Kära Dagbok jag längtar efter en MTB

Ja, jag vill ha en mountainbike till sommaren, jag vill kasta mig nerför och uppför backar. Jag vill ut i skogen och köra in i träd och mellan. Förra sommaren föreslog jag för min dåvarande tjej att vi skulle åka till Alperna och cykla, hon tyckte det var en dålig ide, det kanske är därför vi inte är ihop längre. Jag kanske borde ha åkt ensam, det hade varit bra för mig då.

Jag älskar att cykla, förra sommaren cyklade jag överallt, det är en frihetskänsla utöver det vanliga, men det var bara på gator och torg, min cykel är inte gjord för att ta sig över stockar och stenar.

För många år sedan när jag bodde granne med polcirkeln så hade jag en MTB, den var silvrig och den cyklade jag många mil på, tillsammans med Em och Juffs, och ibland ensam. Jag har alltid älskat skog och berg, samtidigt som de har skrämt mig. Jag känner en enorm respekt av det okuvade vilda, det får mig att känna mig så mänsklig, liten och levande.

Några år senare när jag pluggade på universitet på andra sidan Atlanten brukade jag åka upp och cykla down-hill i Whistler, unmgås med en alkholiserad fd. MTB-proffs och riskera livet på alla möjliga sätt och vis. Det fanns en slags hopplös kärlek i att alltid vara lite rädd, att alltid pusha sig själv lite mer, att inte blanda ihop fram och bakbroms... att festa hela nätterna och vara hemligt förälskad i en lång blondin vars "kille" stötte på mig under dagen medans hon jobbade. Livet var så enkelt och komplicerat och jag hade en liten rosa barncykel som jag hade köpt på Walmart, på den cyklade jag runt nere i byn, i väntan på bättre tider...

Kära Dagbok, varje dag är en dag som går i mitt liv

Detta är ju en helt logisk reflektion, att varje dag som passerar blir jag lite äldre, och man kan ju hoppas att det leder till att jag även blir lite visare. Hela helgen har spenderats på resande fot, precis som helgen och veckan innan. Missförstå mig rätt, jag älskar att resa, men ofta önskar jag att jag bara kunde känna att ett ställe var rätt. Att HÄR, just HÄR vill jag leva återstoden av mitt liv, HÄR skall jag bygga upp den lysande framtid som jag vet väntar mig. Men istället springer jag runt i cirklar och försöker hitta min framtid för att helt enkelt glömma bort att min framtid är just nu, att det är jag som bestämmer över hur jag vill att den skall vara!

De säger att det man ångrar är det man inte har gjort, men hur skall jag veta vad det är som jag borde ha gjort och inte gjorde. Ofta önskar jag att det hade gått lite fortare att komma på vem jag var, att hade hittat självkänslan och självförtroendet när jag var 21 istället för 30. Att mitt behov av att känna mig älskad inte hade dominerat mitt liv så fullständigt under så många år. Att jag inte så länge hade drivits av en känsla att inte duga, att inte passa in, att inte vara så bra, snygg, rolig, fyndig, smart osv osv som jag borde, skulle, uppfattades som...

Så nu sitter jag på ett jobb som jag halv-trivs med, dejtar en tjej på andra sidan jorden och har ett fritidsintresse som gör mig fantastiskt glad, och då kan man fråga sig om jag är nöjd. Blev det som jag hade tänkt mig?


Nä, inget blev som jag hade tänkt mig, men sedan tror jag inte att jag hade tänkt så mycket, under ett tag överlevde jag mest, kippade efter andan och hoppades att jag skulle vakna på andra sidan, att jag skulle förstå mig själv lite mer. Och det gör jag ju nu, så med ärlighetens egna reflektion så är jag mer än nöjd, men det finns fortfarande många saker kvar att ångra... och jag tror att jag skippar att ångra, så jag tänker KASTA mig in i livet med huvudet först...

Och på alla sätt och vis är det lättare att skriva än att göra, men ett försök är ju aldrig fel! Nu kör vi!

Kära Dagbok what the FUCK is wrong with me

Skoja inte med mig, men flertalet morgnar har jag gått upp 06.00... FRIVILLIGT!  Det är helt emot allt jag tror på och tidigare har jag rynkat på näsan och undrat vilka dessa individer  kan vara! Jag har gått upp för att TRÄNA, plåga min kropp med vikter och repetitioner... Är inte helt säker på att detta är förenligt med min personlighet! Man skulle kunna tro det, men alltså, att ligga i sänge och tryna på morgonen är det BÄSTA jag vet!!

För många år sedan bodde jag i norra Sverige och tränade snösport på elitnivå, DÅ när jag var 19 år gammal sprang jag på morgonen! (den som kom på denna idé skall typ ha spö, och var antagligen skidtränare) Ja, jag kan inte påstå att jag gillade det, och Juffs som jag delade lägenhet med hatade det lika hjärtligt som jag gjorde... Men eftersom vi båda hade och har vinnarskalle, är envisa såsom satan och bara inte kan låta bli att tävla, så blev det till att springa på morgonen, för man kunde ju inte vara sämre än den andra. Em som också bodde med oss bara skakade på huvudet... Om jag någon morgon låg där i sängen och tänkte, "näää inte idag", och hörde dörren slå igen eftersom Juffs givit sig ut, så var det bara att ta sig upp och springa. Sedan möttes vi joggandes på vägrenen så nickade vi lite buttert mot varandra. Vi tävlade om och i allt, jag säger bara - TP, Mario Cart, hur många Nike plagg vi ägde, japp... You name it, you got it... Nu låter det kanske lite stört, men vi hade kul, sjukt roligt i norrskenets land med ömmande muskler...

Hursomhelst gick jag idag på ett SATS pass, och det funkar inte att pusha sig själv mot främlingar, jag tycker inte alls att det är lika motiverande som att träna med vänner och lagkamrater. Så funkar jag tydligen... när SATS instruktören tjuuuter "KOM IGEN NU, TREEEE SEKUNDER TILL" japp, då lägger jag av... men om Jo, min fighting fit instruktör skriker samma sak, då hinner jag med tio repitioner till (obs, överdrift).

Kära Dagbok jag luuunchade på Svenska Ambassaden

Det var en av de mest formella situationer jag någonsin ätit mig igenom, och jag tror ju ofta att mat är lösningen på allt!
 Det var som att vara med i en film, allt från den tysta och diskreta betjänten som serverade välkomst drinken till hur maten serverades synkroniserat av serveringspersonalen. Det var helt fascinerande. Ljudlöst tassades det runt och vatten hälldes och vinglas påfylldes... min stackars hjärna försökte minnas allt som jag kan ha lärt mig och inte lärt mig av Ribbing. Vi satt alla andäktigt och väntade på att ambassadören skulle ta första tuggan, innan vi alla mycket välartat började äta.

Ena dagen får man åka i bakluckan med bagaget och nästa dag sitter man och konverserar om etniska motsättningar på Krim samtidigt som glaset aldrig blir tomt. Man kan ju inte påstå att mitt jobb är tråkigt iaf... men att hen alltid bör vara välklädd. Kanske dags att sy upp en kostym och skaffa det där röda läppstiftet...

 det som Matilda bär upp så fint...

Kära Dagbok jag är helt såld på Camilla Thulin

Idag var Camilla Thulin på vår träning. Något ni får se slutproduktionen av senare i år... Helt klart något ni inte vill missa!!  Hursomhelst är hon typ den koolaste kvinnan någonsin, jag vill också vara som hon när jag passerar 50 strecket.

Japp, det var helt fantastiskt! Alltså resultatet av hennes besök på vår träning kommer att visas på TV senare i år... 

Kära Dagbok, jag är en obotlig romantiker

Bild av Braden Summers , lånad från QX.se

Det är så jäkla sant, jag älskar att titta på romantiska komedier och visst låtsas jag att jag inte bryr mig, men en liten plötslig present från kärleken får mitt hjärta att svämma över. Jag bara kan inte låta bli att helt utan anledning skicka blommor till flickvännen, bara för att jag kom på att hon är världens finaste, bara för att jag tänkte på hur underbar hennes ögon är och hur jag saknar hennes skratt!
Hursomhelst, dessa bilder Braden Summers får mitt hjärta att hoppa till och jag känner hur tårarna väller upp, kärlek är så stort. Att kunna visa ömhet, omtanke och kärlek till den man älskar, att kunna vara den man är vart man än är i världen. Det är sant att det är en väldig sexualisering runt homosexualitet, det är klart att det handlar om sex, men främst handlar det ju om att älska någon, att vilja dela sin vardag, allt det där som alla som är hetro tar som något helt självklart, att få besöka sin partner på sjukhuset, att ärva sin partner att hålla handen utan att det är en politisk handling och att bli gammal tillsammans.

Bild av Braden Summers , lånad från QX.se

Charlotte, som är en av de andra tjejerna i serien Flatorna som jag är med i har gjort en fantastisk sammanställning över resemål runt om i världen som är mer eller mindre homovänliga. Så om jag någon gång åker på semester, så är det ett bra ställe börja titta så jag vet vilka länder som skall undvikas... Ryssland visste man ju redan...

Kära Dagbok morgonträning it is

Såhär fint är Kungsholmen 06.25 

Satan i gatan mina vänner! Idag hände det saker och ting! Jag hör till alla dessa människor (jag vet att det inte är bara jag) som hatar att gå upp på morgonen. Jag börjar på jobbet 09.00 och oftast dyker jag upp 09.05 med andan i halsen och håret i något jag gillar att kalla vardagsruffs andra skulle kalla det oborstat...

Eftersom jag var kool och hängde ut med Flatorna igår och blev fotad av riktiga fotografer (inga selfies här inte) så missade jag mitt sjukt roliga Fighting Fit pass som jag går på tillsammans med några lagkamrater. Så istället valde jag (alltså, jag måste ha lidit en mindre sinnesförvirring när jag gick med på det) att träna ett Functional Fit pass i 60 minuter KLOCKAN 06.30 på morgonen.  Japp, jag kan säga att mina kollegor var mäkta imponerade att när de släntrade in på jobbet sådär 08.45 så satt jag redan bakom datorn och knattrade glatt på tangentbordet och vinkade glatt med blött hår (japp, jag dushade på jobbet och det är fortfarande oborstat, men detta beror nu mest på att jag inte riktigt äger en borste).

Hursomhelst var träningen faktiskt riktigt rolig och nu på dagen känner jag mig pigg, plus att jag inte behöver träna ikväll. Eller jag skulle ju kunna, men det är ju dumt att överdriva! Eller?