Kära dagbok, jag har ofta fel

ETT BREV SOM ALRIG KOMMER SKICKAS:

Jag visste inte det då, men efter en lång kväll av många långa dagar av att försöka få tag på varandra så insåg jag att vi båda behövde várandra. Efter flera glas av utsökt vin och mat som inte riktigt var så bra som vi förväntat oss så erkände du att du saknar mitt sällskap. Jag saknade ditt, jag saknade alltid ditt. 

Sen det första ögonblicket så har våra liv varit sammanflätade,ochbjag tror ibland att jag saknar personen jag var när vi träffades.när vi träffades drack vi båda två mer än vad som skulle fungera inlängden. Samtidigt saknár jag dig mer än någon annan jag någonsin träffat. 

Du tror att var och en kan vara sin egen lyckas smed, så är det kanske. 

Tåget har lämnat dig bakom mig och rusar genom Brooklyn och jag saknar redan ditt sällskap, hur du lutar dig mot mig, om hur jag så naturligt lägger min arm om dig. Ibland undrar jag om det är för sent eller ifall tiden är just nu! 

Kära Dagbok jag tror det är dags att plugga lite

dags för en Master 

Jag vill läsa allt

Kära Dagbok vad är kärlek

Ibland när man blir äldre så stannar man upp i sitt liv, ser sig omkring och undrar lite smått, vad är det m är så viktigt.

Jag undrar alltid vad det är jag inte har som gör att någon vill hålla fast mig, säga att jag är allt de vill ha, att jag är deras och de vill spendera resten av livet med mig.

Kanske är jag kär i kärleken, jag vet inte riktigt. Guuud vad jag tjatar om förhållanden på sista tiden, det kanse har att göra med att jag känner mig ensam och att jag vill hitta någon att dela mitt äventyr med.

Kära Dagbok, gäjlivet i NYC är inte så glamoröst

Speciellt inte när du har en tenta om en vecka och massor av annat jobba att styra up. Jag och Trish sitter på Starbucks och jobbar.

Kära Dagbok, slutet som är början på något nytt

Vegas kom och gick, vi var tillsammans hela veckan hon och jag. Vi föll i varandras armar och jag kysste henne och hon kysste mig. Hon la armen om mig, drog mig närmare och distanserade sig sedan med ord om att hon behövde vara fri.

Hon flyger nu fri som en fågel, hon längtar efter att få vara på alla andra ställen, att inte vara med mig. Hon ringer och vill prata och jag hinner inte, har inte tid för alla hennes ord. Jag spenderade tre månader med att sluta älska henne, tre månader av distans, sista spiken i kistan är inslagen och jag vänder mig för att gå.

Just så är det, och så kommer det förbli!

Asfalten i NYC dallrar av hetta och jag vänder blad. Nya kapitel att skriva och nya mål att följa! Jag ska börja skriva igen!

Kära Dagbok idag sitter jag i en korsning

New York, min mest älskade stad, jag sitter i en korsning där trafiken flödar förbi . Så känns mitt liv just nu, så fullt av olika riktningar, av olika händelser men ändå aningens tomt, som en liten tagg som skaver mitt i all det där underbara. Måste alla vägar vara enkelriktade?

Jag tränar lite hårdare, jag försöker lite mer, snart vågar jag kanske närma nig det som verkligen skrämmer mig.

Kära Dagbok nu är förra sommaren slut

Sista avsnittet av flator har sänts och det känns lite vemodigt, nu måste jag ta itu med sommaren 2014...

Det börjar jag med att åka och spendera lite tid i NYC, jag har mycket att bena ut i mitt liv. Jag kommer bo hos mitt ex och även hos två mycket goda vänner och deras fem katter...

Min plan är att dejta allt och alla och inte säga nej till något. Jag har i så många år bara tänkt att det kommer att hända, att jag träffar den rätta... men det verkar inte bli så1 Så nu så går jag på JAKT!

Mål nummer Ett just nu är faktiskt att få ligga lite!