag vet vad en kvinna vill ha... alltså öl då... inget annat era pervon...

Hm, så om jag lyckats vara med på både P1 och P3 - jag funderar nu på hur jag tar mig in på P2, måste jag lära mig spela tvärflöjt?

Kära Dagbok nu avhandlar jag SVT FLATOR

Ok, jag är med i en realityserie som börjar sändas den här veckan, hur det gick till frågar jag ju mig själv mest hela tiden. Från pilot till verklighet... det tog ett år och två korta röda sekunder. Helt plötsligt stod jag där med en kamera i nyllet och undrade:

 "WTF, när kommer jag lära mig att säga nej?"

Sedan så gick sommaren och det var för det mesta kul, och jag gjorde vad jag brukade göra, fast kanske lite mer konservativt och med lite mer eftertanke. Sommaren 2013 hade mycket eftertanke och sökande, och föra att vara ärlig så pågår nog fortfarande mitt sökande.

Well, well... och ikväll så skall jag få se hur det faktiskt blev, hur hela min sommar har klippts ihop i små delar... Behöver jag nämna att jag är SJUKT nervös? Det kan bli så fel och så rätt... jag är orolig över hur jag har snavat på ord, på hur saker och ting tagna ur sitt sammanhang kan skada och hur jag antagligen bara är jag men ändå inte riktigt...

Kära Dagbok, jag har jobb och bor på Södermalm

Ha ha ha, tydligen så utrålar jag lite präktighet, i.a.f på bild, enligt poddcasten Ramsby/Fischerström  så ser jag ut att ha ett JOBB (AHA) och vara lite av en självsäker vardagsflata som bor med min flickvän i lägenhet på Södermalm  lyssna här  det kommer sådär 30 minuter in i programmet... (se bilden några inlägg ner)

Kära Dagbok mitt kaffe svämmar över

Idag tog jag bilen till jobbet, jag balanserade min latte i knäet samtidigt som jag pratade med min flickvän i telefon och åt en kardemumma bulle. Då slog det mig vad tråkigt det måste vara att vara en av alla dem som inte äter ditten eller datten.

Jag dittar och dattar i mig precis vad jag vill, precis när jag känner för det. Ok, visst tänker jag på vad jag äter, men samtidigt så fort jag börjar tänka på att "jag borde, eller jag borde inte" så blir livet så mycket jobbigare. Om jag verkligen vill ha en kardemummabulle till frukost så får jag det, utan värderingar... det är inte för att jag är "värd" det. Mat är ingen belöning och ingen restriktion, utan en del av mitt liv... ett liv som jag fyller med nödvändigheter, och mat är en av dem. Och mat som smakar gott ger mig en tillfredställelse och ett leende på läpparna.

Att vara kvinna, lesbisk eller inte, är inte det lättaste, för vi har tusen och en förväntningar på oss, vi skall vara perfekta, men samtidigt lite charmigt bakåtlutade, vi skall vara naturligt snygga (vilket man då måste sminka till sig) vi skall vara vältränade men aldrig lukta svett och vi skall vara smarta men samtidigt inte ha obekväma åsikter. Även om jag kanske "slipper" leva upp till vissa konvetionella skönhetsideal för att få ligga, så vill jag ju ändå uppleva mig själv som snygg.
Och hur vi än vänder och vrider på det, så speglas andras uppfattning i vad man själv tycker är attraktivt.

Om några veckor har dokumentär serien "Flator" premiär på SVT Flow, och jag har inte den blekaste av vad jag har att förvänta mig.

Kära Dagbok jag är helt såld på Camilla Thulin

Idag var Camilla Thulin på vår träning. Något ni får se slutproduktionen av senare i år... Helt klart något ni inte vill missa!!  Hursomhelst är hon typ den koolaste kvinnan någonsin, jag vill också vara som hon när jag passerar 50 strecket.

Japp, det var helt fantastiskt! Alltså resultatet av hennes besök på vår träning kommer att visas på TV senare i år... 

Kära Dagbok idag har jag känt mig gaymous.

Så idag har jag pluggat, haft ett möte angående att få in rollerderby under Eurogames i Stockholm 2015, blivit intervjuad för Reds C-uppsats och sedan för något annat (som ni snart får se) och slutligen pressfotograferas för Flatorna en SVT serie som jag är med i.

Det är alltid kul att träffa de andra tjejerna från serien, vi är alla så sjukt olika. Jag börjar bli lite nervös inför premiären... Vad är det jag har gett mig in på? Kanske dags att emigrera? Kan man  söka uppehållstillstånd i USA baserat på att man känner sig lite allmänt utskämd i sitt hemland? 

Ugh, sedan ansökte jag på skoj till en SVT serie som heter Atleterna, och de ringde idag och sa att de VERKLIGEN ville ha med mig på uttagningarna i Stockholm nästa vecka. Tyvärr sammanfaller det med att jag spelar match i Malmö. Så jag antar att jag får roa mig med att tävla mot mig själv och mina vänner istället...

Matilda klär av eller på sig... 

Kära Dagbok, selfies och exponering?

Kvalitetstid, vardagslyx, fredagsmys... orden staplas på varandra... alla skriver bloggar om hur de ser ut, tränar, äter, klär sig, vi läser och  vikten av att synas ökar, selfies med "rätt" filter läggs upp och vi "likar" varandras statusuppdateringar på Facebook. Jag har vänner som statusuppdaterar att de ALDRIG kommer att ta en selfie (ett av alla ord som inte fanns när jag var ung) och jag har vänner som lägger upp en selfie i minuten. (obs, överdrift) Jag tror inte att det är selfien i sig som är extream, jag tar selfies, inte ofta eller hela tiden. Dock blir det många t.ex. till flickvännen som bor på annan ort... ugh, tanken på alla dessa bilder som flyter runt... tacka vet jag Snapchat.

Jag reflekterar och kanske analyserar mitt och andras beteende, varför gör vi det? För att vi kan? Vi lägger ut våra liv till beskådan, till att bli kommenterade, dömda och antagligen sedan glömda. Det känns som om vi bryr oss mer samtidigt som vi glömmer fortare.

Med detta så avslutar jag morgonens reflektioner med att konstatera att imorgon skall jag fotas och intervjuvas och sedan pressfotograferas. Jag kommer i vår att synas på TV, innebär det att jag finns?