För ungefär sådär ett år sedan, kanske lite mindre så gjorde jag och Läkaren slut, vårt förhållande var fint i början, men blev bara sämre och sämre. Dels berodde det nog på att jag inte kunde säga ifrån, och dels på att hon inte kunde visa känslor, eller så hade hon helt enkelt inte känslor för mig. Jag är inte riktigt säker. Hon är det enda av mina ex, förutom en kille jag dejtade när jag vat 20 år gammal som jag inte har någon kontakt med. Läkaren fick mig att känna mig otroligt osäker på mig själv och kritiserade det mesta jag gjorde, men hon var också en av de absolut roligaste personer jag träffat, och hon kunde vara omtänksam när hon ville. Hursomhelst höll det som bekant inte, och hennes version är säkert helt annorlunda från min!
MEN hon sa EN bra sak när jag gjorde slut, och det var att jag inte gillade mitt jobb, och det var helt sant. Mitt jobb har varit fantastiskt på många sätt och vis, och jag har lärt mig väldigt mycket, men jag tycker inte att det är kul eller utvecklande alls längre. Helt ur det blå har helt plötsligt ett flertal möjligheter dykt upp, helt ur det blå! Tyvärr är ingen av dem i Stockholm...
Vilket har fått mig att tänka att eftersom mitt liv känns som totalt kaos, så kanske det är dags att bege sig nu? Är det att fly, eller är det att ge mig själv tid att tänka?? Jag menar jag lämnar ju inte Stockholm för alltid, utan bara för en månad, ett halvår, ett år? Jag vet inte, men ibland kanske man skall jaga sina drömmar och inte bara göra det som är tryggt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar