Jag läser det senaste numret av QX, artikeln med Ellen DeGeneres får mig att snyfta till lite, får mig att återigen inse vikten av att våga komma ut och stå för det. Bara för några veckor sedan kom en annan Ellen ut, en mycket yngre men fortfarande väldigt känd Ellen Page, och det får mig att tänka att om inte Ellen DeGeneres hade kommit ut för många år sedan, så kanske Ellen Page aldrig haft modet eller möjligheten att komma ut.
Jag glömmer ofta bort hur stigmatiserat det är med homosexualitet, hur det finns ett helt ogrundat och blint hat mot personer som jag, personer som bara råkar bli kära i samma kön. Min glömska beror kanske på att enbart umgås med personer som också lever i samkönade relationer, eller som aldrig skulle ifrågasätta mitt val av partner. Jag bor i ett område där de flesta är vana att se samkönade relationer. Jag känner mig nog väldigt sällan uttittad eller utsatt på något sätt.
Men självklart så finns det alltid en gnagande tanke i bakhuvudet och en knytnäve som slår hårt när jag läser om lagar i Arizona om att butiksbiträden skall få "slippa" att ge homosexuella service p.g.a. deras religion. Jag vet att det är fysiskt farligt till mig att som öppet homosexuell åka till flertalet länder. Och självklart skrämmer det mig, självklart gör det att jag ibland önskar att jag var normal, även om jag faktiskt är normal, jag råkar bara bli kär i vackra personer av mitt eget kön.
Jag vill tacka alla som som stått upp och fortfarande står upp för sin kärlek. Om ni inte fanns så skulle mitt liv vara så mycket svårare och tråkigare. Sedan vill jag tillägga att jag tycker att Ellen är sjukt snygg - båda Ellen alltså. Fast den ena kanske lite för gammal och den andra för ung...
