Kära Dagbok jag gör mig i radio...

Jag börjar känna mig som ett radioproffs, jag antar att man inte vill ha mig förmycket i TV, för mina läppar inte lika välmålade som min kära Matildas läppar, men min alltid lagomt rökiga (utan cigaretter) RÖST (inte bröst) gör sig tydligen bra i radio.
I fredags fick jag mala på med en högravid Sanna Bråding och idag hängde Hanna Hellquist i mitt ben när hon provade mina rullskridskor i Morgonpasset.  Jag kan inte klaga, när jag får tala mig varm om det bästa jag vet...
Idag på eftermiddagen så blev vi lite seriösare, jag och den välmålade Matilda, då vi fick prata heteronormativitet, små penisar och harem med Thomas i Nordengren och Epstein i P1. Jag har även fått heta Gustafsson, så jag försöker får Matilda att börja en podcast med mig som skulle heta "Gustafsson och Karlsson praktiserar..." hon var inte alls lika pigg på det som jag var. Men jag tror att efter några öl kan jag nog även få henne att falla till föga... jag vet vad en kvinna vill ha... alltså öl då... inget annat era pervon...

Hm, så om jag lyckats vara med på både P1 och P3 - jag funderar nu på hur jag tar mig in på P2, måste jag lära mig spela tvärflöjt?

Kära Dagbok nu avhandlar jag SVT FLATOR

Ok, jag är med i en realityserie som börjar sändas den här veckan, hur det gick till frågar jag ju mig själv mest hela tiden. Från pilot till verklighet... det tog ett år och två korta röda sekunder. Helt plötsligt stod jag där med en kamera i nyllet och undrade:

 "WTF, när kommer jag lära mig att säga nej?"

Sedan så gick sommaren och det var för det mesta kul, och jag gjorde vad jag brukade göra, fast kanske lite mer konservativt och med lite mer eftertanke. Sommaren 2013 hade mycket eftertanke och sökande, och föra att vara ärlig så pågår nog fortfarande mitt sökande.

Well, well... och ikväll så skall jag få se hur det faktiskt blev, hur hela min sommar har klippts ihop i små delar... Behöver jag nämna att jag är SJUKT nervös? Det kan bli så fel och så rätt... jag är orolig över hur jag har snavat på ord, på hur saker och ting tagna ur sitt sammanhang kan skada och hur jag antagligen bara är jag men ändå inte riktigt...

Kära Dagbok ibland känns allt ganska jobbigt

Ibland så är det inte det lättaste att bara vara den man är, man vill så mycket, man satsar på helt fel hästar och oddsen ryker åt höger och vänster.

STOP OCH BELÄGG vill jag säga till mig själv, solen lyser ju utanför, sluta vara så hård mot dig själv. Du 'r bra för att du är bra och du behöver inte andra för att tala om att du är bra.

Helgen var otroligt jobbig och nerverna satt både på ut och insidan, det handlade om att överleva, att ta kommando och att segra över sig själv. Det var mycket som hände, och det är ok att omgivningen förändras, men jag behöver faktiskt lite tid på mig ibland.

Kära dagbok sommaren har kommit

Kära Dagbok vi tar över media

Igår var jag och Red med i Sportbladet Show och fick trycka till Jimmie ordentligt och prata Rollerderby hur länge som helst! I helgen spelar vi den absolut största matchen vi någonsin har spelat... jag har laddat genom ett extrapass Fighting Fit på måndagen, rullträning i tisdags och gårdagen var jag på det omänskliga 06.30 Functional Fit passet med Jo innan jag gick och träffade min nya sjukgymnast.

Sportbladet Show var FANTASTISKT roligt och jag rekommenderar alla att gå och kolla på oss HÄR ... och jag lovar att det är underhållande, min kära moder sitter och skrattar HÖGT just nu!

Det var seriöst - vi blev sminkade och hela baletten. När vi kom dit skämtade jag med någon seriös fotbollsnubbe om att han borde sätta på lite maskara... INTE kul tyckte han... STENANSIKTE...

Your Living City skrev också en jättebra artikel och sedan kom även Feministisk Perspektiv ut med en artikel om oss idag... för att läsa den måste du dock betala...

Det är viktigt att se bra ut i TV - VI ÄR SERIÖSA

Jag och Red är typ som Helan och Halvan känner jag - jag är bland de längsta i föreningen och hon en av de kortaste... Lite ett bevis på att man inte måste vara en speciell kroppstyp för att spela. Eller kanske mer Ronny och Ragge... ni anar inte, vi kör bil som bara den... VOLVO skall det vara... OCH raggarballe med svängdörrar... en dag skall vi hänga ut och äta Bacon med Chokladglass... SÅ TAGGAD! (sojaglass då eftersom Red är laktosintolerant)

Kära Dagbok jag har PMS

Ja, något är det! Allt retar gallfeber på mig och jag vill slåss... OK, kanske inte riktigt slåss.. bara lite... jag blir SJUKT irriterad över ingenting och jag vill stampa foten i marken som en 6-åring...

Det händer så SJUKT mycket den här veckan och humöret är som sagt på topp, tills det är på botten! Jag stressar runt mellan olika ställen hela dagarna långa och ibland har jag andan i halsen och tänker lite...

"BUT WHY?"

Samtidigt känns allt så otroligt fantastiskt och jag är superpeppad på allt som händer... jag älskar mitt lag och samtidigt känner jag pressen att prestera... Jag får påminna mig själv om att vi är ett lag och vi kan bara prestera tillsammans, tillsammans och tillsammans!

Kära Dagbok jag hälsar natten med sparkar och slag

Vissa dagar är det bara höga toppar och djupa dalar, idag föll jag handlöst precis innan träningen. Totalt! Var bara arg, arg och ännu mer arg - mest över småsaker och som ett litet bi, redo att sätta gadden i vad som helst....bzzzzzzzzz...Arg på saker som är lite utanför min kontroll, men tillräckligt påverkningsbara för att jag ska bli frustrerad.

Jag lindade mina händer och kände lite hur jag bara var less och motivationen att göra något åt eländet bara kändes mindre  och mindre. Jag ville bara slå mig fri och bekymmerslös och lite ville jag gråta ut i en famn.

Jag känner igen min egen stress, jag vet att jag inte kan ta på mig något mer, att ifall saker och ting inte lättar upp snart så kommer jag att gå sönder, på riktigt. Jag känner hur den allt börjar kännas mer och mer meningslöst, även om jag sparkar och slår hårdare och stretar mer och mer.

Det var skönt att träna, att få utlopp för allt det där, att få sparka och slåss! Men samtidigt kände jag att det inte var tillräckligt, jag orkade bara inte... Aaaaegh....