Kära Dagbok, jag har en dröm

Jag drömmer om den perfekta kärleken, jag vet precis hur det skall kännas. Jag vet hur du instinktivt ska krama mig när jag är arg, arg, arg över allt som är orättvist. Jag vet precis hur vi båda ska vilja åka till en lite by i Skottland för att vi har läst på nätet någonstans att de skall ha sagolik whiskey, och ingen av oss gillar whiskey, men det är upplevelsen i sig. Du följer med mig till obskyra bergsorter för att jag drömmer om att cykla neråt och ut i den svenska skärgården, på båten som vi lånat, för att jag älskar att segla. Du är stolt över mig och presenterar mig för alla som din smarta tjej, inte snygga, men smarta och briljanta kvinna. Du ser på mig och du älskar mig för alla mina brister och för min frustration över att inte vara perfekt.

Jag håller om dig på natten och du vet att du inte kan vara tryggare hos någon annan. Jag får dig att skratta och jag lovar att våran kärlek är förevig.

Jag vet att du och jag behöver varandra, jag vet att vi finns för varandra, att vi kommer upptäcka världen tillsammans, när vi möts. 

Så drömde jag inatt... 

Kära Dagbok, min kompis har kommit ut som straight

Eller jag vet, en klar överdrift, snarare bisexuell antar jag. (rätt skall vara rätt) Min kompis Anna som jag känt i snart sju år och alltid har svurit över hur mycket hon älskar kvinnor och att det inte finns något bättre än att ligga med en kvinna, hon har nu gått och kärat ner sig i en kille. I en grabb! I en person med penis! I en TYSK till råga på allt...  Japp, det är en chock för mig, men mest för henne tror jag, men hon är lycklig, och känslorna verkar besvarade, så vem är jag att döma henne för hennes val av partner.

Fast när jag åker och hälsar på henne om två helger så måste jag nog retas lite, bara liiiiite....

Jag funderar lite på det ibland, om jag skulle kunna bli kär i en man, och jag är ju en person som aldrig vill säga aldrig, men jag ser det som föga troligt. Det jag attraheras av hos kvinnor är något man sällan hittar hos män.

Kära Dagbok, är det ok att vara kär i sin cykel?

Jag har varit en dålig person, jag lät min stackars cykel stå ute hela vintern. Hen frös och fick rost på kedjan och blev lite rostlig i växlarna.

Så för att göra bot har jag nu tagit med älsklingen till Specialized butiken, så att hen kan åtnjuta ett riktigt cykelspa. Det skall oljas, klämmas, kammas (kanske inte) och skruvas och på onsdag kommer min vältrampade vän återvända i mina händer. 

Det är vår, och jag saknar att cykla! Saknar att kunna ta mig precis vart jag vill utan att behöva vänta! Jag gillar inte att vara begränsad eller att vänta. (Som ni förstår så är jag sjukt lätt att vara ihop med)

Kära Dagbok, jag har förvandlats till en hipster

Så jag går emot stereotypen av flator, och jag är INTE (hör och häpna) vegetarian. Men jag erkänner att jag har varit vegetarian och vegan i flertalet år. En dag vaknade jag bara och kände att jag inte riktigt brydde mig längre, så jag började äta kött, jag försöker fortfarande köpa "bra" kött. Well, well... Jag äter kött helt enkelt.

Så då kommer vi till hipster punkten, jag har nämligen lagat PULLED PORK, och det blev så satans gott. Och det var så jäkla enkelt! Jag slängde en stor bit fläskkarree i en ugnsform med lock, hällde på en deciliter ketchup, lite chipolte chili, lite vanlig chili, två gula lökar, en skvätt whisky och ställde in det i ugnen på 140 grader. Sedan väntade jag i sådär fem-sex timmar... BAM min ugn spottade fram en mycket välsmakande pulled pork.

Jag har varit hemma och varit sjuk, så jag skyller på att jag har haft för lite att göra, men gott var det!!

Sådan är min humor... bild lånad från www.threadless.com

Kära Dagbok, en fin Nudie överraskning

Ok, så jag har ju redan skrivit en lång radda om varför jag älskar Nudie jeans. Idag så hände något som fick mig att inse att jag verkligen anser att Nudie är förmer än andra jeans. Ok, nummer ett så jobbar det en snygg tjej på butiken jag går till. Det är alltid ett plus, se men inte röra, det var för övrigt hon fick mig tt byta modell från Grimm Tim till High Kai.
Hursomhelst var hon inte i butikennnär jag var där häromdagen för att lämna in jeans till lagning. De är så briljanta att de lagar jeans som gått sönder. Ett par av jeansen hade gått sönder lite konstigt på framsidan i grenen, jag nämnde det och sa att det kan ju var lite svårt att fixa. Jag köpte dem i oktober, så jag måste faktiskt medge att jag var lite besviken. Butiksbiträdet (inte den snygga) sa då helt sonika
"Vill du ha ett nytt par?"
"Ehm, ja, alltså det skulle ju vara bra" svarade jag lite förvånat
"Har du kvar kvittot?"
"Alltsååå, nääää..." Svarade jag och tänkte att det var ju synd att jag precis hade slängt det
"Okey, vi kan nog lösa det" sa hon och gick in i ett bakre rum och hämtade en kille (jag var liiiite besviken att det inte var den snygga tjejen) och efter att de tryckt på datorn lite så stod jag helt plötsligt med ett par splitter nya svarta Grim Tims i näven.

Kära dagbok, 2006 i oktober skrev jag

För många år sedan läste jag "Brudens" blogg - långt innan hon kom ut med sitt riktiga namn (Sara Lövenstam) och började skriva krönikor på QX. Jag pratar 2006. Jag var ju inte den enda som läste hennes blogg, men den var grym och inspirerande och härligt anonymt ärlig.
Så idag när jag surfade runt så läste jag ett av hennes gamla blogginlägg, och hittade då också en gammal kommentar från mig själv... för åtta år sedan...

Jag är bisexuell, eller ganska lesbisk, jag tycker mer om kvinnor än män, men en och annan man kan slinka imellan ibland. För jag är en bekräftelsehora. Jag känner mig alltid felplacerad på flatklubbar, jag älskar dem, men känner mig så fel om jag går dit i de kläder jag känner mig mest bekväm i, klänning. 
Jag faller hårt och ofta för de som är hårda men mjuka, de med "flat attrialjer", jag måste bli upphånglad, jag tvekar alltid. JAg är rädd, rädd för vad kan man fråga? Bli kär igen? Jag minns när jag var på bitch för tio år sedan, jag var 15 och kröp längs med väggarna, jag visste inte vem jag var, mina bästa två äldre väninnor hånglade, jag var kär, i henne, men vågade inget säga.
Jag går på hetroställen och är omgiven av suktande män, men så fort jag öppnar munnen skrämmer mitt grova språk dem.
Jag verkar inte passa in någonstans, jag är som jag är, fast verkar inte passa in någonstans.

För mig blev Brudens blogg ett andningshål, ett ställe där jag kunde pröva mina vingar, kommentera lite lagomt anomymt och nu när jag tittar tillbaka så ser jag att en av mina NU bästa vänner var också där och kommenterade på den tiden.

En annan sak som är rolig är hur jag kommenterar över hur jag vill ha KLÄNNING på mig, jag ler lite åt hur jag nuförtiden knappt syns i klänning, och hur bra jag trivs i jeans. Ja, man förändras väl genom åren, men frågan är ifall jag har förändrats för att passa in bättre i den "lesbiska" stereoptypen?

Kära Dagbok, jag måste bli en festligare... TANT

Jag tycker själv att jag är rolig, alltså för att vara ärlig så är jag SJUKT kul, men jag befarar att jag håller på att bli gammal. (och enligt media betyder det tråkig) Och VAD baserar jag nu detta på?

Jo jag baserar det på hur jag spenderar helgerna, för några år sedan så spenderades varteviga helg på en bar eller klubb, med shotsbricka, öl, sång och kadans. Under en tid dejtade jag t.o.m. en bartender... (tills hon blev ihop med min frisör, men det är en annan story) och det var som om jag alltid nynnade på "livet är en fest..." Jämför detta med att den här helgen spenderades fredagskvällen med att träna och sedan somna til len RomCom. Lördag åt jag en tidig lunch (klockan TIO, man skulle kunna tro att jag är pensionär) för att sedan promenera runt på Söder innan jag gick hem och STÄDADE lägenheten. På kvällen åkte jag hem till två av mina bästa vänner (som är mer än bara vänner för varandra) som precis har flyttat till Flatudden. Där så halvlåg jag på en soffa och drack whiskey och pratade tills klockan slog TOLV och jag fövandlades till en pumpa. Eller rättare sagt jag tog tunnelbanan hem och bäddade ner mig i min egen säng, och var NÖJD!

Jag vet inte om det är klubbarna som har blivit tråkigare, mina vänner har blivit äldre eller om det är jag som har fått högre eller andra krav. Eftersom jag ogillar att skylla andras tillkortakommande på mig själv så säger jag att det är alla andras fel. Sak samma, jag saknar en bra tjejklubb eller queerklubb, ett ställe där man träffas, flirtar, dansar och alla inte är stupfulla, straighta och/eller 19 år. Nog för att jag har en fallenhet för att dejta yngre, men 19 år känns väldigt ungt. (jag VET att jag generaliserar nu) Jag saknar Roxy... en bar där man träffar gamla och nya vänner över en eller flera öl. Och, jag ser ju tantvarningen på mig själv medans jag skriver!

Det kanske är däri problemet ligger, ÄR JAG FÖR NYKTER?

Ok, sak samma, jag vill gå ut mer, jag vill dricka lyxiga drinkar och klä upp mig! Jag rantar jämt runt i samma gamla trasor, (dvs träningskläder eller jeans och T-shirt) jag vill ha en anledning att glamma till mig! Jag vill ha mysiga romantiska dejter på fina restauranger och inte snabbthai på YoGo. (observera hur jag gick från att prata om clubbing till att vilja ha sittande middagar).

Äh, sak samma, jag får väl bjuda ut och upp mig själv... frågan är bara VART SKALL JAG GÅ?

#närblevjagtant