Kära Dagbok, man hinner mer...

...om man går upp och tränar 06.30 på morgonen. Vid 11.00 kan man känna sig ganska nöjd, som om amn fått massa saker gjorda som man hade tänkt sig att göra. Typ ha tvättat alla sina kläder, packat, städat lägenheten, åkt till jobbet, suttit i möte och sedan skriva en blogg... Jag gör kanske inte saker med måtta, måttlighet är inte ett koncept som jag riktigt lyckats med. På nio dagar har jag hunnit med två träningar på rullor och sex träningar på Good to Go. Jag känner att jag är redo för att åka till NYC och sparka lite rumpa på rullskridskor...

Jag vill även erkänna att jag har träningsvärk och tycker aningens synd om mig själv!

Morgonträning med "Chicks on Speed" tisha... LIVET LEKER!

Kära Dagbok, gäjlivet i NYC är inte så glamoröst

Speciellt inte när du har en tenta om en vecka och massor av annat jobba att styra up. Jag och Trish sitter på Starbucks och jobbar.

Kära Dagbok jag dumpar sociala medier...

Jag undrar ibland om inte Facebook, Instagram och alla andra sociala medier får oss att känna oss mer ensamma än om vi inte hade dem. Jag tänker att jag har över 4000 "vänner" på Facebook, men jag pratar bara med en handfull av dem.

Nu när jag är i USA så kan jag bara använda min mobil när jag har wifi. Och det är ganska befriande att inte slaviskt titta ner på mobilen för att se hur många meddelanden jag fått på Facebook eller hur många som har "hjärtat" mina bilder på Instagram. Till och med behovet av att lägga upp bilder på Instagram har blivit mindre och mindre...

 Mitt liv är mitt liv och vem behöver jag dela det med? Min familj, mina irl vänner, mitt lag?

 Ironin i att jag skriver den här bloggen om att inte dela sitt liv på internet är enorm....

Kära Dagbok, we are going to FLORIDA

Japp... om några timmar sitter jag på flyget till Florida...

Vajande palmer och livet på en pinne...